Demokratisk socialism inte längre primärt en fråga om att förstatliga produktionsmedlen

socIalIsm Frågan är inte om du är socialist, utan hur mycket socialist du är, skriver Fredrik Sonck i sin inspirerande krönika (HBL 14.3).

I början av 1970-talet förde vi inom den socialdemokratiska ungdomsrörelsen en diskussionskampanj med parollen ”Hurdan socialism” (Millaiseen sosialismiin). Vi tog alltså för givet att vi var socialister, och vi var absolut mycket socialistiska. Men för oss var den stora frågan hurdana socialister vi egentligen ville vara. Hur mycket och hurdan är inte direkt synonymer, men i dagens läge är nog det här pudelns kärna när vi diskuterar socialismens aktualitet.

Socialismen hör till de mest missbrukade idépolitiska begreppen under det gångna seklet. Jag tänker förstås framför allt på den så kallade kommunistiska realsocialismen å ena sidan, nationalsocialismen å den andra.

Inom den internationella socialdemokratin och delar av den övriga demokratiska ”vänstern” (håller med både Sonck och Linderborg om vänsterbegreppets svagheter) blev under efterkrigstiden därför den demokratiska socialismen ett vedertaget begrepp för att markera gränserna gentemot mot både vänster- och högerextremismen.

Men Sonck har rätt i att det under denna tidsperiod har varit besvärligt för många socialdemokrater, endera av principiella eller taktiska skäl eller bäggedera, att använda begreppet (demokratisk) socialism i det politiska arbetet.

Nu har islossningen börjat. Och mycket riktigt är det Bernie Sanders och hans politiska genombrott som har fungerat som en katalysator. Oberoende av hur långt Sanders når med sin kampanj i kapitalismens och antisocialismens högborg har han lyckats med att driva socialismen som begrepp ut från politikens marginalområden närmare den aktuella idédebattens centrum.

Sanders kan betraktas som den subjektiva faktorn i sammanhanget, men det finns andra underliggande orsaker till att den demokratiska socialismen nu vädrar morgonluft.

Världspolitiken präglas i dag av ökade svårigheter för den globala kapitalismen och det multilaterala samarbetssystemet att hävda sig, och olika schatteringar av högerpopulism som den första reaktionen mot de framväxande problemen. Hotet mot och försvaret av den ”liberala demokratin” är i dag en ledande paroll i de gamla västländerna.

Den liberala demokratin i sig är ett problematiskt begrepp. Så länge det gäller försvaret av de parlamentariska institutionerna och våra frihetliga grundvärden är det ok. Men i övrigt är ju liberalismen om möjligt i dag ett lika missbrukat begrepp som socialismen tidigare. De nyliberala ekonomiska doktrinerna är en direkt motsats till traditionella socialliberala samhällsideal.

Bemötandet av globalkapitalismen och dess missförhållanden kräver något mera än försvaret av den traditionella (liberala) demokratin.

I det här sammanhanget kommer den demokratiska socialismen som begrepp in från kylan för att definiera den motkraft som i dagens läge och framtiden bör utvecklas. Med två klara förbehåll. Den demokratiska socialismen är inte längre primärt en fråga om att förstatliga produktionsmedlen. Och den demokratiska socialismen är inte ett slutgiltigt mål och ett övergripande samhällssystem utan en fortgående samhällelig reformprocess.

SDP har under de senaste åren arbetat med att utforma en ny principdeklaration för partiet. Arbetet är inne på målrakan, och partistyrelsen kommer senare under våren att lämna sitt förslag till behandling på partikongressen i Tammerfors i juni 2020 (om coronaepidemin tillåter).

Vi har i diskussionerna sökt efter en uppdaterad definition av den demokratiska socialismen. Vi vill se den demokratiska socialismen främst som ett uttryck för vår strävan att uppnå en genomgripande demokratisering av förutom ekonomin också övriga livsområden, för att kunna ta hand om alla samhällsmedlemmar och minska på ojämlikheten. Vi ser det också som ett samhällsmål där den demokratiska offentliga makten utformar de regler som behövs för att marknaden ska kunna fungera på ett sätt som stöder de allmänna samhällsintressena.

Men som sagt, jag hoppas i likhet med Sonck att debatten om socialismen framöver i första hand gäller hur mycket eller hurdan socialism vi behöver.