Om nio månader kommer karantänbebisarna
Jag har en kompis som är konstnär. Hon målar ofta självporträtt men då väldigt detaljerat det egna skötet. När man står där och betraktar konsten vet man inte riktigt vad man ska säga. En positiv kommentar kan ju tolkas som att man (som man) berömmer hennes sköte, och just inget annat än hennes sköte. Att låtsas som ingenting, eller prata luddigt kring vacker komposition och spännande juxtapositioner, är ju som att gå kring den heta gröten. Ett sköte på kanvas och olja är oftast mer politik än konst, även om det ena inte behöver utesluta det andra.
Nej, jag ville inte skriva ännu en krönika om coronaviruset. Det står mig upp i halsen, om inte också bokstavligen i halsen. Det får i stället bli det kvinnliga könsorganet som jag tycker har fått en renässans den senaste tiden. Inte så mycket som en mytomspunnen portal för manliga barder att besjunga, utan som objekt för humor. Och inte den högsta formen av humor, mer i nivå med pruttskämt. Mycket kring det kvinnliga könsorganet är fortfarande tabu. Bara en sådan sak som att klitoris fulla storlek beskrevs först 1998 av forskarna visar på att okunskapen är stor, främst bland män i min egen ålder och äldre.
Humor kring penisar är ofta aggressiv och full av våldssymbolik. Det handlar antingen om att sparka någon i kulorna, kastrering, eller olika former av penetration. Kasta in längden på penisen, eller bristen på längd och ämnet är i stort sett uttömt. Förutom användandet av det nedsättande ordet ”fitta” så brukar inte skämten vara mycket mer nyanserade kring snippor bland gemene man.
Att kvinnliga ståuppkomiker gärna skämtar om sex och mindervärdeskomplex kring den egna kroppen är inget nytt. Men allt fler kvinnor har börjat lägga in skämt om sitt könsorgan. Som när amerikanska komikern Nikki Glaser beskriver utseendet på sin vagina som ”en snabbt ihoppackad kappsäck”. Eller när hon säger att hon förstår varför vissa män alltid måste sitta så bredbent på grund av stora pungkulor. Manspreading är något som kvinnor också borde göra, tycker hon, eftersom ”de också har saker som måste få ta plats eller vädras ur”. Det är en humor som inte ursäktar sig och som inte skyr att skämta om lukter, hängande blygdläppar, eller misslyckat oralsex.
Att snippor kan se olika ut är inget som de flesta män vill tänka på, förutom vid porrsurfande. Men det är klart att det finns ett ideal och ett tryck på kvinnor att se ”normala” ut. Annars skulle det inte finnas en industri för blygdläppsplastik. På de kirurgiska klinikernas webbsidor talas det om att stora blygdläppar kan upplevas som störande och att kvinnorna kan känna sig hindrade från att bära cykelbyxor eller bli psykologiskt påverkade i samlivet. En för tjock ”klitoriskappa” kan leda till hygieniska problem och kan upplevas som obehagligt till utseende, skriver en webbsida.
Om någon faktiskt vill operera sig så står det dem fritt, men annars kan man tänka sig att komiker som Nikki Glaser och hennes kappsäck kan hjälpa till att bryta normen för hur vi annars betraktar det kvinnliga könsorganet.
Att det finns ett sug efter nya förhållningssätt till fittan märks inte minst på kontroverserna kring skådespelerskan och entreprenören Gwyneth Paltrows senaste lyxprodukt – ett doftljus med vaginalukt. ”This smells like my vagina” heter ljuset och behöver jag tillägga att det genast sålde slut. Jag tror inte det skulle finnas samma intresse för exempelvis Mel Gibsons doftgran med namnet ”This smells like my dick”.
Låter det magstarkt? Då kanske man får fråga sig själv varför det skulle vara provocerande. Den här typen av burlesk humor har funnits med i den västerländska traditionen ända sedan Giovanni Boccaccio skrev den första novellsamlingen, Decamerone.
Boccaccios kvinnliga rollfigurer går mot den tidens normer och är både mer initiativtagande och sexuellt lustfyllda än vad männen är. Ofta är det männen som luras och utnyttjas sexuellt då kvinnorna är listigare och mer förslagna. Åtskillnaden mellan sex och kärlek i Decamerone är inte långt efter hur vi i dag förhåller oss till relationer könen emellan på dejtningsappar. Att ha sex är som att klia sig på näsan, medan livslång kärlek (om den ens existerar) förbehålls en särskild status.
Precis som med pestens härjningar i Decamerone så befinner sig många av oss i karantän på grund av covid-19. Jag är säker på att vi om nio månader kommer se en boom av karantänbebisar efter att hemmajobbande par har passat på att bekanta sig med varandras könsorgan.
”Jag är säker på att vi om nio månader kommer se en boom av karantänbebisar efter att hemmajobbande par har passat på att bekanta sig med varandras könsorgan.”
PETER AL FAKIR
Journalist bosatt i Stockholm.