Därför vill vi över 70 inte stanna inne

Jag vet inte. Jag är visserligen utpekad som tillhörande en riskgrupp – jag är 76. Men jag har vänner och släkt som är äldre och framför allt har en sämre hälsa än jag. Ännu håller de sig hemma men det är plågsamt, det hör jag.

Till omvärldens förundran är det också en del som inte sitter hemma, de går ut, ja de handlar i sin Ica-affär. De verkar helt enkelt inte bry sig om maningarna från regering och myndigheter.

Hur kan det komma sig? Det handlar ändå om synnerligen vuxna och lojala medborgare. Men en sak skiljer oss äldre från de yngre, aktiva – det är faktiskt just åren. Åren och månaderna vi har kvar. Sitter du isolerad några månader när du är 33 blir det en kort paus i ett liv som sannolikt kan pågå ett halvt sekel till. Men om du är så där 87 blir dessa månader en god del av ditt liv. Ja, för att vara drastisk – de kan bli dina sista månader. (...)

Vi 30- och 40-talister är kanske också svårstyrda därför att vi styrt våra liv så länge på egen hand. Man tackar för omtanken men gör ändå som ens eget förnuft och känsla bjuder. Det där – att vi i slutänden smittade ska hamna på intensiven, finns liksom inte med i räkningen. Och det är ju heller inte så hundraprocentigt som döden.

Dagens Nyheter

Barbro Hedvall undrar hur det är att vara 87 och få höra att man de närmaste månaderna ska sitta inne, inte träffa människor och nöja sig med telefonsamtal.

Coronavirusepidemin har inte skapat något problem för produktionen och distributionen av läkemedel. Konsumenterna kan själva skapa problem med tillgången om de fortsätter att hamstra läkemedel. Helsingin Sanomat om att det inte finns något behov av att hamstra medicin.