Sånglektionerna flyttar ut på nätet
Många kulturarbetare har fått tänka om på några dagar för att kunna fortsätta utöva sitt yrke i kristider. Att undervisa i sång eller hålla en körövning på distans är stora utmaningar att bita i.
Coronakrisen har fått kulturbranschen att torka in då alla evenemang inställts, samtidigt som den öppnar nya möjligheter. Sångläraren Hanna Lammi var snabbt ute med att ta nya verktyg i bruk.
Redan förra veckans torsdag, samma dag regeringen meddelade att alla stora kulturevenemang ställs in, höll hon sin första sånglektion på distans.
– Det här är helt nytt för mig, jag hade aldrig hållit en sådan lektion tidigare. Redan i slutet av februari misstänkte jag att något sådant här kan hända, men när allt kommer omkring gällde det att ta ett digitalt kliv på några få dagar.
I stället för att idka produktutveckling i lugn och ro gällde det för Hanna Lammi och många andra att kasta sig rakt ut i det nya.
Då även universiteten och musikskolorna stängt sina dörrar har hon fått sällskap av allt fler musikpedagoger, som ska försöka fortsätta sina lektioner som vanligt och förmedla sitt kunnande i helt nya omständigheter.
Lammi har en del elever vid Helsingfors Arbis men livnär sig i huvudsak som egenföretagare.
– För mig och många andra är läget en betydande ekonomisk förlust. Ett problem för mig som företagare är att jag säljer varje lektion separat, att produkten nu plötsligt är en annan än tidigare och att jag måste få eleverna att återvända efter den första lektionen.
Lammi undervisar amatörer och körsångare men också yrkesmusiker. Nu när alla konserter är inställda finns det få konkreta mål att förbereda sig för.
– Hittills har distanslektionerna varit fina erfarenheter, och i denna situation finns det mängder av kolleger som stöder varandra.
Bra ljudkvalitet ett måste
Då man undervisar sång på distans ställer det höga krav på ljudkvaliteten och i dessa tider kan också faciliteterna utgöra ett problem.
– Eleven behöver ett rum där man kan sjunga och ha lite lugn och ro. Redan det är en utmaning i denna nya vardag, när hela familjen i många fall är hemma samtidigt.
Som sångpedagog kan man inte hålla sig till de koncept som vanligen fungerar.
– Det fysiska är en väsentlig del av en sånglektion. Just nu går alla på höga varv, undantagstillståndet gör folk nervösa. Eleven behöver få kontakt med sin egen kropp, sin röst och sin andning.
En distanslektion lider ofta av en viss fördröjning i uppkopplingen, vilket är jobbigt i musiksammanhang då man inte kommer åt att musicera tillsammans som vanligt. Hanna Lammi undervisar i klassisk sång, där bakgrundsband inte hör till de vanliga verktygen. Man kan inte hålla samma lektion som vanligt i ett annat format.
– Man kan ses en kortare stund online och jobba med material på andra sätt. Till exempel kan eleven spela in sin egen sång och skicka till mig så kommenterar jag den.
Att jobba i grupp blir lätt bökigt
En individuell lektion är trots allt betydligt lättare att flytta ut på nätet än sångundervisning i grupp. Alla körer ligger för tillfället på is och körledarna jobbar på för att uppfinna sätt att fortsätta arbetet, trots att man inte kan hålla vanliga körövningar.
Både Finlands körledarförening och körernas centralorganisationer har gått ut med en vädjan till alla körer att gärna betala körledarens lön trots att närkontakten med kören bryts.
De flesta körledare är frilansare och helt beroende av sina dirigentlöner.
Mångsidiga körprofilen Ida Olsonen är lyckligt lottad som har ett längre stipendium att leva på för tillfället. Hon har ägnat en hel del tid och energi åt att söka metoder för körarbete på distans och hjälpa andra med det.
Att hon kände sig van vid omgivningen via sina dirigentstudier vid Det Jyske Musikkonservatorium i Danmark gav henne ett visst försprång att sätta i gång genast. Alla konserter och workshoppar har skjutits på framtiden, men det gäller att hitta sätt att fortsätta arbetet med de egna körerna.
– I och med att båda mina körer övar på servicecentraler insåg vi rätt tidigt att vi befinner oss farligt nära riskgrupperna. Körerna har varit väldigt positiva till att experimentera med nya metoder.
Att fortsätta arbeta på distans i någon mån gör också att det man satsat på hittills inte går upp i rök totalt.
– Min damkör ZinZingen skulle ha en konsert i mitten av maj som vi jobbat med i två och en halv månad. Att då bara säga att allt är slut känns inte rätt med tanke på det arbete vi redan gjort.
I måndags samlades kören alltså på distans och alla sjöng var för sig.
– Jag har aldrig förberett mig så mycket tidigare men var jätteglad efter första repet.
Precis som Hanna Lammi konstaterar Ida Olsonen att det inte är möjligt att försöka jobba på samma sätt som hittills.
– Vi kan inte sjunga alla samtidigt, det blir bara bökigt. Man hör inte varandra och hålls inte i samma takt.
Alltså gäller det att uppfinna nya arbetssätt. Körövningen blir framför allt ett ställe att mötas, en normal stund i en konstig vardag.
Här är tonen, ett och två
I en dylik situation tvingas körsångaren bli mer självständig. Om något känns svårt har man nu chansen att fråga och bena ut det i lugn och ro. Ida Olsonen räknar upp allt annat
man kan göra rent musikaliskt.
– Vi kan lyssna och titta på noter, öva stämmor och lära oss nya stämmor. Olsonen demonstrerar ivrigt. – Nu klinkar jag lägsta stämman: vi tar från sidan ett, takt ett, här är tonen, jag räknar in takten, ett och två. Sångarna kan inte höra varandra men något kan vi åtminstone göra.
Som dirigent gäller det att vara påhittig, eftersom de flesta vanliga verktyg är totalt ur spel.
– Öronen är det bästa arbetsmedlet jag har och nu kan jag inte använda dem.
Ida Olsonen leder förutom ZinZingen även Musta lammas, som består av proffssångare inom rytmmusikfältet.
Även till vardags har hennes korister möjlighet att påverka riktlinjerna i verksamheten och nu passar de på att planera för framtiden, göra arrangemang eller koreografier.
– Nu är rätt tid att göra sådant som befriar oss att ge järnet när vi ses igen. Tänk hur det kommer att kännas att gå på en normal körövning eller en vanlig danstimme efter allt detta!
Alla lärare är olika
Ett digiskutt på nolltid väcker starka känslor hos många, som plötsligt tvingas ta det, vissa motvilligt. Ida Olsonen har haft kontakt med många som känner skräck inför att undervisa på distans. Hon påminner om att ingen lärare är likadan som någon annan.
– I specialomständigheter krävs det mera ork och mycket förståelse för att vi är himla olika.
Både Ida Olsonen och Hanna Lammi använder sig av mjukvaran Zoom, där ljudkvaliteten kan regleras för att bättre förmedla musik till skillnad från till exempel Facebook eller Skype, där ljudet komprimeras automatiskt. Känns videosamtalsformatet oöverkomligt kan man fundera på andra sätt att orientera sig i den digitala djungeln: skapa uppgifter, spela in videosnuttar, banda stämfiler åt koristerna.
– Det räcker med något som ger en känsla av normalitet i denna vardag, säger Ida Olsonen uppmuntrande.
Även Hanna Lammi tycker att det väsentliga är att hålla kontakt. Hon hoppas också att skolorna inte glömmer bort konstämnena i sin distansundervisning.
– I denna tid av talande huvuden på skärmar behövs konstämnen mer än någonsin.
Hittills har distanslektionerna varit fina erfarenheter, och i denna situation finns det mängder av kolleger som stöder varandra.
Hanna Lammi Sånglärare