Ingen Eurovision, inte ens online

Sedan ett par veckor tillbaka, när det stod klart att världen oundvikligen var på väg in i en pandemi, har Eurovisionsfansen gått och väntat på besked om hur det blir med årets tävling. Att den skulle ställas in i sin nuvarande form, med tillresta artister, fans och journalister har legat i luften. Men hoppet har satts till att tävlingen ändå skulle ordnas på annat sätt, exempelvis online via länk från de olika länderna.

Nu ser det dessvärre ut som om EBU valt att helt ställa in tävlingen, utan att ta till några specialarrangemang som åtminstone tekniskt borde vara genomförbara.

Kanske man velat ta det säkra för det osäkra när vi faktiskt inte vet hur våren, och framtiden ser ut. Det är också möjligt att begränsningen på att inte samlas fler än tio personer på samma ställe, som redan införts i flera länder, påverkat beslutet. Även om man sände sitt bidrag från det egna landets tv-studio krävs det kanske att fler än tio personer är på plats för att genomföra det. Risken är också att deltagare blir sjuka i maj.

Det vet vi inte. Vi vet väldigt lite om framtiden just nu, om maj, om hösten, om nästa år.

Ett tungt argument för att Eurovisionen skulle hållas i någon form av onlineversion trots coronakrisen är att Europa behöver det i dessa tider. Vi har aldrig tidigare under Eurovisionens historia haft ett sådant behov av att samlas kring något annat än den oro som just nu upptar våra tankar. Det vore möjligt att genomföra tävlingen som en videotävling, exempelvis genom att visa de förhandsvideor som länderna skickar in inför tävlingen varje år. Men där får länderna en ojämlik utgångspunkt eftersom alla inte satsar, och har möjlighet att satsa, lika mycket på sin video. Där brukar den slipade EBU-produktionen jämna ut skillnaderna. Plus att det är en poäng att artisterna sjunger live – det brukar sålla agnarna från vetet på ett effektivt och rättvist sätt – vem som helst kan låta bra på band.

Av hänsyn till artisterna är det kanske också bättre att helt ställa in, och sedan låta dem visa vad de går för live inför en tv-publik på nästan 200 000 tittare, när det igen är möjligt att resa och röra sig fritt i samhället.

En möjlighet vore att vi, i stället för en tävling den 12–16 maj, ändå samlades kring denna stora europeiska lägereld i någon form. För att minnas, för att uppleva något tillsammans. Tävlingen har hittills arrangerats 64 gånger, Rotterdam skulle ha blivit den 65:e. Det finns många klipp och minnen från de åren. Varför inte sammanställa ett feelgoodprogram som minns ögonblick från tidigare år, och sända det lördagen den 16 maj då finalen skulle ha ägt rum? Hoppas EBU planerar någon form av ersättande program för alla fans och tittare, det är inte omöjligt.

I övrigt får vi lägga vårt hopp till framtiden – Rotterdam 2021?

”Det var bara en tidsfråga innan Eurovisionen skulle ställas in. På onsdagen kom beskedet. Det blir ingen Eurovision Song Contest i år.”

MALIN SLOTTE

film- och tv-redaktör