Stark tv-vecka
Den dubbelt Oscarsnominerade dokumentären Honeyland har finländsk tv-premiär den här veckan.
Den tvåfaldigt Oscarsnomiernade dokumentären Honeyland följer Europas sista samlare av vildhonung som bor med sin gamla mamma i ett litet stenhus uppe i bergen.
Honeyland
Yle Arenan från 23.3, Yle Teema söndag 29.3 kl. 12.05 och lördag 4.4 kl. 15.40. Medverkande: Hatidže Muratova. Regi: Tamara Kotevska och Ljubomir Stefanov.
Yles tablåläggning av den nordmakedonska dokumentären Honeyland – dagtid på helger – signalerar att det här är smalt och inte förväntas locka någon stor publik.
Men Honeyland av Tamara Kotevska och Ljubomir Stefanov är en av årets mest uppmärksammade dokumentärer, åtminstone i prissammanhang. Den vann i tre kategorier på Sundancefestivalen, och var Oscarsnominerad både som bästa dokumentär och bästa utländska film.
Den följer okommenterat och utan intervjuer en kvinna i en liten by i Nordmakedonien. Turkiskbördiga Hatidže Muratova som bor ensligt utan el och rinnande vatten uppe i bergen är en av Europas sista samlare av vildhonung. Det är på vildhonungen hon lever, och med smidig vana rör hon sig i terrängen när hon tar sig upp till boet med bina.
Väl där öppnar hon det varsamt och vittjar det respektfullt. Hon täcker bara ansikte och huvud med skyddsnät, annars arbetar hon utan skyddsutrustning med bara händerna, lugnt och metodiskt, med en vana som skvallrar om att det här har hon gjort i hela sitt liv. Hon blir inte stucken, inte heller tar hon all honung, utan är noga med att lämnar kvar en del åt bina som behöver den för att överleva.
Förutom honungssamlandet och de långa resorna till stadens marknad där hon säljer honungen, lunkar livet på i det lilla stenhuset där Hatidže tar hand om sin gamla, blinda mamma som är sängliggande och kräver omvårdnad.
Grannar drar in
Men så en dag får mor och dotter grannar; en nomadfamilj med barn, djur och stora fordon drar in i trakten. Det blir liv och rörelse, nästan kaos, och till en början verkar Hatidže uppskatta sällskapet, särskilt verkar hon gilla umgänget med barnen – själv är hon ogift och har inga egna.
Grannarna är också intresserade av vildhonungen och Hatidže delar med sig av sin kunskap. Men hennes lärdomar verkar inte gå hem; grannarna visar sin okunskap genom att skövla binas bon på honung, och de blir stuckna på kuppen. Den varsamma jämvikt mellan människa och natur som Hatidže upprätthållit rubbas.
Hatidžes sätt att leva kunde lika gärna ha utspelat sig för hundra år sedan, eller till och med ännu längre tillbaka i tiden. Det här är en dokumentär om en utdöende, enkel livsstil i harmoni med naturen, men också om människans brutala framfart och girighet, och om hur lätt det är att förstöra den sköra balansen i ett ekosystem. På många sätt framstår Hatidže som utsatt, hon är ogift, den döende mamman är det enda hon har – förutom det hon livnär sig på: vildbinas honung.