Tacksamhet
”Nu om någonsin ska vi skratta åt det lilla, nu om någonsin ska vi vara tacksamma för det lilla.”
Ryssarna hade bränt deras hus, kvar stod bara en hög med aska, ”Oi ku myö itkettiin, myö itkettiin niin!” (o, så vi grät). Men sedan grävde någon i askan och hittade tre silverskedar, ”Oi ku myö naurettiin, myö naurettiin niin!” (o, så vi skrattade). Denna historia har följt med mig från min morfars sida, vars släktingar kom från Karelen. Redan som barn förstod jag andemeningen i att kunna glädjas åt det lilla fast det stora är osäkert.
Nu är det ju inte krig, utan ett undantagsförhållande där vi alla har varit tvungna att rucka på vår vardag. De flesta har övergått till jobb och studier på distans, många har små barn hemma, men måste ändå jobba. En del har blivit sjuka, några kämpar med ensamhet, en del har förlorat sin inkomst. Det kan tidvis kännas att det råder kaos, vi känner oro, rädsla, framtiden är oviss. Nu om någonsin ska vi skratta åt det lilla, nu om någonsin ska vi vara tacksamma för det lilla.
Jag talar vanligtvis inte mycket i telefon, har aldrig gillat långa telefonsamtal. Men de senaste dagarna har jag talat mer i telefon och andra digitala medier än kanske någonsin förut. Med kolleger, med släktingar, med vänner. Jag har ett behov att tala, och det verkar andra också ha. Efter några dagar av distansjobb har jag talat med fler kolleger än någonsin, vi blir personligare, vi vet om varandras hemförhållanden, om barn, om gamla föräldrar, om ergonomiska förhållanden hemma. Ett bra tips för ståbord är att rigga upp strykbrädet! En kollega hade handarbetstimme för sin son medan vi var i möte, en annans barn hade meddelat klockan 9 på morgonen att allt skolarbete var gjort och att det nu skulle lekas tillsammans. Arbetsbelastningen fördelas inte jämnt, så det är viktigt att inte kräva samma effektivitet och resultat av sig själv och andra nu.
Men vi är skickliga på att skapa humor av detta. Aldrig har vi gemensamt skrattat åt så många internet-memes som nu, om misslyckade rutiner med barn, galna hemmagym, powerpoint-recitation på balkonger eller det där berömda toapappret.
Jag talar inte heller vanligtvis särskilt mycket med grannar utöver en kort hälsning. Nu talar jag med alla jag träffar på gården och i trappan och jag har gett mitt telefonnummer åt några äldre grannar och uppmanat dem att ringa om de behöver hjälp. Det har också många andra gjort, det finns en stark vilja att hjälpa andra, grupper har mobiliserats för att rycka in för ensamma som sitter i karantän eller familjer som inte klarar av kaoset.
Tacksamhet. Nu är en bra tid att öva tacksamhet. En beprövad metod är att varje kväll skriva ner tre saker man är tacksam för under dagen som gått, hitta tre silverskedar i askan. Metoden sägs öka positiviteten och självkänslan, minska stressen och förbättra sömnen. Om ens en del av det stämmer, lönar det sig att prova.
Mina tre silverskedar i dag är: jag skrattade mycket och kände stor samhörighet med kolleger i distansmöten, jag fick kramar av familjemedlemmar längs med dagen, jag var ute i solen en stund. Vilka är dina silverskedar i dag?