Franska författare bildar front mot konsumtionssamhället

Coronaviruset tvingade den franske presidenten Emmanuel Macron att annullera andra omgången av kommunalvalet som skulle ha hållits den 22 mars. Vid första omgången blev resultaten för Macrons parti LREM magra. Nästan två tredjedelar av fransmännen anser enligt en gallupundersökning att demokratin inte fungerar väl. Politikerna är inte empatiska, de är korrumperade. När man i Frankrike tänker på politiken är det med ”misstänksamhet” och ”avsmak”.

En svår politisk smärtpunkt som inte behandlats tillräckligt är kolonialismen, men den debatten har fått fart då fransk-marockanska Leïla Slimani (Prix Goncourt 2016) nu utkommer med romanen Le Pays des autres, De andras land. Det är första delen i en familjesaga som bygger på hennes egna farföräldrars liv. Fransk hustru, marockansk man, ett illa accepterat par på sin tid. De slår sig ner i Meknès i det efterkrigstida Marocko, staden som Slimani har gjort till bokens huvudperson. Det är mycket exotisk charm, men lika mycket etniskt-religiösa problem, fördomar och våld.

Historikern Benjamin Stora skriver att romanen ger en originell, mångskiftande och rättvis bedömning av den franska kolonisationen. Själv har han just gett ut boken Retours d’Histoire, L’Algérie après Bouteflika (Återblick på historien, Algeriet efter Bouteflika). Om Leïla Slimani säger kritiken också att hon med sin mångbottnade freskomålning kan jämföras med Elena Ferrante.

”Överlag har många av Macrons beslut chockerat vänstern, särskilt avskaffandet av förmögenhetsskatten och migrationspolitiken. Löftet att stöda sig på civilsamhället har presidenten klart svikit.”

Överlag har många av Macrons beslut chockerat vänstern, särskilt avskaffandet av förmögenhetsskatten och migrationspolitiken. Löftet att stöda sig på civilsamhället har presidenten klart svikit. Macron reformerar ”ovanifrån”. Han hade lovat lugn, men det ledde till Gula västar och strejker. Franska vänsterintellektuella går till motattack mot Macrons ”neoliberala” politik. Filosofer och författare har demonstrerat med järnvägsanställda och Gula västar, i samma anda som 1968 och vid tidigare kriser.

Men makthavarna verkar döva för det missnöje som hörs överallt, säger Goncourtpristagaren Eric Vuillard. Författaren Annie Ernaux påtalar regeringens försök att ”liberalisera allt som bara är möjligt, avskaffa allt som håller oss samman”. Goncourtpristagaren Pierre Lemaître säger i le Journal du Dimanche att han inte längre tänker

GUNN GESTRIN Frilansjournalist som är specialiserad på Frankrike.

bli lurad att rösta på Macron, inte ens i ett val mot Marine le Pen.

Författaren Jean Rouaud (Prix Goncourt 1990 för romanen les Champs d’honneur (Ärans fält) om masslakten i första världskriget) ger nu ut essän L’Avenir des simples (Enkelt folks framtid) hårt kritisk mot masskonsumtionen och de multinationella bolagen. Enligt L’Obs manar han med humor och nostalgi läsarna att bilda en motståndsrörelse genom att bli veganer. Tidningen frågar Rouaud vad som enerverar honom mest hos Macron. Klassföraktet, säger han.

Och på tal om klass: den som vill ta del av Thomas Pikettys kritik av kapitalismen, men inte har förmått sig att läsa de väldiga luntorna Le Capital au XXIe siècle (Kapitalet under det 21:a seklet) eller Capital et Idéologie kan nu glädja sig åt hans film Le Capital au XXIe siècle (tillsammans med Justin Pemberton). Migrationen, arvet från kolonialismen och slaveriet, rikedomarna, ojämlikheten. Allt enkelt förklarat, illustrerat och kommenterat av Francis Fukuyama, Joseph E. Stiglitz och andra. Motståndet mot världens ojämlikhet växer, inte minst i Frankrike.