Plötsligt resonerar ryska intellektuella som Trump
Ryska intellektuella är djupt märkta av att leva i ett auktoritärt system. Många hatar både Putin och högerpopulismen, men när det gäller coronaviruset resonerar de plötsligt som Donald Trump, skriver HBL:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén.
När jag talar om för min ridlärare att min dotter och jag måste lämna Ryssland på grund av coronakrisen blir han ytterst irriterad.
– Vad är det här för hysteri! Kan ni inte bara vänta på att det ska blåsa över?
Att vår ridlärare uttalar sig på det sättet beror inte på att han har särskilt höga tankar om den ryska sjukvården. Han tror helt enkelt inte på att coronan är så farlig som det sägs. När han säger ”blåsa över” avser han inte att själva epidemin ska ebba ut. Han menar att folk ska sluta prata om den.
Coronan finns därför att folk pratar om den, och folk pratar om den för att någon vill att de ska prata om den. Coronan själv är inte intressant. Den är bara ett medel, ett instrument.
Att kalla försiktighetsåtgärder kring coronan för hysteri är något högutbildade ryssar gärna gör. Så fort någonting motsvarande en massrörelse uppstår känner de ett instinktivt behov av att ta avstånd från den. Det spelar ingen roll vad saken gäller eller hur farlig den är. Huvudsaken är att vara smart nog att höja sig över den.
Man reser ragg så fort man förväntas vara av en viss åsikt. Instinktivt
intar man rollen av käringen mot strömmen, den som ser förbi propagandan. Väl medveten om att makthavarna betraktar coronaviruset som ett instrument sätter man sig på bakhasorna för att stoppa just detta: Att de ska dra fördel av det skedda. Då spelar det ingen roll att man samtidigt förbiser ett bestickande faktum:
Människor dör.
På något annat sätt kan åtminstone jag inte tolka saken när den oberoende ryska journalisten Arkadij Babtjenko skriver på Facebook att faran med corona överdrivs. I ett långt, svavelosande inlägg påstår han att de höga dödstalen i Italien inte har att göra med coronan, utan med att folk har dött i andra sjukdomar.
– Det talas om att de italienska krematorierna inte hinner bränna alla kroppar. Och så ser man kistor med samma färg som libanesiskt cederträ! Dra åt helvete! skriver Babtjenko.
Babtjenko, krigsreporter, författare och politisk flykting i Ukraina, är visserligen känd för sin svartvita, drastiska stil. Men det är likväl svårt att förstå varför han går till storms mot det uppenbara faktum att coronan är en katastrof för Italien (och betraktar likkistor i cederträ som ett bevis i sammanhanget).
Hans reaktion påminner mig om den ryska konstnären Pjotr Pavlenskij, som sökte asyl i Frankrike för att därefter tända eld på dörrarna till Banque de France i Paris. För Pavlenskij är alla institutioner av ondo, oavsett om de befinner sig i en demokrati eller inte.
I går meddelade Putin att alla ryska medborgare skickas hem nästa vecka. Ingen får gå till jobbet. Den ryska oppositionsaktivisten Leonid Volkov twittrade omedelbart:
– Vad handlar det här om? Lägger de fram någon gammal plan för att ytterligare kunna pressa pengar ur företagare?
påverkas fortfarande av den sovjetiska erfarenheten. De hatar Sovjetunionen, men resonerar samtidigt enligt ett postsovjetiskt mönster: Allt som kommer uppifrån, eller tillhör någon slags etablerad, allmän kunskap, ska betraktas med stor misstänksamhet.
När läkaren och Carnegie-medarbetaren Jaroslav Asjichmin (Carnegie är en amerikansk tankesmedja) skriver en artikel i ryska intellektuellas husorgan Novaja Gazeta inleder han den med en utskällning.
– Sluta upp med denna hysteri. Femtusen människor i Kina dog i corona, lika många dör i hjärtproblem VARJE DAG. (Versalerna är Asjichmins.)
Asjichmins sätt att relativisera problemet brukar annars vara förbehållet Kreml. Om det finns någon som alltid säger: ”Titta hur mycket större problem det finns på andra håll” så är det Putins lakejer. Men nu är det alltså Putins motståndare som brukar exakt samma metod. Varför det? Svaret finns längre ned i Asjichmins artikel.
– Känn mediernas makt och hur starkt den påverkar det allmänna medvetandet. För en auktoritär stat är det mycket tacksamt att utnyttja en epidemi för att begränsa era friheter, skriver Jaroslav Asjichmin.
Oron bland ryska intellektuella över att Putinregimen ytterligare kommer att öka sin makt med hjälp av coronaepidemin är större än oron över vad viruset självt kan ställa till med. Och de har sina skäl. Putin håller precis på att genomföra grundlagsändringar som i praktiken ger honom möjligheter att sitta kvar på presidentposten på livstid. Duman förbereder just nu en lag som innebär skyhöga bötesstraff för den som återvänder från utlandet och bryter sin lagstadgade karantän. Samtidigt experimenterar Moskva med att enligt kinesiskt mönster införa sensorer som känner igen ansikten på offentliga platser. Coronaviruset är naturligtvis en utmärkt ursäkt för att utvidga experimentet.
När man lever under ett klåfingrigt auktoritärt system som tar varje chans att ytterligare begränsa ens personliga frihet är det sista man vill att ge systemet ytterligare friheter. Det har lett till att ryska intellektuella ställvis resonerar kring coronaviruset på samma sätt som Donald Trump.
Under mitt liv i Ryssland har jag ofta tänkt på hur mycket det sovjetiska systemet skadade det ryska samhället. Men det skadade också människan, framför allt hennes uppfattning om det rimliga. Det är inte rimligt att avfärda 6 800 döda i Italien med att folk dör hela tiden, bara för att man inte vill vara ett bräkande får i massan. Men när man har sett tillräckligt många gånger vart denna bräkande massa kan ledas är det antagligen inte så konstigt att man utvecklar vissa reflexer.
Reflexer som aldrig ifrågasätts leder förr eller senare till blinda fläckar.