Kan den blågula coronavägen vara den rätta?
Sveriges vägval i kampen mot coronaviruset har väckt förundran, förvåning och förargelse.
Världen kämpar nu med förenade krafter mot spridningen av coronaviruset. Varje land gör det på sitt sätt, men överlag med hårda medel. Det finns ändå några länder som sticker ut. Till exempel i Vitryssland inleddes fotbollssäsongen för en vecka sedan, med publik på läktarna, som om ingenting onormalt skulle vara på gång. I inget annat land i Europa spelas för tillfället elitfotboll.
Ett annat land som avviker är något överraskande Sverige. Landets strategi i kampen mot corona har redan en tid förundrat den övriga världen, men svenskarna fortsätter gå sin egen väg, Vart den leder vet vi ännu inte.
Samma dag som vår regering beslöt att stänga alla restauranger och barer och isolera Nyland från resten av landet meddelade den svenska Folkhälsomyndigheten att till exempel idrottsträningar kan fortsätta och att varken matcher eller lokala cuper behöver ställas in. Också gym, simhallar och idrottshallar kan hålla öppet. Vid skidanläggningarna i Sverige snurrar liftarna vidare.
Folksamlingar upp till 500 personer var tillåtna i Sverige ännu på fredagen då det sänktes till 50, medan gränsen går vid tio i Finland och ännu lägre i många andra europeiska länder. De svenska barnen i låg- och högstadier går till skolorna i vanlig ordning och den svenska nationsgränsen är öppen. Inga begränsningar har hittills utfärdats för stockholmarna att röra sig trots stor smittspridning och tiotals färska dödsfall i området.
Det kan förefalla överraskande att de samhälleliga inskränkningarna just i Sverige är så mycket mindre än i övriga Norden. Svenskarna är kända som ett försiktigt folk. De var de första som i större skala satte cykelhjälm på huvudet och började använda samma huvudbonad i skidbackarna. Men kanske det just därför också den här gången räcker med rekommendationer för att svenskarna ska inse att man bör skydda sig själv och andra från coronaviruset – utan att statsledningen behöver ta till hårdhandskarna. Men i så fall måste alla inse det. Allt tyder inte på det.
Den politiska enigheten kring den svenska linjen är stor, inte ens
Sverigedemokraterna har protesterat högljutt mot den konsekventa linjen att följa expertmyndigheternas råd. Däremot har vissa experter inom vård och medicin opponerat sig.
I Sverige har man hittills vägrat ta till åtgärder vars effekt inte är garanterad. De ekonomiska konsekvenserna har likaså betonats då en mildare linje valts. Ju längre pandemin håller länderna i sitt grepp desto mer kan Sverige vinna på att låta samhällets hjul rulla i mer normala förhållanden än andra länder är i.
Priset betalar svenskarna eventuellt i ett högre antal sjuka och döda. Å andra sidan kan även människor i andra länder bli lidande, även hälsomässigt, av att det egna landet gör en djupare och längre ekonomisk dykning.
Finlands och många andra länders mål är att vårdkapaciteten säkras och då gäller det att försöka begränsa antalet smittade som behöver vård samtidigt. Likaså ska högriskgrupperna skyddas extremt noga.
Det räcker ändå inte enligt världshälsoorganisationen WHO att allting stängs och släcks ned. Isolering bromsar virusets spridning och ger tilläggstid, men det krävs mer för att ta kål på corona. Det behövs ett mer omfattande testsystem, varje smittad borde försättas i karantän och potentiella smittbärare spåras. Trots att Finland och Sverige hittills har valt olika vägar står bägge länders utmaningar här.
Hittills har vissa asiatiska länder, bland annat Sydkorea, lyckats väl genom massiv testning, spårning och omfattande karantän. I övrigt har Sydkorea tillämpat en liknande strategi som Sverige i att inte stänga samhället mer än nödvändigt.
åtgärder som kommer att visa sig vara de bästa i kampen mot corona och alla alternativ innehåller negativa sidor. Kritiken mot Sveriges coronataktik kan vara befogad, men det vet vi först då vi har facit på hand. Det räcker ännu länge dit, så fram till dess ska grannlandets vägval inte fördömas.