Regeringen vill i första hand skydda sitt eget rykte

CORONAVIRUSET Efter flera veckors rätt noggrann uppföljning av nyheter är det första gången jag ser en kommentar som objektivt tar fasta på de ekonomiska konsekvenserna av regeringens valda linje, Henrik Immonen (HBL Debatt 25.3) Han säger att ”Sett ur samhällsekonomisk synvinkel kan skadorna av de ekonomiska konsekvenserna bli betydligt större än de av själva viruset”. Det är bra att det blev sagt.

Alla har sett grafen som visar ett okontrollerat utbrott av virus som en hög och brant topp jämfört med en kontrollerad utveckling, där antalet fall fördelas på en längre tid. Den branta toppen visas som ungefär en månad och den utdragna som cirka tre. Den 25 mars estimerade THL att perioden kan bli 4-6 månader. Det här är bara en illustration som skall visa hur hälsovården blir överväldigad om utbrottet inte kontrolleras. Det är alldeles riktigt och därmed kanske undviks problem som uppstått i Italien och Spanien.

De flesta källorna ser ut att utgå ifrån att en viss proportion av befolkningen drabbas i varje fall av viruset. Antalet är oklart och det talas om 20, 40 eller 60 procent. Procenten var dock mycket lägre i Kina och Sydkorea där epidemin nu kanske är förbi. En kort intensiv epidemi kan leda till flera dödsfall. Intensivvårdplatser kanske inte räcker för alla.

Låt oss nu se på nackdelarna. Stora delar av ekonomin har strypts med katastrofala följder speciellt för de som förlorar i praktiken alla sina inkomster. Vi talar om storleksordningen tio- eller hundratusentals människor. Situationen åstadkommer dessutom mycket rädsla och ångest som man hört om i medierna.

Statsministern och många andra ministrar har otaliga gånger betonat hur man i första hand vill skydda riskgrupperna, speciellt de äldre. Vi känner alla ett behov av att skydda de svaga i samhället, i detta fall de äldre. Jag vill trots det hävda att regeringen i första hand vill skydda sitt eget rykte. Regeringen måste visa sig handlingskraftig för att inte bli attackerad från många håll. ”Att inte fatta beslut ses som en svaghet …” Thor-Fredric Karlsson (HBL Debatt 25.3). Kommentaren om regeringens rykte kanske betraktas som kverulans. Man blir väl kverulant med åren. Sitter ni hemma på soffan ska ni absolut se filmen Grumpy Old Men. Jag håller fast vid synpunkten. Regeringens handlingskraft dömer landet till tre, kanske sex månaders kraftig ekonomisk nedkörning som nästa alla medborgare kommer att lida av under långa tider framåt.

Bristen på testningskapacitet är en annan femma. Ingen har ännu sagt att vi har haft alldeles för liten kapacitet. Det borde inte vara svårt att erkänna och skulle säkert tas emot med förståelse av befolkningen. I stället får vi flummiga uttalanden om att det är viktigt att vissa grupper testas. Kapaciteten ser inte ut att räcka ens helt till de valda grupperna som sjukvårdspersonal (A-studio 23.3). Det förekommer jämförelser mellan olika länder som visar hur skyhögt över andra länder Sydkorea och Singapore ligger. Säkert är det lärorikt att studera varför just de länderna var så väl förberedda.

Med större testningskapacitet kunde man till exempel testa sådana fall där en familj sätter sig själv i karantän för 14 dagar som följd av kanske en ”vanlig” influensa eller bara en svår snuva. En större testning har också många andra positiva följder.