Nu prövas den demokratiska rättsstaten
SAMHäLLE Arbetet för frihet och rättvisa är gemensamt för de två viktigaste och kanske bästa moderna politiska traditionerna, socialliberalismen och den demokratiska socialismen. Av alla institutioner som demokratiska socialister och socialliberaler gemensamt har skapat är den demokratiska rättsstaten viktigast. Den är ankaret som gör ekologiskt ansvarsfull solidarisk politik möjlig.
Nu prövas den demokratiska rättsstaten. Det finns ett tryck på alla myndigheter att bevisa sin dådkraft. Den ungerska regeringens vilja att på obestämd tid styra landet med dekret lyfts med rätta fram som en väg mot fördärvet. Men också vi måste vara vaksamma.
Hittills har rikets ledning fungerat bra. Tillräckligt många tillräckligt bra sakkunniga har anlitats i en tydlig och öppen process. Vi kan alla lätt få information om varför och på vilka rättsgrunder riksdag och regering har fattat sina beslut. Regeringens förslag om att stänga av Nyland som anlände till riksdagen den 25 mars och behandlas i skrivande stund (26.3) testar igen vår demokrati.
Rättsstatens principer testas samtidigt på många lägre nivåer, överallt där myndighet utövas. Alla kan inte få lika god hjälp som riksdagen och det uppstår lätt fel. Ett fel uppstod i Helsingfors i går, men skadan kunde tack vare politiskt samförstånd minimeras.
HBL hade rubriken Kommunala beslut fattas på distans (25.3.) Orsaken var att fullmäktige i Helsingfors sam
ma dag förelades ett förslag att ge ordförande rätt att ensam besluta att sammankalla möten som hålls i så kalllad ”elektronisk miljö” i stället för i sammanträdessalen. Förslaget berör öppenheten i beslutsfattandet som är en kärna i demokratin. I brådskan saknades i förslaget självklara regler om villkoren för ibruktagande, beslutsordningen och, framför allt, ett slutdatum för denna hastigt tillknycklade kristida undantagsbestämmelse.
På mötesdagen uppstod ett dilemma. Några ledamöter upptäckte förslagets brister och det uppstod en vilja att försöka göra de nödvändiga rättelserna. Samtidigt beslöts att mötet skulle ordnas så att alla inte är i mötessalen samtidigt. Det blev därför tekniskt sett nästan omöjligt att garantera att de självklara ändringarna som behövdes kunde göras enhälligt i genuint samförstånd. Den politiska lösningen blev att släppa igenom förslaget trots bristerna och att protokollföra fullmäktigegruppernas, ordförandes och borgmästarens överenskommelse att i höst på nytt behandla de nya bestämmelserna. Ärendet kommer alltså då till fullmäktige som beslutsärende och vi kan då häva de kristida bestämmelserna eller göra de ändringar som krävs.
Liknande improvisationer kan man hoppas att vi kan undvika i framtiden. Det viktigaste på alla nivåer är att inte glömma den demokratiska rättsstatens grundläggande principer. Ändring av maktbefogenheter i kristid måste alltid förses med ett slutdatum. Det positiva vi lär oss kan vi senare göra bestående.