Skola på distans gör skillnad på folk

Vi har barn som går i distansskola hemma för tillfället. Det är oklart hur länge distansundervisningen fortsätter, men åtminstone till den 13 april. Det finns teorier om att det kan fortsätta fram till slutet av maj.

För vår del är det en hanterbar situation. Barnen har egna rum och vi råkar har en överbliven laptop, så de kan göra sina skoluppgifter och hålla kontakt med lärare och klasskamrater via digitala portaler.

Vi föräldrar råkar dessutom ha jobb som kan skötas på distans. Vi har även ett intresse för att barnens skola går bra och kan (tills vidare) hjälpa till med skoluppgifterna. Båda föräldrarna kan de kommunikationsprogram med vilka barnen håller kontakt med läraren, så vi kan även fungera som it-stöd. Vi har också intresse, förmåga och ork att laga mat och hålla vardagen rullande.

Tyvärr finns det många som inte har samma situation. Barn som inte får samma stöd hemifrån, för att inte nämna skäliga arbetsutrymmen och hyfsad arbetsro. Eller ett varmt mål mat mitt i skoldagen.

Sociala medier är för tillfället fyllda med bilder från mysiga hemskolor och nyttiga tips. Inget illa om det och bra att folk delar tips, men jag kommer inte över det att många av dem som delar sin mysiga hemvardag kunde ägna en tanke åt de familjer som inte har det så. Vi kommer, som ett resultat av denna vår, antagligen att se ökade skillnader i barnens kunskaper och mående. De barn som har kunniga och hjälpsamma föräldrar kommer att avancera normalt (eller till och med gå lite längre och djupare in i vissa ämnen) medan en del av barnen kommer att halka efter och det får sociala följder. Detta sker delvis för att man inte har samma tekniska, praktiska och kunskapsmässiga stöd hemifrån.

Skall bli intressant att se ifall de sociala problemen ökar nu under våren. Det blir uppsägningar och permitteringar, så man kan anta att sociala problem i hemmen ökar. Förhoppningsvis kan barnens skolvardag i hemmet vara drägligt trots att där finns sociala problem. Annars är den onda cirkeln i gång.

Jag vill inte skuldbelägga alla de aktiva föräldrar som tagit hemskolan som ett spetsprojekt i sitt liv (vilket det ju absolut är), men vi borde på något sätt kunna hjälpa också de barn som inte har det så bra. Att de har tillräcklig utrustning, att de får arbetsro och den hjälp de behöver. Och varm mat, som de inte själva behöver laga.

Diakonin har fullt upp med de äldre och utsatta, så kanske vi föräldrar kunde hjälpa dessa barn på något sätt?