Vad är rim­ligt?

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - PAUL LILLRANK pro­fes­sor, Aal­to-uni­ver­si­te­tet

CO­RO­NAKRI­SEN En kol­le­ga un­der­vi­sar i mo­ral­fi­lo­so­fi. Stu­den­ter­na får dis­ku­te­ra si­tu­a­tio­ner där man mås­te väl­ja mel­lan två el­ler fle­ra on­da ting. Skall en själv­sty­ran­de bil pro­gram­me­ras för att ta hän­syn främst till pas­sa­ge­rar­na, el­ler even­tu­el­la fot­gäng­a­re som plöts­ligt hop­par ut på vägen?

Det lär ha bli­vit allt van­li­ga­re att stu­den­ter väg­rar dis­ku­te­ra si­tu­a­tio­ner där al­la in­te kan få allt de vill.

Pri­o­ri­te­ring­ar är ound­vik­li­ga i en värld var re­sur­ser­na in­te är oänd­li­ga. I si­na pri­va­ta be­slut kan män­ni­skor tän­ka hur de vill, men väl­färds­sta­ten mås­te pri­o­ri­te­ra. I den so­li­da­riskt skat­te­fi­nan­si­e­ra­de sjuk­vår­den mås­te det räc­ka nå­got åt al­la. Ing­en in­di­vid el­ler grupp kan krä­va att få allt och läm­na and­ra utan. Det­ta har va­rit syn­ner­li­gen an­ge­lä­get i Stor­bri­tan­ni­en, som har väst­värl­dens mest so­ci­a­lis­tis­ka sjuk­vårds­sy­stem.

Först mås­te man be­stäm­ma om man skall räk­na döds­fall el­ler lev­nads­år. Räk­nar man döds­fall und­vi­ker man frå­gan om små­barn el­ler mul­ti­sju­ka åld­ring­ar skall pri­o­ri­te­ras.

Den häl­so­e­ko­no­mis­ka ve­ten­ska­pen har ta­git fram fle­ra kal­kyl­me­to­der för att räk­na för­lo­ra­de lev­nads­år. För att va­ra ex­akt bör des­sa ju­ste­ras för livs­kva­li­tet. Av det­ta föl­jer måt­tet kva­li­tetsju­ste­ra­de lev­nads­år (Qu­a­li­ty-ad­justed Li­fe Ye­ars – Qu­a­ly). För var­je in­di­vid an­tar man den för­vän­ta­de livsläng­den och upp­skat­tar hur många år en åt­gärd spa­rar. Se­dan be­dö­mer man livs­kva­li­te­ten på en ska­la från 1 (per­fekt häl­sa) till 0,1 (myc­ket sjuk). Åren mul­ti­pli­ce­ra­de med kva­li­te­ten ger Qu­a­ly-ta­let.

Jag är 64 år. An­ta att min be­räk­na­de livs­längd är 84. Nu blir jag all­var­ligt sjuk i co­ro­nan, men mitt liv går att räd­da med ras­ka åt­gär­der. Då har sam­häl­let spa­rat 20 lev­nads­år. Men, an­ta att jag får be­stå­en­de men på lung­or­na, av vil­ket föl­jer att min livs­kva­li­tet (på ska­lan 1–0,1) är 0,8. 20 år gång­er 0,8 ger mig ett Qu­a­ly­tal på 16. Om ett Qu­a­ly får kos­ta 40 000 eu­ro får de åt­gär­der som vid­tas för att räd­da mitt liv kos­ta 16 gång­er 40 000 vil­ket är 640 000 eu­ro.

Pri­o­ri­te­ring­ar är ound­vik­li­ga i en värld var re­sur­ser­na in­te är oänd­li­ga. I si­na pri­va­ta be­slut kan män­ni­skor tän­ka hur de vill, men väl­färds­sta­ten mås­te pri­o­ri­te­ra.

Väl­färds­sta­ter bru­kar va­ra vil­li­ga att sat­sa cir­ka 30 000– 50 000 eu­ro per kva­li­tetsju­ste­rat lev­nads­år. Me­to­der­na finns, men vill po­li­ti­ker­na an­vän­da sig av dem, el­ler lyss­na på dem som skri­ker högst?

En­ligt re­ge­ring­ens värs­ta pro­gnos kom­mer co­ro­na­vi­ru­set att skör­da 3 240 liv. Då de fles­ta är äld­re kan man i run­da släng­ar upp­skat­ta att det blir 25 000 oju­ste­ra­de lev­nads­år. Om man vill und­vi­ka att pe­ka ut de äld­re kan man an­ta att al­la som dör är fyr­tio år och mis­ter fyr­tio lev­nads­år. Då blir det cir­ka 130 000 lev­nads­år.

Vad åt­gär­der­na kom­mer att kos­ta kan ing­en ve­ta, men låt oss ha­ka på de fem­ton mil­jar­der eu­ro som re­ge­ring­en avi­se­rat. Räk­na själv hur myc­ket det blir per lev­nads­år och frå­ga vad som är rim­ligt.

Be­ak­ta ock­så att so­ci­al- och häl­so­vår­dens kost­na­der i Fin­land är cir­ka 4 000 eu­ro per per­son per år, och att det var­je år dör cir­ka 55 000 män­ni­skor av vil­ka un­ge­fär 2 200 med pro­blem i lung­or­na som döds­or­sak.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.