Uppgiftens riktighet bestyrkes
En dag i sextiotalets början lyfte jag en telefonlur och ringde upp Inrikesministeriet. Mitt ärende har jag glömt, men inte rösten i andra ändan. När jag hörde den stannade mitt hjärta. – Aarne Kovero, vad kan jag stå till tjänst med? I en spegel på tamburväggen kunde jag se mitt ansikte. Det hade blivit vitt som snö.
Vem var Aarne Kovero? Allt jag visste var att en herre med det namnet, tillsammans med en dam, i tidernas morgon hade gett min pappa in blanco-fullmakt att använda sitt namn, var gång det behövdes två vittnen på ett officiellt dokument. Den möjligheten begagnade pappa utan att blinka, och efter hans bortgång gick systemet i arv till mig. Inte för att det stod så i testamentet, men namnen hade ju blivit lediga. Aarne Kovero och Linda Laitinen. I pappas version (originalet kan jag inte uttala mig om) var den förstnämndes signatur tumshög, djärvt spetsig och framåtlutad. Linda Laitinen skrev med små, knubbiga bokstäver i ett jämnt flöde. Jag tror hon var sömmerska eller hushållerska, medan han rörde sig i borgerliga kretsar.
Nu hade det första namnet fått liv. Jag stammade fram vem jag var och framförde mitt ärende. Rösten i andra ändan fick en intresserad klang:
– Hörde jag rätt? Jag kände en gång en Pertti Valtiala, kan ni möjligen vara släkt?
Jag fann mig snabbt och fick ur mig att det var min far. Nu följde ett kort men vänligt samtal om personliga angelägenheter, innan jag fick mitt ärende uträttat. Med en suck av lättnad lade jag på luren: nemesis hade inte bitit huvudet av mig. Efteråt fick jag reda på att min samtalspartner var förvaltningssekreterare vid ministeriet och ansedd som en etäinen, hienostunut herrasmies, samma på svenska.
Dags att avsluta ett koncept som börjat osa katt. Men följande måndag fick jag en betalning utställd på Nalle Valtiala, som av någon anledning skulle lyftas på huvudposten. Fast icke! Den Margaret Rutherford-liknande damen i kassan viftade triumferande med mitt pass. Där stod mycket riktigt Kaarle-Juhani Bertel. En helt annan person. God middag.
Vad göra? Jag drog mig tillbaka och valde en annan, betydligt yngre och sötare kassa en bit ifrån. På anvisningens baksida fanns en nyskriven fullmakt från Nalle Valtiala att ta ut pengar för Kaarle-Juhani Bertel Valtialas räkning. Uppgiftens riktighet bestyrktes med två väl inövade namn.