Coronakrisen splittrar men kan också ena
Coronakrisen har blottat sprickor i solidariteten mellan EU-länderna, och gemensamma ansträngningar på ett globalt plan saknas i stort sett. Det är möjligt att efterspelet blir mer populism och inåtvändhet, men i bästa fall går det tvärtom.
– Krismedvetandet innebär i bästa fall en ökad vilja till samarbete och gemensamma lösningar, säger Juha Jokela, programdirektör vid Utrikespolitiska institutet.
Då EU-länder slåss om skyddsutrustning, eller vem som ska betala för förödelsen i coronakrisens spår, prövas den europeiska solidariteten. – Det finns helt klart en risk för slutenhet och nationalism nu i krisens akuta skede. Frågan är om det blir en mer permanent utveckling som utmanar det internationella samarbetet, säger EU-forskaren Juha Jokela.
Så sent som i fredags kunde Sveriges Radio berätta att det svenska företaget Mölnlycke health care hade haft stora problem med att distribuera till exempel ansiktsmasker och gummihandskar till hårt coronadrabbade Spanien och Italien. Det här eftersom leveranserna från Kina fastnat i Frankrike som infört exportförbud på varorna.
Finland hör för sin del tillsammans med bland annat Tyskland och Nederländerna till de nordliga euroländer som har motsatt sig gemensamma så kallade coronaobligationer, som ett flertal sydliga EU-länder drivit på för att mer skuldtyngda länder som exempelvis Italien ska få låna till en lägre ränta.
”Den europeiska solidariteten har inte känts av och mer tid kan inte slösas bort” dundrar Italiens premiärminister Giuseppe Conte i ett öppet brev till EU-kommissionen, och Spaniens dito Pedro Sanchéz varnade i helgen för att hela EU står på spel i en debattartikel i bland annat The Guardian. Medlen från den europeiska stabilitetsmekanismen ESM som nu föreslås räcker inte, anser han.
”Att Finland fortfarande hör till den grupp som motsätter sig obligationerna berättar inte något gott om vår solidaritet”, skriver för sin del den tidigare finska utrikesministern och riksdagsledamoten Erkki Tuomioja i sin blogg.
Unionens roll central
Juha Jokela, som är programdirektör för forskningsprogrammet Europeiska unionen vid Utrikespolitiska institutet, säger att länderna nu har prioriterat de egna medborgarna, och vidtagit sina egna åtgärder.
– Det är helt förståeligt i krisens första skede, och hälso- och sjukvården hör till medlemsländernas egen kompetens. Men EU har en roll i att stödja koordinering och gemensamma anskaffningar, och om krisen blir utdragen blir unionens roll central, säger han.
De ekonomiska utmaningarna har identifierats på EU-nivå, menar Jokela, även om det råder en del oenighet mellan norr och söder. Jämfört med finanskrisen drabbar coronakrisen ändå länderna mer symmetriskt, vilket kan göra EU:s och världens länder mer benägna att söka gemensamma lösningar.
Det är onödigt att hänga upp sig på euroobligationerna, menar Jokela, då det finns också andra förslag. Då eurogruppens finansministrar sammanträder på tisdagskvällen ligger tre stora paket på bordet – medel ur räddningsfonden ESM, stödprogrammet Sure som ska stödja arbetstagare i medlemsländerna och ett lånepaket från Europeiska investeringsbanken.
– EU:s inre marknad är mycket viktig också för de starka EU-länderna, och det gäller också Finland. Att blåsa liv i ekonomin ligger i EU:s gemensamma intresse. Men det behövs också globala åtgärder och solidaritet, och det är lite oroande att den här diskussionen varit så frånvarande, säger Jokela.
Polerar skölden
I bästa fall innebär krismedvetandet en ökad vilja till samarbete och gemensamma lösningar, menar Juha Jokela. Men det kan också gå tvärtom. I länder som Italien och Grekland har många tappat tålamodet med EU för länge sedan, då länderna har fått dra det tyngsta lasset i fråga om migrationen.
– Om besvikelsen växer i olika medlemsländer kan det säkert öka populismen och EU-kritiken. Men det är fortfarande för tidigt att bedöma hur det går, och hur långvariga effekterna blir.
Statsvetaren Johanna Vuorelma, forskare vid Tammerfors universitet, ser vid sidan av kampen om resurser nu också en kamp som handlar om bilden av vad man gör. Kommissionsordföranden Ursula von Leyens uttalande förra veckan, då hon bad Italien om ursäkt för den bristande initiala responsen, kan ses också i det här skenet.
– Då Kina nu skeppar utrustning till EU-länderna utnyttjar landet den skamfilade bilden av EU:s interna solidaritet, och då EU nu gör solidaritetshandlingar och kommissionsordföranden uttalar sig är det
❞ Det är en ganska styv organisation som har svårt att komma till skott före det är kris, och eventuellt kan pandemin erbjuda en sådan möjlighet. Johanna Vuorelma statsvetare, forskare vid Tammerfors universitet
samtidigt instrumentellt och ett sätt att polera skölden, säger Vuorelma.
Coronakrisen ses knappast som en gemensam utmaning för oss som européer, trots att också genuin vilja att hjälpa säkert finns, menar Vuorelma.
– Det är mer så att det är en utmaning för oss som svenskar, finnar, tyskar eller nederländare. I Finland är det här en ganska naturlig följd av att vi har haft en linje som betonar ländernas eget ekonomiska ansvar.
Globala lösningar krävs
Olika skiljelinjer finns sedan tidigare inom EU med lite olika ramar – mellan syd och nord och mellan öst och väst.
– Det är möjligt att den här krisen ytterligare splittrar gemenskapen enligt de här skiljelinjerna. Men hur det går är ännu för tidigt att förutspå, säger också Johanna Vuorelma.
Tidigare erfarenheter visar ändå att EU kan utvecklas genom kriser.
– Det är en ganska styv organisation som har svårt att komma till skott före det är kris, och eventuellt kan pandemin erbjuda en sådan möjlighet. Men då behövs också ledare som kan få igenom ett gemensamt budskap tillräckligt tydligt.
Hur det går med den globala solidariteten återstår att se. EU-kommissionen bereder för tillfället ett krispaket för tredje världen, men då alla drabbas och var och en ser om sitt eget hus tenderar det att bli mindre över för andra ändamål.
Samtidigt tar pandemier inte hänsyn till nationella gränser, och vill man få kontroll över krisen och framtida motsvarande utmaningar behövs ett bredare samarbete, framhåller Juha Jokela.
– I en pandemi är det nationella intresset helt knutet till resten av världen. För att få pandemin under kontroll globalt behövs gemensamma åtgärder och internationell beredskap. I en värld där vissa av de rikaste makterna under de senaste tio åren fört en mer inåtvänd och självisk politik kan krisen kanske i bästa fall bli en vändning, då man inser att det behövs gemensamma globala sätt att handla, säger Jokela.