Råraspig rock som ger gott humör
Rock
Marjo Leinonen & Viranomaiset
Vanha schäferi (Playground) När Marjo Leinonen och Viranomaiset kokar upp sin energiska och dansanta musikbrygd går rötterna tillbaka till 1950-talets rock’n’roll och rhythm’n’blues. Och punkattityden kommer på köpet.
Det är en glädje att lyssna till riktig, gammal rytmmusik, med en sväng som leder tillbaka mot rock’n’rollens och rhythm’n’bluesens tidigare skeden. Och gärna får då Marjo Leinonens råraspiga, mörkt vibrerande stämma stå i centrum.
Hon har i många decennier visat upp en av Finlands starkaste rockröster, men då hon undvikit kompromisser och gärna rört sig i marginalerna har hon ändå aldrig blivit något namn för den riktigt stora publiken. I sammansättningar som Balls, Huff’n’Puff och Bigfeet & Lala (tillsammans med Jukka Orma) var det engelska texter som gällde, men allra bäst kommer hon till sin rätt när hon som nu på albumet Vanha schäferi sjunger på sitt finska modersmål. Fraseringen är udda men mitt i prick och hängivelsen total.
Det här är hennes andra utgåva med gruppen Viranomaiset, och det är uppenbart att samarbetet fungerat och gänget haft kul. Killarna lägger ut ett tätt och energiskt rockkomp, och den hårt svängande grunden är en utmärkt spelplan för Leinonens röst och texter om mänskliga tillkortakommanden och kamp för överlevnaden.
De musikaliska rötterna går tillbaka ända till 1950-talet, men på vägen dit sveper musikmattan också med sig några Iggy Pop-riff, lite punkattityd och till och med en glimt sextiotalspsykedelika. Ett intensivt, dansant och humörhöjande paket.