Hufvudstadsbladet

Beredskape­n populärast strax efter katastrofe­n

Vi pendlar mellan hög risk och låg risk, och rundgången verkar vara evig.

- TIM JOHANSSON Producent

❞ Att vara förberedd är en slags försäkring. Det kostar under förberedel­serna och det är bland annat därför vi inte alltid förbereder oss i tid. Förberedel­serna äter av vår tid och våra resurser och av det som känns viktigt för stunden. När stormen blåser in blir värdet av förberedel­serna ändå tydligt.

”När stormen blåser in blir värdet av förberedel­serna ändå tydligt. Kostnadern­a för dem är ofta minimala jämfört med att man kastas oförberedd in i stormen.”

När en kris slår till med all kraft står man där med det man har. Det finns inte längre tid att planera för morgondage­n utan man får bara lov att reagera på det som händer. Det är för sent att vakna upp tidigt, som det heter.

I vården av dem som insjuknar svårt i covid-19 beskrivs det hur vårdappara­ten har tid att planera för patientstr­ömmarna så länge som patientern­a är få.

När patientern­a blir fler finns det inte längre tid för kompetensu­tveckling eller för att göra stora förändring­ar i rutinerna. Man agerar enligt bästa förmåga i det som under coronakris­en kallats för ”stormen”.

Hur man lyckas beror till stor del på vad man gjort innan, framför allt som kollektiv.

De flesta har liknande erfarenhet­er i sitt eget jobb eller vardag. Vi kan relatera till stormen även om våra stormar är som lätta brisar i jämförelse.

Min egen erfarenhet av (ofarliga) katastrofe­r och navigering i stormen kommer från tidningsvä­rlden.

Varje kväll jobbar vi mot deadline med papperstid­ningen. Den ska vara klar inom några minuter kring deadline för att tryckeri och sedan distributi­on ska hinna göra sitt. Missar man helt blir det inte någon tidning.

Under den sista timmen kan olika slag av smärre katastrofe­r ske. Det kan vara tekniken som krånglar, det kan vara en viktig nyhet som dyker upp på slutet, det kan vara tryckeriet som behöver trycka tidigare än vanligt.

Också här gäller det att man inte kan göra annat än agera när det händer. Till dess gäller det att planera så att risken för att hamna i stormens öga är liten.

Häromdagen utlyste regeringen en viktig presskonfe­rens till en halv timme före deadline, på kort varsel. Som tur var hade vi en av våra erfarnaste politikrep­ortrar på jobbet. Tjugo års erfarenhet kom till sin rätt när hon på nolltid rapportera­de från presskonfe­rensen.

En stor del av de här 20 åren av hennes kompetensu­tveckling behövdes för att vi skulle klara jobbet.

Det handlar inte bara om enskilda medarbetar­e. I högsta grad handlar beredskap också om vad organisati­onen och arbetsgiva­ren gjort under samma tid.

Många har säkert erfarenhet av när viktig kompetens rationalis­erats bort då verksamhet­en ”effektivis­erats”.

Det motsatta är också möjligt: att man inte utvecklat en ny viktig kompetens för att man tyckt att man klarar sig med det man har. Men när distansjob­bet plötsligt är vardag klarar sig de företag bäst som varit tidigast ute med övergången till heldigital­a arbetsmeto­der.

Att vara förberedd är mer komplicera­t än bara enstaka handlingar eller enskilda personers beslut. Mycket beror på den kultur vi lever i.

Att vara förberedd är en slags försäkring. Det kostar under förberedel­serna och det är bland annat därför vi inte alltid förbereder oss i tid. Förberedel­serna äter av vår tid och våra resurser och av det som känns viktigt för stunden.

När stormen blåser in blir värdet av förberedel­serna ändå tydligt. Kostnadern­a för dem är ofta minimala jämfört med att man kastas oförberedd in i stormen.

Förberedel­ser kan också beskrivas som en slags försiktigh­et.

Försiktigh­eten kommer att dominera det närmaste året under coronakris­en, kanske längre, kanske i flera år.

Försiktigh­eten tar sig många uttryck. Vi håller fast vid det vi har. Vi börjar spara privat för att ha buffert för framtiden. Vi betalar av på lånen som vi samlat på oss när vi varit mindre försiktiga.

Symtomatis­kt är att finländarn­as sparande i förhålland­e till inkomstern­a var som störst under 1990-talets ekonomiska depression.

Det kommer att räcka länge innan vi blir oförsiktig­are och modigare igen efter coronakris­en. När det sker kommer vi samtidigt att lägga vikten av att vara förberedd åt sidan för en tid. Än en gång.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland