”Bad News Mike” fick kusligt rätt i sin bok från 2017
”Det här är alldeles overkligt” är vi många som sagt de senaste veckorna. En som däremot säger ”Vad var det jag sa?” är Michael Osterholm, internationellt erkänd expert på smittsamma sjukdomars epidemiologi och därmed på pandemier i stort.
Han var med redan i början av 1980-talet och deltog aktivt i arbetet med att tolka den nya sjukdomsbild som kom att få namnet aids. Mycket riktigt kallar han sig själv ”sjukdomsdetektiv” men allra helst vill han föregripa och förebygga vilket inte alltid har varit tacksamt: hans benägenhet att se hotbilder har gjort att det finns de som kallat honom ”Bad News Mike”.
2005 skrev han en artikel för en utrikespolitisk tidskrift som han avslutade med orden: ”Det här är en kritisk punkt i historien. Tiden håller på att rinna ut för att förbereda oss för nästa pandemi. Vi måste handla nu, beslutsamt och målmedvetet. En vacker dag, när nästa pandemi har varit och farit, kommer en kommission i stil med 11 septemberkommissionen att få i uppdrag att avgöra hur väl regeringar, affärsvärlden och de som ansvarar för folkhälsan förberedde världen för den katastrof de blivit varnade för. Vad blir domen?”
Merete Mazzarella har läst ”sjukdomsdetektiven” Michael Osterholms bok Deadliest Enemy. Our War Against Killer Germs som med kuslig realism förutspådde en situation som liknar coronakrisen.
Michael Osterholm har inte varit ensam om sina förutsägelser, tio år senare fick han stöd i ett uttalande av Bill Gates: ”Om något kommer att döda tio miljoner människor de närmaste decennierna så är det snarare ett mycket smittsamt virus än ett krig. Inte missiler utan mikrober. En del av förklaringen är att vi har investerat väldigt mycket i kärnvapenavskräckning och mycket litet i ett system för att förhindra en epidemi. Vi är helt enkelt inte redo för nästa epidemi.”
2017 återkom Osterholm själv till ämnet i boken Deadliest Enemy. Our War Against Killer Germs. Här varnar han än en gång för den katastrof han ser komma, inte minst med ett (fiktivt) framtidsscenario som med kuslig realism återger både vad vi nu tre år senare sett (smitta från Kina, yrvakna ansträngningar att begränsa spridningen, börser i fritt fall) och vad vi oroar oss för att få se, först och främst en sjukvård i kollaps.
Han skriver om influensor, ebola, zika, bioterrorism och antibiotikaresistens men mest angeläget just nu är givetvis vad han har att säga om coronavirusen.
Karakteristiskt för dem är att det finns ”superspridare”, som ”Patient 31” i Sydkorea som smittat oräkneliga andra i den sekt han tillhör. Ett tidigare exempel, från februari 2003, var den 47-årige amerikanske affärsmannen Johnny Chen på väg hem från Hongkong till Singapore när han fick feber och andnöd. Planet nödlandade i Hanoi där han fördes till sjukhus – och hann smitta 38 patienter med sars.
Nån vecka tidigare hade en kinesisk läkare, Liu Jianlun, anlänt från Guangdong till Hongkong där han skulle delta i ett bröllop. Han tog in på Hotel Metropole men började snart känna sig sjuk och sökte sig till sjukhus. Några dagar senare togs också hans svåger in och båda dog inom ett par veckor. Ungefär 80 procent av sarsfallen i Hongkong kunde spåras till doktor Liu, bland dem hela sexton på Hotel Metropole. En epidemi kan alltså utlösas av en enda person som kliver av ett flyg.
Osterholms viktigaste budskap är att vi lever i en och samma värld, att den så kallade västvärlden bara är en obetydlig bråkdel av helheten och att vi alla är beroende av varandra. När nyhetsinslagen om coronavirusutbrottet i Wuhan började komma tyckte jag inte att de angick mig, nu förstår jag fullt ut de ord av mikrobiologen Joshua Lederberg som Osterholm citerar: ”Den mikrob som dödade ett barn i en avlägsen världsdel kan nå ditt barn i dag och ge upphov till en förödande pandemi i morgon.”
Samtidigt är jag tacksam för att vi den här gången har en epidemi som inte i första hand dödar barn.
Det som nu pågår är en omvälvande kris men samtidigt ett stort samhällsexperiment. Kan det tänkas att vi också blir mer beredda att ta till kraftfulla åtgärder för att möta klimatkrisen?