Nytt projekt skiljer finska vargar från ryska
Ett nytt svensk-finskt vargprojekt strävar efter att särskilja finska vargar från ryska. Samarbetet är en del av en bredare dnakartläggning för att få ännu bättre koll på de nordiska vargpopulationer och hur de ska hanteras.
Naturvårdsverket i Sverige samarbetar med Naturresursinstitutet Luke och använder ny dnateknik för att identifiera vargar som vandrar in över svenska gränsen. Nyckelfrågan ur svensk synvinkel är om vargen är finsk eller rysk.
– Om vi snabbt kan ta reda på att en varg som vandrar in i Norrbotten är finsk är det bra, eftersom Finland i motsats till Ryssland är rabiesfritt. Då kan vargen genast märkas och flyttas så att den inte vållar samebyarna skada, säger Jens Andersson vid Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket i Sverige samarbetar med Naturresursinstitutet Luke för att bättre kunna identifiera vargar som vandrar in i Sverige österifrån.
Nyckelfrågan ur svensk synvinkel är om vargen kommit lufsande från Finland eller Ryssland.
Enligt Jens Andersson vid Naturvårdsverkets viltanalysenhet har ursprunget stor betydelse för hur vargen hanteras.
– Om vi snabbt kan ta reda på att en varg som vandrar in i Norrbotten är finsk är det bra, eftersom Finland i motsats till Ryssland är rabiesfritt. Då öppnas fler möjligheter att hantera den på bästa sätt. Vargen kan till exempel snabbare märkas och flyttas så att den inte vållar samebyarna skada, säger Andersson.
Enligt svensk bedömning utvecklar de flesta smittade vargar rabies inom fyra månader efter att de smittats.
– Så länge vi inte känner till vad för slags varg det är frågan om finns det inte så många andra alternativ än att vänta fyra månader tills den är konstaterat smittfri, säger Andersson.
Comeback
På 1970-talet ansågs vargen vara utrotad i Sverige, men i dag är den svenska populationen ungefär 300 individer stark. Hela den skandinaviska vargstammen härstammar från endast fem invandrande vargar från den finskryska populationen. För att undvika inavel är populationen beroende av sporadiska tillskott österifrån.
Under den senaste tiden har de svenska vargflockarna kartlagts mycket detaljerat med en ny teknik som kallas SNP (Single-Nucleotide Polymorphism), som undersöker positionsbestämda variationer i arvsmassan.
– Det innebär att man väljer ut en del av vargens dna som passar för att svara på de frågor man vill ställa. Med hjälp av all DNA som samlats in sedan vargen återkom till Sverige har vi kunnat göra upp kompletta släktträd för de svenska vargarna. I år har vi också haft en utökad insamling där 4 000 prover från sammanlagt 300 vargar samlats in vilket vi ska använda för att bestämma storleken på vargpopulationen, säger Andersson.
Den nya metoden är billigare och snabbare än fullständiga genomanalyser.
Med hjälp av SNP går det redan nu att se om en varg hör till den skandinaviska populationen eller vandrat in.
– Däremot kan man inte känna igen invandrande individer som identifierats i Finland eller Ryssland. Därför samarbetar vi med Naturresursinstitutet Luke som skickar prover från finska vargar. Då kan vi göra en snabb släktskapsanalys med våra metoder och se var vargen har sitt ursprung, säger Andersson.
Tidigare har individ- och populationsbestämningarna i Finland, Sverige och Norge främst gjorts med hjälp av mikrosatelliter, som redan i sig ger en bra bild av populationen. Ilpo Kojola, forskningsprofessor vid Luke, säger att det nya projektet är intressant med tanke på vargens rörelsemönster.
– Då spelar också vargprover från Ryssland en viktig roll i jämförelsen, säger Kojola.
Men kan man tala om finska och ryska vargar? Vargen har väl aldrig brytt sig om nationsgränser? – I grunden hör de finska och ryska vargarna till samma population. Men om vargar vandrar in i Sverige från Ryssland kommer de sannolikt längre norrifrån, eftersom nästan alla finländska vargar finns söder om renskötselområdet. Då handlar det om större geografiska avstånd som också ökar de genetiska variationerna.
Hemmastadd i väst
Kojola hoppas att samma snabba och förenklade dna-analysteknik som används i Sverige också kan införas i Finland inom kort.
– Det skulle kunna innebära en ännu mer omfattande kartläggning av vargstammen, säger Kojola.
Enligt fjolårets inventering rör sig omkring 200 vargar i de finländska skogarna. Den mest betydande förändringen i det finländska vargbeståndet under 2000-talet är att tyngdpunkten förskjutits från öst till väst.
– I dag är vargbeståndet tätast i Egentliga Finland, och har utvidgat sig till Nyland och Tavastland. Också i Norra Österbotten finns mycket fler vargar i dag än för några år sedan, säger Kojola.
Vargiakttagelser har också rapporterats i Vanda och östra Helsingfors. En orsak till vargarnas utbredning västerut är enligt Kojola den rikliga förekomsten av vitsvanshjort.
– Vargen har verkligen slagit rot i västra Finland. Nya flockar som bildas kommer inte längre alls alltid österifrån, utan är födda i västra Finland. Ryktena om inplanteringar är bara skrönor, säger Kojola.
– Å andra sidan medför tillgången på vitsvanshjort att konflikter där vargar angriper husdjur är mer sällsynta, påpekar han.
SNP-metoden som används i Sverige skulle enligt Kojola också kunna ge ännu bättre möjligheter att upptäcka så kallade varghybrider, alltså korsningar mellan varg och hund.
– Hybriderna är i och för sig sällsynta. En genomundersökning i samarbete med Uppsala universitet där 100 finska vargar ingick visade att den finländska vargstammen är mycket ren. Under 2000-talet finns bara tre dokumenterade fall av varghybrider.
Höll vargar i bastun
I fjol utreddes ett omfattande fall av vargsmuggling där en kvinna bland annat misstänks för att ha smugglat in vargar i Finland och fött upp varghybrider för att sälja vidare. I februari i år väcktes åtal mot sammanlagt fyra personer, bland annat för grovt djurskyddsbrott och smuggling.
Den huvudmisstänka kvinnan är bosatt i Loppis i Egentliga Tavastland och hade enligt åtalet smugglat in åtminstone fyra ryska vargar. Då polisen gjorde en razzia på gården hittade man bland annat 64 hunddjur, däribland illegala varghybrider.
Vargar hade också flyttats från Loppis till Högfors och Orimattila. I en bastu i Orimattila hittades en svart varg, sannolikt av nordamerikanskt ursprung, och en grå varghybrid.
Enligt polisen är det möjligt att ännu fler vargar smugglats in i Finland och korsats med hundar. En del varghundar kan alltjämt röra sig i naturen och föröka sig.
Varghunden har räknats som en invasiv främmande art i Finland sedan 2016. Sedan dess är import olaglig.