Ständig balansgång mellan sjukvård och förebyggande vård och resurser

VÅRD Jag läste sportjournalisten Marcus Lindqvists krönika ”Tvätta händerna, men glöm inte det viktigaste” (HBL 2.4). Budskapet är att vi ska röra mer på oss för att stärka vår hälsa, få bukt på övervikten, få ned det för höga blodtrycket och på så sätt ha bättre motståndskraft mot coronaviruset. Vi får också läsa att vi ska akta oss för att salta maten för mycket, eftersom det höjer blodtrycket. Lindqvist skriver i präktig fingervisande stil för alla de stackare som inte blivit upplysta. Eftersom så många är överviktiga, inte motionerar och lever osunt, måste det ju bero på dålig upplysning, enligt hans logik.

Meningen som fick mig att fatta pennan är ”Det är dock oerhört typiskt för vår hälsovård att åtgärda följderna utan att fundera över orsakerna.”

Hur tänker sig Lindqvist att hälsovårdspersonalen arbetar? Arbetar vi helt i blindo? Har vi ingen aning om varför Jeppe super, varför folk inte lyder sanningens hälsobudskap? Tanken roar mig, att få se Lindqvist arbeta en dag som hälsovårdare!

Mitt svar på krönikan är: Tänk bättre efter innan hälsovården eller myndigheterna beskylls för att inte fundera på orsaker! Det finns enorm kunskap! Det är en ständig balansgång mellan sjukvård och förebyggande vård och resurser. Varje dag arbetar hundratals hälsovårdare i enbart Helsingfors både för att fundera på orsaker, åtgärda följderna och för att följa upp olika klienter, till exempel gravida, barn, pensionärer eller de med kroniska sjukdomar för att bara nämna några grupper. Balansen är ibland hårfin mellan vad som uppfattas som förmyndarhälsopropaganda och saklig upplysning med handlingsmodeller.

Lindqvist och även andra intresserade kan gå in på Helsingfors stads nätsidor för en elektronisk hälsoundersökning på sig själv, till exempel ”Grabbarna i skick” (”Kundit kondikseen”). Helsingfors stad har för tillfället en kampanj som heter ”Helsinki liikkuu”. Staden erbjuder kamratstödsgrupper och så vidare.

Hälsovården arbetar för att på billigt, lättbegripligt och gärna roligt sätt komma ut med information och handlingsprogram. Det hjälper tyvärr inte att bara säga att salt, hårt fett, för lite motion och alkohol är skadligt. Det behövs lagstiftning och beslut på många områden. Människan vill ha frihet att besluta om vad hon äter, vad hon dricker, hur hon lever och arbetar. Bara en sådan sak som försäljningen av läsk: på hur många ställen ska läskflaskorna stå i en affär? Hur ofta får man försöka leda kunden till ett garanterat ohälsosamt val? Det är en ständig dragkamp mellan fri marknad, människans bestämmandefrihet och vilja, ekonomi och lagstiftning.

Jag litar på att det kommer information om vad vi kan göra för att må bra, det har redan dryftats mycket om detta, hur folk mår, senast om hur barn mår då de inte deltar i skolundervisningen per distans. Jag uppmanar alla att bidra med roliga och kreativa saker man kan göra eller att annars bidra med positiv anda. Man har kanske nu tid att fundera över sina rutiner och eventuellt förbättra dem. Viktigast är trots allt att vi över huvud taget har rutiner och genom dem håller oss i gång och i balans, då är lite för mycket salt i slutändan en bagatell. Nu gäller det att hålla humöret uppe.

MARIA NORDENSWAN-HOLM hälsovårdare, Helsingfors

SVAR Precis som Maria Nordenswan-Holm skriver är det en balansgång mellan individens självbestämmanderätt, förmyndarskap och lagstiftning. Jag ville lyfta fram kontrasten mellan det, att man för tillfället har beslutat om allvarliga inskränkningar i individens friheter på grund av viruspandemin, men det förekommer ingen diskussion om att inskränka individens frihet till exempelvis rökning – fastän rökning kan anses som en allvarlig riskfaktor. I stället har det till och med föreslagits i den offentliga diskussionen att man begränsar människors rätt att motionera på egen hand utomhus (vilket man redan delvis har gjort genom att stänga Nyland). Det är en paradox som jag ville understryka.

MARCUS LINDQVIST journalist, HBL