Coronakaos

Ur ekonomiernas synvinkel handlar det inte om hur många som dör. Trots personliga tragedier är coronavirusets dödlighet med sina 1–4 procent i sammanhanget låg. Det är åtgärderna för att bromsa spridningen som gäller. Smittotoppen måste plattas till så att intensivvården hinner med. De ekonomiska konsekvenserna av åtgärderna är enorma.

I USA, det enda västerländska land utan allmän sjukvård, där en tredjedel av arbetskraften saknar arbetslöshetsskydd, har arbetslösheten som mest uppgått till 15,3 miljoner. Det var på 1930-talet. Under finanskrisen hade man som värst 6,6 miljoner arbetslösa. Bara en månad in i coronakrisen är man uppe i 17 miljoner arbetslösa och förväntningarna går på 25 miljoner innan den är över.

Att viruset slår hårt beror på att social distansering i första hand drabbar den anställningsintensiva tjänstesektorn. I de västerländska ekonomierna står tjänstesektorn för 60–70 procent av bnp. Inom tjänstesektorn är det förutom handel, konsumtion, specialist- och sociala tjänster, framför allt resandet, hotellboendet och restaurangverksamheterna som drabbats hårt.

Världen har aldrig heller stannat upp så här fort. Bara avbrotten blir kortvariga är även återhämtningen förhållandevis snabb. Ifall de pågår i månader uppstår mer bestående skada. Den månatliga konkursutvecklingen av ett stängt samhälle är exponentiell. Konkurser leder i sin tur till långvarigare arbetslöshet. Därför gäller det att få i gång ekonomierna. Fort.

Rent ekonomiskt skulle det vara billigare att låta coronaviruset löpa fritt ut. Det är inte bara Donald Trumps republikaner som levererat åsikter i de här banorna. Men vi kan inte gärna ha tusentals döende köande till sjukhus i kaos. Därför har samhällen stängts ner. Ett dynamiskt öppnande med rigorös uppföljning och återupptagna lokala karantäner tycks vara konsensuslösningen ut ur det hela.

Börsen fokuserar för tillfället på stödpaketen och slutet på spridningen. Resultatvarningarna och konkurserna har dock knappt börjat. Konsekvenserna sprider sig långsamt. En arbetslös betalar inte skatter och konsumerar inte tjänster som någon annan livnär sig på. Pensionärerna åker inte på kryssning, kryssningsbolagen beställer inte nya fartyg, varven får inga beställningar. Fler arbetslösa.

Vägen till det öppna samhället kommer således vara gropig. Därtill liknar coronavirusets de facto spridningsoch dödlighetsstatistik den för spanska sjukan. Fastän coronaviruset inte tycks mutera lika lätt är risken för nya spridningsvågor uppenbar. Inte minst via utvecklingsländerna. Som med spanska sjukan går en dödligare variant inte heller att utesluta.

Låt oss hoppas att vi inte hamnar där. Det finns också positiva konsekvenser av coronaviruset. Nästa gång kommer vi att vara bättre förberedda. Kampen mot klimatförändringen får skjuts då bland annat flygandet halverats. De på mänskligheten påtvingade obligatoriska kurserna i handtvätt och distansarbete kan få en bestående effekt.

Sist, men inte minst får vi uppleva att förändrade livsvanor inte är ”slutet”. När vi klarat månadslånga karantäner kanske den hållbara utvecklingen inte känns så omöjlig längre?