Lappviken är en fristad för alla

LAPPVIKEN I skrivande stund söker sig många helsingforsare till stadens parker för vederkvickelse i den epidemipräglade vardagen. Många söker sig till Lappvikens sjukhuspark, en av de få betydande historiska parker som finns i Helsingfors. Sjukhusparken hotas nu av exploatering och nybyggnation (HBL 25.3).

Lappviken har i 180 år fungerat som en fristad för de som tagit törnar i livet. I dag erbjuder verksamheten Lappvikens Källa en diagnosfri zon för delaktighet och gemenskap, och genom meningsfull sysselsättning har många funnit en väg tillbaka till arbetslivet. Över 50 000 besökare om året tar del i aktiviteter som främjar psykisk hälsa genom kultur och miljö, och över 30 000 har skrivit under den namnlista för bevarande av den nuvarande verksamheten som överlåtits till stadsmiljönämndens ordförande Anni Sinnemäki.

Fastighetsförädlaren NREP som backas upp av anonyma fastighetsfonder i Luxemburg ser Lappviken som ett investeringsobjekt, och presenterar nu ett tävlingsbidrag, som är både historielöst och saknar anknytning till områdets kulturarv som en källa för psykisk hälsa.

I dag hämtar många av oss kanske tröst från Tove Janssons bok Kometen kommer. När hoten tornar upp sig i horisonten kan vi skapa en bättre värld genom att ta hand om varandra, alla vi vilsna mumintroll, knytt, skrutt, drontar, mumrikar, hemuler, misor, homsor, filifjonkor, gafsor, mymlor och klippdassar som i dag vandrar runt i Lappvikens

park. Att bolaget Moomin Characters nu valt att liera sig med kommersialismen som hotar att omöjliggöra Lappvikens nuvarande öppna och allmännyttiga verksamhet står i bjärt kontrast med Janssons livsverk.

Lappvikens park är artrik. Den starkt utrotningshotade och speciellt skyddade hårflokeplattmalen, vars hem nu läggs under de nya byggnaderna, hotar att försvinna från Lappviken. Berget som skall schaktas för femvåningshotellet bebos i dag av sällsynta parkväxter, bland annat vit fetknopp och kaukasiskt fetblad, som introducerats i sjukhusparken av överläkare Saelan redan i mitten av 1800-talet. Trädbeståndet av sällsynt vresalm får ge vika för hotellet, liksom Finlands antagligen största förekomst av rotkörvel. Tuvbräckan, foderlostan och uppländsk vallört är andra rara växter som hamnar under de tre stora flervåningshusen som föreslås i parken. Byggnaderna med tillfartsleder och belagda gårdar kommer att sluka en fjärdedel av parkens yta.

Stadsmiljönämnden tar denna månad ställning till om det för parken katastrofala tävlingsförslaget skall godkännas. Våra politiker kan välja mellan kommersialism och lyxhotell eller allmännytta och bevarat kulturarv. Att bebygga en av stadens värdefullaste parker är att bestjäla kommande generationer på deras kulturarv.

KRISTIAN WAHLBECK

utvecklingsdirektör, Mieli Psykisk hälsa Finland rf