Lätt att gå under radarn

Coronakrisen och covid-19 har dominerat all nyhetsrapportering de senaste veckorna. Det betyder att mycket annat viktigt undgår uppmärksamhet.

”Medan rapporteringen i medierna koncentreras kring corona händer det också annat ute i världen. Sådant som egentligen skulle förtjäna betydligt större uppmärksamhet än det nu får.” KATARINA KOIVISTO administrativ redaktionschef

Hur smittas jag, hur undgår jag att bli smittad, hur skyddar jag mina nära och kära i riskgruppen, vilka restriktioner har regeringen rätt att införa, när kan vi återgå till det normala?

Frågorna kring den världsomspännande coronaepidemin är många och svaren tills vidare ganska få. Det som i går presenterades som fakta ifrågasätts i dag. Det gäller till exempel huruvida en person som drabbats av viruset och tillfrisknat faktiskt har immunitet. Några tvärsäkra svar på den frågan finns inte. Precis lika lite som tvärsäkra svar på andra frågor.

I och med att frågorna är så många är det bara naturligt att nyhetsrapporteringen domineras av corona. Själv vet jag att jag varje dag önskar att de siffror på smittade och döda som rapporteras från olika länder ska visa på, om inte en nedgång, så åtminstone på att epidemin i hårt drabbade länder, men också här hemma, håller på att plana ut.

Hoppet är det sista som överger oss heter det och vi lyssnar säkert hellre på den expert som tror att livet börjar återgå till det vanliga i maj än den expert som talar om jul och nyår.

Men medan rapporteringen i medierna koncentreras kring corona händer det också annat ute i världen. Sådant som egentligen skulle förtjäna betydligt större uppmärksamhet än det nu får.

Högt på min lista över sådant som borde ha fått betydligt större synlighet är premiärminister Viktor Orbáns sätt att mer eller mindre utropa sig till diktator i EU-landet Ungern. Orbán har drivit igenom en möjlighet att styra landet genom att stifta lagar med hjälp av dekret som alltså inte måste godkännas av parlamentet. Och inte nog med det, ingen tidsgräns för rätten att förbigå parlamentet har satts.

De nya befogenheterna ger Orbáns regering en möjlighet att bland annat bortse från befintlig lagstiftning och att vid behov ”vidta extraordinära åtgärder i syfte att garantera stabilitet vad gäller såväl liv, hälsa, personlig och materiell säkerhet som ekonomin”. I Ungern finns också två nya brott: den som sprider desinformation eller bryter mot karantänsreglerna kan dömas till fängelse.

Också i Polen förstärker den sittande regeringen sin ställning genom att utnyttja coronakrisen, även om man här ligger steget efter Ungern. Polen är ett annat EU-land där demokratins spelregler en längre tid åsidosatts.

Och jo, EU har protesterat, men inom unionen har man just nu fullt upp med att förhindra söndring till följd av corona. EU:s finansministrar har till exempel haft väldigt svårt att hitta en gemensam linje för stöd till medlemsländer i ekonomisk kris trots att problemet är gemensamt. I bakgrunden spökar dessutom oförmågan att hitta en linje till exempel i flyktingfrågan.

Flyktingkrisen är långt ifrån över, men några rapporter från flyktingläger i Turkiet och Syrien ser vi knappt längre. Inte heller rapporter om flyktingar som försöker ta sig till Europa till exempel över Medelhavet. Europa har stängt sina gränser också mellan länderna och covid-19 har varit ett rättmätigt skäl till det.

Vi kan med fog fråga oss vad mera som nu går under radarn? Att Bernie Sanders kastat in handduken i presidentvalskampen i USA har fått små rubriker, men vad händer i Ryssland just nu? Annat än coronabekämpning förstås.

Det känns därför tryggt att se vår statsminister Sanna Marin (SDP) sitta i tv och säga att nej, grundlagen tillåter inte att vi stänger Nyland för en längre tid. Att regeringen måste följa lagen och demokratins grundprinciper. Så är det också i övriga Norden.

Däremot känns det mindre tryggt att länder inom EU i stället utnyttjar läget för att förstärka ett totalitärt styre. Mycket går under radarn när vi koncentrerar oss på corona och på frågan ”hur påverkar det här mig”?