Respektera familjens sorg
❞ På några korta rader kunde man ha sagt att detta troligen hade att göra med en stor jubileumsfest. Det skulle ha räckt.
HBL Man kunde ha väntat sig att den Sibbofamilj som hade drabbats av ett av de första dödsfallen i covid-19 och de av deras vänner som hade insjuknat, skulle ha bemötts med hänsyn och respekt av HBL. I stället utnyttjas de som underhållningsstoff på över två sidor (HBL 5.4). Sorgen slog till för andra gången.
Som journalist förstår jag att det kan vara viktigt att förklara varför just Sibbo har haft särskilt många smittofall. På några korta rader kunde man ha sagt att detta troligen hade att göra med en stor jubileumsfest. Det skulle ha räckt. Helsingin Sanomat klarade av att förhålla sig saklig.
Jan-Erik Andelin ville av någon anledning göra en stor artikel med så många detaljer som möjligt. När inte den sorgdrabbade familjen ville kommentera tragedin spinner Andelin på egen tråd med en kvällstidnings berättelse om influgen artist från Sverige, hurdan festen var, hurdana gäster där fanns och vad värden själv gjorde. Beskrivningen ”socialt vana finlandssvenska människor på ett puss- och kramkalas” upplevs som hånfullt av dem som sörjer.
Chefredaktör Susanna Landor gör ett försök att försvara artikeln för att den ger upplysning om smittoriskerna. Men här har HBL klampat tvärs igenom en för alla känd familjs sorg. De anonyma uppgiftsgivarna, personer som antingen var med på festen eller bara annars tror sig veta något, inger mera obehag än tillit. Själv var jag inte med på festen, men som gammal vän till familjen har jag blivit kontaktad av vänner som var där och har upprörts djupt av artikeln.
En gammal god regel – skriv inte allt du vet, men vet allt du skriver – är fortfarande en gångbar rekommendation för en journalist, den kan gärna kombineras med direktivet för läkare ”gör ingen skada”. Skickligt använda journalistiska färdigheter och en gnutta mänsklig respekt skulle ha resulterat i mindre skada.
SVAR Det är alltid tungt att mista en familjemedlem eller en god vän, och vi beklagar djupt Gitta Dahlberg Heikels sorg, liksom den närmaste familjens stora sorg.
Pandemin med alla dess hemska följder är en samhällskris, samtidigt som det är viktigt att påminna sig om att det bakom varje rubrik finns familjer och människor som drabbas.
Den här gången finns familjen i Svenskfinland och i Sibbo, och kommer på så vis säkert närmare många av våra läsare.
Det som Dahlberg Heikel anser vara underhållningsstoff har uppfattats på ett diametralt annorlunda sätt av andra läsare. För dem har texten handlat om att vi beskriver sammanhanget, festen, inifrån med hög igenkänningsfaktor, och det har varit en ögonöppnare för många: Att det här faktiskt kan hända – och händer – i vår finlandssvenska gemenskap.
HBL:s ambition med artikeln har varit att visa varför det gäller att ta detta virus på allvar. Trots att vi vet mycket mer om viruset sedan födelsedagsfesten i Sibbo är problemet fortfarande att alla inte tycks agera enligt de varningar och anvisningar som regeringen och hälsovårdsmyndigheterna utfärdat.
Journalistik kan tyvärr inte handla enbart om trevliga ämnen eller tragedier som händer långt borta. Ibland konfronteras man som läsare med sådant som gör en upprörd och som kryper under huden på en – av olika orsaker.
Journalistens jobb är att samla och sålla bland information, observation, ögonvittnesskildringar och myndighetsuttalanden. Finns det faktafel rättar vi dem.