Stilla veckan och bilen stod stilla
Påsken är en klurig helg. Den har visat upp så många ansikten för mig: allt från vandringar runt Uspenskij-katedralen och påskprocessioner i Spanien till skidtävling i norra Västerbottens inland med korvgrillning och supé i en timrad stuga efterå. Gemensamt för mina påskar har varit resandet. Nu blev det en påsk utan resande. Jag har inte den blekaste aning om hur mycket mindre vi alla reste men anar att skillnaden var gigantisk. Med tanke på olycksfallsstatistiken i trafiken just runt påsk så borde ganska många liv ha sparats den här helgen. Åtminstone om vi tittar på statistiken för hela Europa.
Har jag berättat om den spanska trafiken? Det är intressant att se hur kulturerna möts i trafiken. En av mina vänner är en till synes slarvig elektriker från Extremadura, han tittar mycket mer på sina passagerare i bilen än på vägen och trafiken utanför. Han berättar roliga historier med total ögonkontakt med dig, även om du sitter i baksätet, ända tills du har förstått poängen och börjar skratta. Han kör långsamt och verkar inte se vägmarkeringarna, men kör ändå aldrig av vägen – bara nästan.
En annan vän är vinodlaren från Zaragoza, en maño, som de kallas de som kommer därifrån. Denne maño kör alltid minst 160 på motorvägen.
– Jag har så svårt att hålla mig vaken annars, är hans argument.
Min katalanske vän är en seriös chaufför, som kör rätt och lite mer moderat fort, typ 145 på motorvägen. Han svär över parkeringsavgifterna, men betalar dem, han svär över andra trafikanter och signalerar åt dem, men låter det stanna vid det.
Min väninna i Madrid har ingen bil, inte ens en motorcykel eller moped, och ibland känns det som att hon är ensam i Spanien om det. Jag tror att om hon hade det skulle hon vara närmast katalanen i körstil, men det är bara en kill-gissning.
Just påsktrafiken i Spanien brukar skörda många offer, den har sedan länge varit ett problem. Jag vet inte hur den spanska statistiken ser ut över bilåkandet i påsk, men misstänker en dramatisk minskning i olyckor.
Själv blev jag tvungen att för första gången på oerhört länge fira påsk hemma. Lite tråkigt, men hellre det än att sitta på väg till Zaragoza i 185 knyck på motorvägen AP-2 från Barcelona – det var inte kul ens när jag var riktigt ung!