Jörn Donner skrev sig till författarskapet
Utan Jörn Donner blir världen dummare och tristare, skriver Kai Ekholm. Hans färska porträtt av Jörn Donner är den första boken sedan Donner avled i slutet av januari.
Jörn Donners bibliotek var utgångspunkten när Kai Ekholm började skriva sin bok om mångsysslaren Donner.
”Ingen är så beläst och bildad att den kan skriva en biografi över mig”, uppges Jörn Donner ha sagt.
Kai Ekholm småskrattar vid tanken på donnerska utsagan. Hans bok Jörn Donner, kuinka te kehtaatte är en djupdykning i författaren, politikern, debattören, filmskaparen och mediefavoriten Donner. Intresset för den mångbottnade Donner startade med böckerna.
Som mångårig chef vid Nationalbiblioteket var Ekholm intresserad av Jörn Donners bibliotek. Vid första besöket på Norra kajen fanns inga tankar på en bok.
– Jag ville se Jörn Donners bibliotek men var förstås nyfiken på honom som person. Han var en paradoxernas man – en offentlig och beläst intellektuell och ett underbart intervjuobjekt eftersom han matade journalisterna med fantastiska historier och citat.
När Kai Ekholm insåg att han ville skriva ett porträtt var Jörn Donner inte övertygad om att projektet skulle lyckas. Ekholm förstod att han måste göra sin hemläxa, drog sig tillbaka, läste och forskade i Donners gigantiska produktion och återvände till Norra kajen något år senare.
– Jag ville inte göra misstaget att låta Jörn Donner vara min enda källa.
Samarbetet mellan bokens huvudperson och dess författare var inte problemfritt, säger Ekholm.
– Ibland fräste han att jag ställde korkade frågor och slängde sedan luren i örat. Nästa dag ringde han som om inget hade hänt och undrade vad jag ville veta.
– Jag vill understryka att vi inte var kompisar. Jörn Donner läste inte en rad av vad jag hade skrivit. Vår relation var professionell, jag ville kunna dra mina slutsatser självständigt.
Målmedveten
En framtid som författare hägrade tidigt för Jörn Donner, säger Kai Ekholm.
– Donner var en kronologisk figur
som målmedvetet skrev sig till författarskapet. Han publicerade sig tidigt och skrev fantastiska essäer för Ny Tid som ung, om bland annat de intellektuellas ansvar. Med de dokumentära böckerna Rapport från Berlin och Rapport från Donau fick han ett enormt genomslag.
– Då det gällde att utforska något nytt stod han gärna i främsta linjen men han var också strukturerad och omsorgsfull och intresserad av sanningen.
Som mediefenomen var Jörn
Donner stor redan på 1960-talet. Intresset för honom fortgick fram till hans död men Kai Ekholm har hittat en skillnad i hur Donner framställdes i finlandssvensk respektive finskspråkig press.
– I den finskspråkiga pressen behandlades Donner som en popstjärna och performancekonstnär. Men de finlandssvenska tidningarna presenterade honom som en beläst intellektuell.
– Jag skulle säga att Jörn Donner inte går att kategorisera som det ena eller andra. Han var en mångfasetterad humanist.
Hemligheter
Trots att vi vet så mycket om Jörn Donner är somliga hemligheter förborgade. Kai Ekholm påpekar att Donner var skicklig som mediestrateg också då det gällde att värna sina hemligheter.
– Jörn Donner kunde taktisera och sluta sig. Jag tror att han var en gåta också för sig själv.
Donner var yngst av fem barn och förlorade sin pappa, Kai Donner, som tvååring. Han har flera gånger återkommit till fadern, både i böcker och filmer, och de som vill amatörpsykologisera har utnämnt Atos Wirtanen, Elmer Diktonius, Jan-Magnus Jansson och Ingmar Bergman till viktiga faderssubstitut.
Dessutom har han skrivit om sin farmor Minette, född Munck.
Men relationen till modern Greta Donner är ett mysterium. Jörn Donner skrev aldrig om henne eller om släkten på mödernet.
– Efter Kai Donners död blev Greta Donner ensam med sin barnaskara. Det kan hända att det blev en övermäktig uppgift för henne, säger Kai Ekholm.
– Ett sådant öde kan också tvinga en ung man att klara sig på egen hand. Jörn Donner lät sig uppfostras av andra män. Han ville ha sina mentorer även om han inte erkände det.
Övriga hemligheter då? Jörn Donners
officiella korrespondens ingår i den samling han dominerade till Åbo Akademi. Men en stor del av sin inofficiella privata korrespondens brände han för några år sedan.
– Åt mig sade han att det var för att han tänkte på kvinnorna i sitt liv.
Ibland fräste han att jag ställde korkade frågor och slängde sedan luren i örat. Nästa dag ringde han som om inget hade hänt och undrade vad jag ville veta.
Kai Ekholm
Men det kan också ha handlat om dödstädning, säger Kai Ekholm.
Vårdledig
Jörn Donner höll författarskapet högt men var en mångsysslare. Ingmar Bergman jämförde honom med en pokerspelare som cirkulerar mellan flera olika bord men aldrig landar vid vinnarbordet.
Kai Ekholm utvidgar sin studie av Donner från författarskapet till den politiska arenan. Ekholm, som forskat i censur, värdesätter bland annat
Donners arbete för det fria ordet och noterar en pikant detalj från åren som riksdagsledamot. Jörn Donner var först av manliga riksdagsledamöter att ansöka om lagstadgad vårdledighet vilket skedde i maj 1989 då sonen Daniel var nio månader.
Av Jörn Donners sex barn finns fem i livet. De sista årens mediebevakning handlade bland annat om Donners bryska utlåtanden om två av barnen.
Kai Ekholm var med på Jörn Donners begravning och minnesstund och gladde sig åt synen av de fem sönerna i otvunget umgänge med varandra.
– Jag hoppas att folk glömmer löpsedlarnas utrop. Det finns så otroligt mycket att upptäcka i det litterära och polemiska arvet efter Donner.
– Vad gäller hans egen inställning brydde han sig inte särskilt mycket om vad folk tyckte. Jörn Donner var inte en person som gjorde sig till.
Om min hjärna inte arbetar känner jag mig död.
Mitt hem är där min skrivmaskin finns.
Jag har aldrig varit populär bland tråkmånsar.
Jag lider av för stor äregirighet, för litet huvud och för mycket medelmåttighet.
Som intellektuell är jag egocentrisk och sådana passar inte för grupparbete.
Dumma människor ser dumma ut.
Jag är verkligen inget universalgeni. Till exempel försäkringssystem och socialförsäkringar behärskar jag inte.