Svårt för vården att nå papperslösa
Många papperslösa låter bli att söka vård av rädsla för kostnaderna, och nu har också Global Clinic, som erbjuder avgiftsfri vård och rådgivning, stängt på grund av coronaepidemin. Vid Helsingfors nödinkvarteringar har man ökat avstånden mellan bäddarna.
I fjol hade Global Clinic i Helsingfors ungefär 700 besök, och dessutom svarar man på hundratals förfrågningar på telefon. Men nu håller kliniken för papperslösa, som drivs med hjälp av frivilliga proffs inom hälsovården, stängt. Behovet av vård har ändå inte försvunnit, och nu försöker kliniken nå ut med information om coronaviruset genom bland annat sociala medier. Det går också att ringa eller eposta kliniken.
– Att nå de papperslösa nu är ändå en utmaning, och då många andra ställen också håller stängt blir det ännu svårare, säger Meri Korniloff, koordinator på Global Clinic.
Antalet papperslösa ligger enligt olika uppskattningar på några tusen, men exakta siffror finns inte. Helsingfors och Esbo hör till de städer där man beslutat ge papperslösa tillgång till nödvändig vård till samma kostnad som kommuninvånarna, men i många andra kommuner gäller enbart brådskande vård och också den får man betala för.
– Det vore i allas intresse att papperslösa skulle ha tillgång till den offentliga vården också i normalfall. Då skulle det vara lättare för vården att nå alla också nu då det råder undantagsförhållanden, men i det här läget kan det vara svårt, säger Korniloff.
Global Clinic har rådgivning också för hälsovårdsproffs i kommunerna, och på många håll är man osäker på vad som gäller för papperslösa.
– Vid undantagstillstånd är det grupperna i marginalen som lider mest, och det gäller av allt att döma också nu. Papperslösa, precis som andra som saknar permanent bostad, flyttar ofta omkring hos vänner och bekanta eller söker sig till nödinkvartering eller andra tillfälliga lösningar, och då är det förstås svårare att skydda sig mot smitta. Alla de vanliga problemen kan nu accentueras.
Nödinkvartering som förut
Diakonissanstalten driver nödinkvartering för papperslösa och europeiska romer i Helsingfors, och här fortsätter inkvarteringen nästan som förut, berättar serviceområdeschef Mika Paasolainen.
– Den enda skillnaden är att inkvarteringen är lite glesare nu, för att beakta säkerhetsavstånden.
Dessutom frågar vår personal om mående och symtom så att folk kan testas vid behov.
Nödinkvarteringen sker inte i sovsalar utan i ett sjuttiotal enrummare, som ursprungligen byggts som personalbostäder. Då man tidigare kunde inkvartera fyra personer per rum är maxantalet nu tre.
Diakonissanstalten tar också vid behov emot Helsingforsbor som behöver nödinkvartering men inte ryms vid stadens inkvartering vid Sanduddsgatan. Eftersom man också där placerar folk glesare har den här klientgruppen nu vuxit.
– Vi utgår från att vi inkvarterar alla som behöver, och hittills har platserna räckt ganska bra.
Diakonissanstalten delar också ut information om epidemin och hur man skyddar sig för den på olika språk.
– Folk har ganska bra koll, men en del läser på andra språk i hemlandets medier, och då kan rekommendationerna se lite annorlunda ut. Med tanke på att många av våra klienter lever på gatan och bostadslösas motståndskraft är nedsatt har de klarat sig förvånansvärt bra, trots att de tillhör en riskgrupp just därför. Vi har inte märkt att smittan skulle ha spridit sig bland papperslösa och bostadslösa, och än så länge har vi inte haft ett enda bekräftat fall av smitta, säger Paasolainen.
Stort behov av mat
Inte heller Helsingfors stad har registrerat någon smitta bland bostadslösa tills vidare, men enligt chefen för stödboende Maria Dahlström
finns en beredskapsplan för hur staden kan erbjuda alla tak över huvudet i isolering och karantän om det behövs. Detsamma gäller plats i nödinkvartering om behovet ökar.
– Vi har beredskap att erbjuda alla som vill en plats, men problemet är att alla inte vill övernatta i härbärgena utan det finns de som hellre sover ute eller till exempel på allmänna toaletter, säger Dahlström.
Bland de allra mest utsatta kan brist på information och ett dagligt mål mat vara ett problem, och det har också stadens uppsökande arbete och de organisationer som staden samarbetar med lagt märke till.
– Det uppsökande arbetet är guld värt nu, och det finns många som jobbar ute bland de bostadslösa varje dag. Behovet av mat är något som identifierats, och staden och organisationerna sköter den här saken på olika sätt.
I fjol fanns 1 678 bostadslösa i Helsingfors, och 638 personer övernattade på Sanduddsgatans härbärge. En stor del av de bostadslösa, precis som av de papperslösa, är ändå personer som sover på bekantas soffor och flyttar runt.
Märks den grupp som vanligtvis flyttar runt hos bekanta mer på gatorna nu? – Nej, det har vi inte observerat. Men staden har beredskap att utöka övernattningsplatserna om det skulle behövas, säger Dahlström.