Decenniets lista kommer igen – minns ni alla turer?

Regeringens vägkarta till hållbara finanser för tankarna till de reformlistor som dykt upp under hela det gångna decenniet. Pjäsen är gammal, finansministern ny.

I mitten av Jyrki Katainens regeringsperiod förde finansminister Jutta Urpilainen (SDP) fram ett tjockt paket med strukturreformer för att åtgärda hållbarhetsgapet – de två orden är titeln på pjäsen som spelats sedan dess.

Urpilainens paket hade sållats fram ur listor beredda av Finansministeriets kanslichef Martti

Hetemäki, och listan har i någon form hängt med som en skugga oberoende av regeringsbas.

Som dessa: Att genomföra en vårdreform som flyttar kostnaderna från enskilda kommuner; att gallra i kommunernas lagstadgade uppgifter och service; att höja produktiviteten för att minska trycket på personalökningar i offentliga sektorn; att åtgärda den strukturella arbetslösheten; att förnya företagsstöden. Det var de stora dragen – gick man in på detaljerna handlade det om spara på tandvård och att fler äldre vårdas hemma.

Decenniets lista är fortfarande välbekant. En del punkter har regeringen redan i sitt program – den stora vårdreformen – men på andra punkter är det upplagt för svåra beslut.

Sysselsättningen har skrivits in som en central del av programmet, och Kulmuni har inte vikt ifrån uppfattningen att det måste ske framsteg. Nu säger hon att det är viktigare än förr på grund av krisen.

Att hon också nämner kommunernas uppgifter höjer svårighetsgraden. Att gallra i kommunernas lagstadgade plikter har under årens lopp visat sig vara lättare sagt än gjort.

Under förra regeringsperioden skedde en omtalad gallring då kraven på personaldimensionering i vården luckrades upp. Men på den punkten har så gott som alla partier gjort en helomvändning och kräver en större dimensionering, vilket regeringen också lovat. Oppositionen har redan hunnit fråga hur regeringen tänkt sig nu med detta synliga vallöfte.

I nuvarande regeringsprogram har kommunernas åtaganden snarast lagts tillbaka, efter tidigare nedskärningar i bland annat dagvården. I planerna finns förlängd läroplikt för att motverka att unga hoppar av – ett nytt åtagande som oppositionen också krävt att regeringen borde frångå.

En sak regeringen och oppositionen är eniga om, är att man inte ska upprepa den sociala kris som uppstod på 1990-talet, och vars svallvågor sköljde över följande generation.

Men nu ska Kulmuni också se till att inte samma reformlista går i arv från finansminister till finansminister.