Förmätet att inbilla sig att människan rår på moder Natur

KOLDIOXID Angående en kommentar till mitt inlägg om koldioxiden som en ofarlig gas hänvisar Torsten Fagerholm i sitt svar till ”SNS Konjunkturrådets rapport 2020” (HBL Debatt 28.3). Denna rapport försöker ju enbart bidra till att svara på frågan hur politiken kan åstadkomma de önskade minskningarna av koldioxidutsläppen. Den tar över huvud taget inte upp frågan varför och på vilka grunder en sådan minskning är nödvändig och där finns inga hänvisningar till uppmätta data eller vetenskapliga rapporter. Alla ställningstaganden stöder sig endast på IPCC:s information och IPCC, som ju är en politisk organisation, stöder sig på sina modellberäkningar. Modellerna har aldrig kommit ens i närheten av verkligt uppmätta data. En modell är aldrig fakta, den är alltid en gissning.

Klimatet har alltid varit föränderligt. Danska meteorologiska institutets rapport GISP2 ger en bra bild av hur temperaturerna på jorden varierat de senaste 10 000 åren. Dagens temperatur är på inget vis alarmerande. På medeltiden var Grönlands kuster skogbevuxna och beboeliga. Vikingarna kunde odla livsmedel och hålla sig med boskap. Det finns ingen orsak att oroa sig för ett lite varmare klimat. Klimatet har varit betydligt varmare tidigare och under varma tider har jorden mått mycket bra.

Temperaturen har stigit med cirka 1 grad sedan ”lilla istiden”. Detta och en ökad koldioxidhalt gör att vi i dag har en betydligt grönare planet än för 50 år sedan, vilket är vetenskapligt konstaterat. Detta uppmärksammade Dagens Industri (10.3) stort där man refererade till en rapport i Nature (11.2) som visar att jorden sedan år 2000 har fått en ny grön yta som motsvarar tio gånger Sveriges yta.

Rapporten pekar vidare ut människan som den starkaste gröna drivkraften. Ökad koldioxidhalt i atmosfären, som är en bristvara för växter, gödslar växtligheten, en effekt som forskarna menar är underskattad. Ett varmare klimat gör att det växer på nya ställen, något man märkt kring Arktis och på tundran där buskvegetationen har fått en tjockare lövmassa. Plus naturligtvis att skördarna enligt FAO bara under de senaste 20 åren har ökat med 40 procent!

Temperaturkurvan var platt från 1998 till 2015. Endast El Niño-fenomenet 2016 gjorde det året varmare än 1998 och därmed lyfte kurvan en aning uppåt. Men sedan har det åter igen blivit kallare! Redan 1801 noterade den engelska vetenskapsmannen William Herschel att det finns ett klart samband mellan antalet solfläckar och jordens temperatur. Nu känner man detta samband mycket bättre. När solen har en aktiv fas är jorden varm och när solen är passiv blir jorden sval. Doktor Henrik Svensmark på Köpenhamns tekniska högskola har utvecklat en teori för hur solens aktivitet styr jordens temperatur. Riktigheten av sina teorier har han kunnat bekräfta med experiment han genomfört i Cerns laboratorier i Schweiz.

Om vi nödvändigtvis skall ha klimatoro är det för en kommande istid, men det händer inte på tio år som man alltid skräms med. Det tar nog några tusen år, men kanske kan man om 100–200 år se trenden. Närmast kanske föreligger en ny liten istid, liksom den på 1600-talet då Themsen frös till is under många vintrar, det var missväxt (kallt klimat och lite koldioxid), hungersnöd, pest och tidig död. Det kunde vi börja förbereda oss på, men att kunna göra något åt moder Natur är nog förmätet att inbilla sig.

SVAR Då vi släpper ut växthusgaser händer tråkiga, oförutsägbara saker. Jordens energibalans rubbas. Då koldioxidhalten i atmosfären ökar skapas en dominoeffekt. IPCC medger: vi är osäkra på styrkan. Klimatkänsligheten är dåligt bestämd och intervallet kan vara 1,5–4,5 grader Celsius. Det handlar om extremt komplicerade system med simuleringar, osäkerheten kommer knappast att skingras framöver. Ändå har vi redan passerat 1 grad – samma skillnad som mellan istiden och 1800talet. Vi kan inte utesluta att läget inte är särskilt akut – men vi kan inte heller utesluta att vi redan har släppt ut så mycket att temperaturen stiger snabbt. Det finns inget starkt stöd i vetenskapen för skenande klimatförändring (tipping points) – men risken kan inte ignoreras. Ytterligare osäkerhet råder kring fördelningen mellan skog, hav och atmosfär.

Alltså återstår en riskbedömning. Att ”vänta och se” vore högst riskabelt och kan ha allvarliga konsekvenser jämfört med tidiga ingrepp som tillåts ta tid och öppnar för billigare omställning. Väljer vår civilisation att teckna en försäkring genom att sjösätta reformer nu? En abrupt omställning kan bli oacceptabelt kostsam – det illustrerar coronakrisen. De samhällsekonomiska förlusterna må räknas i enstaka procentenheter av bnp ifall vi väljer en överdrivet ambitiös linje. Å andra sidan finns ingen planet B ifall vi tvärtom sätter ribban för lågt.

På medeltiden var Grönlands kuster skogbevuxna och beboeliga. Vikingarna kunde odla livsmedel och hålla sig med boskap.