Skenheligt beteende av Finland att inte få hem finländska IS-fångar
MäNSKLIGA RäTTIGHETER
Till staten Finlands förpliktelser hör att vid behov hjälpa landets medborgare. Både dem i Finland och dem som vistas utomlands. Beträffande tjänster som vi kan få utomlands gäller lagen om konsulattjänster. Om vi inte har en ambassad i landet kan tjänster erhållas av en annan nordisk stats eller EUstats ambassad.
Den viktigaste formen av konsulär hjälp är hemresehjälp. Medborgare bosatta i bland annat Spanien och Portugal har fått hjälp med resor till Finland från sina utlandshem.
Mera omfattande konsulattjänster förutsätts då någon blivit förlustig sin frihet. Enligt FN:s grundstadga från 1945 skall alla eftersträva att de mänskliga rättigheterna och friheterna respekteras. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948 stadgas envar rätt till frihet, att inte bli godtyckligt arresterad eller häktad och om åtal väcks rätt till rättvis handläggning vid oberoende domstol.
Enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna 1966 har rättsskyddet vid frihetsberövande kraftigt utvecklats. Ingen får godtyckligt berövas sin frihet. Den vars frihet berövats har rätt att i skyndsam ordning få domstol att pröva om laga grund för frihetsberövande finns eller i annat fall friges. Han har rätt få besked om åtalet och åtalsgrunderna och få sin sak prövad utan oskäligt tidsspill.
En ytterligare utveckling har skett i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna som blev en del av vårt rättssystem 1990. Vi har rätt förvänta oss att statens tjänstemän iakttar dessa principer.
Från 2014 hade den fundamentalistiskt militära organisationen IS tagit makten över en stor del av nordöstra Syrien och nordvästra Irak, områden som sedan gammalt bebotts av kurder. Religiös fanatism har ofta en stor dragningskraft. Så också IS. Rörelsen lockade till sig också i Finland bosatta stridsmän. Många jämte hustru och barn.
Finland stödde kampen mot IS. Vi sände experter på militärutbildning till Kurdistan. De kurdiska styrkorna spelade en avgörande roll då IS slogs vid Raqqa i Syrien och Mosul i Irak. IS-styrkorna besegrades slutligen totalt och deras anhängare placerades i fångläger.
Sedan ett år sitter cirka 30 av våra medborgare, kvinnor och barn, inspärrade på lägret al-Hol i nordöstra Syrien. Vi vet med 100 procents säkerhet att majoriteten eller barnen inte kan dömas till straff. Det är också svårt att tro att de finska kvinnorna med begränsade kunskaper i arabiska fått en ledande roll vid utformandet av IS’ politik och krigsplaner då de gärna iförda burka åtföljande sina män anslutit sig till IS-krigförande trupper. Ingenting tyder på att frågan om deras frihetsberövande under detta år prövats av domstol.
Enligt vår konsulattjänstlag 2018 skall beskickningen kontakta och besöka den som förlorat sin frihet, skaffa rättsbiträde, följa med hur ärendet sköts hos de främmande myndigheterna och enligt prövning göra framställning om frigivning.
Fånglägret al-Hol ligger nära gränsen mellan Syrien och Irak. Under inbördeskriget har den syriska regeringen inte härskat i området utan det har rått kurdisk självstyrelse. Också på den irakiska sidan om gränsen innehas makten av kurdisk självstyrelse. Det var främst på dessa områden som IS-rörelsen härskade. Tyvärr har Kurdistan ännu inte erkänts som en självständig stat. Detta har av vårt utrikesministeriums tjänstemän åberopats som en grund för oviljan att göra något för att hjälpa al-Hol-fångarna.
Det skenheliga i detta resonemang framgår när man beaktar att Finland även efter det IS besegrats haft numera cirka 80 militärutbildare placerade i sydöstra Kurdistan. Kontakt om militärhjälp har varit möjlig. Kontakt om hjälp till barn och kvinnor oöverstigligt. Avståndet mellan al-Hol och gränsposten mellan Irak och Syrien är cirka 100 km. Har det varit omöjligt hyra en buss och transportera fångarna i al-Hol till Irak för att ta samma flyg som våra militärer som tas hem för att få coronaskydd?