Papporna påverkas bara lite av reform
En färsk rapport simulerar hur mycket föräldrar skulle ändra beteende om familjeledighetsreformen förverkligas
En rapport beställd av statsrådet visar med olika simulationer vad resultatet skulle bli av regeringens föreslagna familjeledighetsreform.
Reformen skulle ge fler öronmärkta månader åt den andra föräldern, men enligt simulationerna skulle det närmast puffa den grupp av pappor eller andra föräldrar som redan nu tar ut all öronmärkt ledighet.
Enligt forskningschef Tuomas Kosonen vid Löntagarnas forskningsinstitut visar simulationen att ingrepp i hemvårdsbidraget skulle ha en större effekt.
Den möjligheten har uteslutits ur regeringens modell av politiska skäl, men rapporten studerar flera olika modeller med hjälp av simulation.
Regeringen Marin har presenterat sitt förslag till familjeledighetsreform, som går ut på att vardera föräldern har en öronmärkt andel på 6,6 månader, men av den kan omkring två månader flyttas till den andra förälderns förfogande. Dessutom tillkommer en månad graviditetspeng före förlossningen.
Löntagarnas forskningsinstitut har på regeringens beställning gjort en simulation över hur den föreslagna modellen skulle påverka föräldrarnas val.
Dessutom har man simulerat flera andra modeller, också ingrepp i hushållsavdraget.
Simulationen innehåller element som familjens inkomster, empiriska data över hur föräldrar gjort sina val efter tidigare reformer, sannolikheten att få ett jobb och hur inkomster och dagvårdskostnader påverkar jobbtröskeln.
Forskarna noterar att en stark faktor i beteendet är att 95 procent av de födande mammorna nu tar ut minst 9 månader av familjeledigheten – och eftersom det är möjligt också efter reformen påverkas det inte mycket, bedömer forskarna.
Lika många är inte hemma alls
Dessutom visar simulationen på en väldigt liten förändring i hur många av de pappor eller andra föräldrar som inte tar ut någon ledighet alls. En del av dem kan vara föräldrar som inte bor tillsammans med mamman och därför inte deltar.
Förändringen är också minimal bland dem som tar bara de tre veckor då man kan vara hemma samtidigt som mamman.
– Resultatet baserar sig på att den här gruppen begränsar sig till tre veckor också nu, och inte utnyttjar senare ledigheter. Då kan man trovärdigt sluta sig till att de som inte använder pappamånader nu knappast reagerar på en måttlig förändring i systemet, säger forskningschef Tuomas Kosonen.
– Om man sedan talar om vad som kan hända i det långa loppet – för att samhällsnormerna förändras och familjerna tänker annorlunda om säg tio år – den typen av normskifte syns inte i den här simulationen, säger Kosonen.
Puffar dem som redan tar mycket
I dagsläget tar en ungefär en fjärdedel ingen pappaledighet alls. En tredjedel tar bara de tre veckor då båda föräldrarna kan vara hemma samtidigt. Tillsammans utgör det alltså över hälften av papporna eller de andra föräldrarna – och någon nämnvärd förändring syns inte i simulationen.
Förändringen tycks påverka mest den grupp som redan är intresserade av hela pappaledigheten, och som efter reformen skulle ta ut ännu mer. Den grupp som nu utnyttjar de öronmärkta två månaderna till fullo – omkring 28 procent – skulle delvis ta ut ännu mer.
I simuleringen har forskarna tagit hänsyn till att beteendet kan ändras med olika känslighet, och det är en variabel som går att ändra om man vill. Som det är nu har man utgått från tidigare forskningsresultat efter förändringar i de öronmärkta pappamånadernas längd, och räknat med en rätt försiktig elasticitet.
Hemvårdsstödet påverkar mer
Kosonen säger att vissa centrala fynd ändå inte skulle förändras – till exempel att ingrepp i hemvårdsbidraget skulle ha en större effekt på fördelningen av ledigheter och på deltagande i arbetslivet än en förlängning av de öronmärkta pappamånaderna.
Allt kretsar kring vad det är man vill uppnå med reformen, till exempel vilken tyngd man sätter på högre sysselsättning och deltagande i arbetslivet, eller på en jämlik fördelning.
Rapporten som utkom i veckan har inte rönt mycket uppmärksamhet under coronakrisen, men forskningschef Tuomas Kosonen säger att det finns skäl att återkomma till den politiska diskussonen om syftena med reformen.
– Det vore bra att ännu göra en ordentlig helhetsbedömning av det här och vad man vill uppnå, och jag hoppas simulationen är till hjälp.
– Om man vill att det ska vara jämnare fördelat, är den enda fungerande lösningen att skära i hemvårdsstödet.
Att betala en högre dagpenning åt den andra föräldern och samtidigt förlänga de öronmärkta månaderna är en lösning som kan puffa på, men som också kostar staten mycket.
Forskningsgruppen har också simulerat en 6+6+6-modell, med och utan hemvårdsbidrag. I båda fallen visar simulationen att de födande mammorna skulle vara hemma längre än nu, upp till tolv månader, medan den andra förälderns beteende skulle förändras måttligt. Men om hemvårdsstödet samtidigt skulle slopas, skulle märkbart fler kvinnor delta i arbetslivet efter ett år. Resultatet skulle ligga nära den svenska modellen, säger Kosonen.
”Stöd småinkomsttagare utan att stödja hemmavistelse”
Kosonen har tidigare forskat i hemvårdsstödet och simulationen baserar sig på empiriska jämförelser kring hur till exempel kommuntillägg påverkar beteendet.
I en modell där hemvårdsstödet skulle ersättas med en rätt att behålla jobbet i tre år, men utan dagpenning, skulle mammors deltagande i arbetslivet stiga med omkring tio procentenheter eller mer efter att barnet är ett år gammalt.
Kosonen säger att diskussionen om hemvårdsstödets vara eller icke vara inte behöver innebära brist på omsorg om de barnfamiljer som har svårt med sin ekonomi.
– Jag är också oroad för de barnfamiljer som har små inkomster, och därför skulle ett ingrepp i hemvårdsstödet kunna kopplas ihop med en annan bidragsförnyelse som riktas till familjer med små inkomster, till exempel i samband med beskattningen eller i någon annan form. Men idén skulle vara att bidraget inte är bundet till hemmavistelse, säger Kosonen.
– Ett sådant bidrag till familjerna skulle inte ge ett lika stort incitament att uttryckligen stanna utanför arbetslivet som det nuvarande hemvårdsstödet gör.
❞ Om man vill att det ska vara jämnare fördelat, är den enda fungerande lösningen att skära i hemvårdsstödet.
Tuomas Kosonen, forskningschef, Löntagarnas forskningsinstitut