Är det inte lite bedrägligt
att upprätthålla ett ämbete vars opinionsbildande auktoritet vilar på falska föreställningar om dess befogenheter?
ekonomi Johnny Åkerholm (HBL Debatt 10.4) kritiserar att man i vårt land investerar i råvaror och köpcentrum. Men dessa investeringar är av helt olika karaktär och kan absolut inte jämställas!
Genom att investera i produktion av råvaror, det må nu sedan vara livsmedel, skog eller mineraler och i energiförsörjning skapar man resurser. Investerar man däremot i köpcentrum ökar man förbrukningen av resurser.
I början ger ett köpcentrum arbete åt byggnadsindustrin, sedan konkurrerar handeln och annan service med den offentliga sektorn om arbetskraft. Butikerna erbjuder produkter som till stor del är importgods. Alla lokaler skall ha belysning och uppvärmning vilket ökar energibehovet. Landets ekonomi stärks verkligen inte när folk färdas med bil till dessa center, där en del butiker håller öppet dygnet runt. Det som sker är en inkomstfördelning inom landet, vilken framför allt byggnadsindustrin och handeln förtjänar på.
Medborgarnas köpkraft och de tjänster som erbjuds på köpcentrumen ger visserligen skatteinkomster åt staten och kommunerna. Men inte borde det vara nödvändigt att först bygga nya köpcentrum för att sedan via beskattningen av arbete och omsättning få pengar till den offentliga sektorn! Det finns ju en stor efterfrågan på offentliga tjänster och då är det väl bättre att direkt satsa de allt knappare reella resurserna till exempel på skolor, daghem, ålderdomshem och personal till dessa?
Det är basproduktionen – jord och skogsbruket, gruvorna, energiproduktionen och industrin – som är grunden för det moderna samhällets existens. Där skapas resurserna som vi lever på. Virtuella tjänster kan sedan höja levnadsstandarden och effektivera många verksamheter. Men om det blir missväxt och farsoter slår till är det framför allt reella nyttigheter och den omvårdnad samhället kan garantera de drabbade som har värde.
Vi tvingas sannolikt att omvärdera många traditionella ekonomiska begrepp och föreställningar.
Det är vi konsumenter och skattebetalare som skall prioritera. Skall vi ha nya affärscentrum som ökar utbudet av varor och gör det möjligt att konsumera dygnet runt? Vill vi, som är friska ha ännu mera service och nöjen? Eller kan vi låta en större del av våra inkomster via beskattningen styras till allmännyttiga ändamål, såsom hälsovård, äldreomsorg och utbildning? Den vägen kan vi också ge arbete och mening åt en del av befolkningen! Utbildning och forskning för oss framåt.
Åkerholm efterlyser en hållbar tillväxt – ett begrepp som har mycket olika innebörd beroende på vem som använder det. Men ense med honom kan man vara att framtiden kräver mycket nytänkande. Vi tvingas sannolikt att omvärdera många traditionella ekonomiska begrepp och föreställningar. Här kommer med säkerhet följderna och lärdomarna av coronapandemin att sätta sina spår.