Olycksutredarna lyfter fram vikten av att hålla utkik
Olyckan på Erstan i fjol, som ledde till två personers död, kan ha berott på observationsproblem, enligt Olycksutredningscentralen som understryker hur viktigt det är att hålla utkik. Säkerhetsutredningen görs inte för att utpeka juridiskt ansvar utan för att förebygga olyckor.
Den 3 augusti fjol ledde en kollision på Erstan mellan två fritidsbåtar till att två män miste livet.
Nu rekommenderar Olycksutredningscentralen (Otkes) mer utbildning i vikten av att hålla utkik, och om vilka observationsproblem som uppstår då båtar närmar sig med minskande avstånd men oförändrad bäring och kan se ut att stå stilla i synfältet.
Få praktiska lösningar
– Problemet är visserligen välkänt, men det har funnits för få praktiska metoder för att lösa det, konstaterar Olycksutredningscentralens direktör, professor Veli-Pekka Nurmi.
Otkes vill också att Inrikesministeriet granskar hur nödsamtal överförs till sjöräddningen så att det sker utan fördröjning. I det här fallet hade det varit svårt att överföra samtalet utan tekniska brister.
Otkes har i sin olycksrapport gått igenom händelseförloppet och gjort en rekonstruktion av det med en motsvarande segelbåt och med samma motorbåt som var med i olyckan.
”Båtarna såg ut att stå stilla”
Den mindre båten var en motorsegelbåt, som hade tagit ned seglen och körde för motor i drygt fem knop. Ombord fanns fyra vuxna och två barn. Barnen satt i kajutan.
Den större motorbåten närmade sig i 23 knop. Motorbåten hade två personers besättning. På båda båtarna fanns personer med lång erfarenhet av att röra sig till sjöss. Båtarna hade inte tekniska fel och förarna var nyktra.
Båtarnas färdriktningar korsades i en flack vinkel mellan Orhisaari och Päiväluoto. Ingen av båtarnas besättning upptäckte kollisionsrisken förrän det var för sent. Den större båtens befälhavare försökte väja i sista stund, men den större båten körde in i den mindre båtens babord sida.
Båtarna smälte in i landskapet
– Sikten var god, men på avstånd smälte båda båtarna in i det bakomliggande landskapet på grund av sina färger. På grund av den oförändrade bäringen såg båtarna ut att stå så gott som stilla i varandras siktfält. Ett objekt som inte ser ut att röra på sig är svårare att upptäcka. Ett sådant objekt är inte så lätt att lägga märke till när objektet är långt borta och ser litet ut. Objektet kan också under långa perioder skymmas av till exempel båtens konstruktioner, skriver rapporten.
Reflektioner kan ha påverkat sikten
I en rekonstruktion av olyckan den 27 september motsvarade väderförhållandena ungefär dagen för olyckan. Tre minuter före kollisionen befann sig den större båten på cirka 2,2 kilometers avstånd och den mindre båten på 450 meters avstånd från kollisionspunkten i rekonstruktionen.
– Under rekonstruktionen gjordes åtskilliga observationer som kan förklara händelseförloppet, står det i rapporten. En var att båtarnas form och färger verkade smälta in i omgivningen, och att bäringen från den större båten till den mindre – vinkeln mellan nord och det observerade föremålet – var oförändrad.
Enligt Otkes har olyckor drabbat också erfarna båtfarare i motsvarande situationer.
Under rekonstruktionen upptäcktes den mindre båten då man aktivt höll utkik efter den på ett avstånd av en nautisk mil, men den kunde också vara helt eller delvis täckt av vindrutans pelare. Reflektioner i den lutande vindrutan kan också ha inverkat på sikten. Enligt utredningen hade föraren i motorbåten tittat på sin kartplotter, vänt tillbaka blicken strax före olyckan och då upptäckt segelbåten, gjort en väjningsrörelse men för sent.
Otkes har också utrett myndigheternas agerade. Enligt utredningen utfördes andra uppdrag i Skärgårdshavet den dagen, men resurserna ska ha varit tillräckliga.
De personer som miste livet var två bröder födda 1969 och 1973. Ytterligare en person i den mindre båten fick skador som krävde vård. Barnen i kajutan fick inte allvarliga fysiska skador, men situationen var ytterst traumatisk för de delaktiga, skriver rapporten.