Många turismjobb är hotade i Österrike
Österrike är ett turistland. Nu är alla hotell och restauranger stängda sedan flera veckor och tusentals arbetstagare har förlorat sina jobb. Laura Holzmann känner sig lyckligt lottad, de anställda på hennes hotell har hittills fått behålla sina jobb, men arbetstiden är minimal just nu.
Fredagen den 13 mars blev den totala vändpunkten för mig och min familj. Tidigare i veckan hade vi fått höra att skolorna och daghemmen kommer att stängas följande vecka. Det pratades om att stänga gränser, speciellt till Italien. Allt hände ganska snabbt, nya beslut togs hela tiden.
Under veckan ringde telefonen ofta på hotellet och gäster ville veta hur läget såg ut i Werfenweng och vad som händer ifall gränsen mellan Tyskland och Österrike stängs. Den fredagen fick vi veta att alla skidcenter i hela landet skulle stängas i förtid och att vi måste stänga hotellen. Vi måste skicka hem våra gäster och stänga hotellet inom ett par dygn.
Sedan måndagen den 16 mars sitter hela min familj hemma. Barnen har hemskola, maken sköter sitt jobb från hemmakontoret medan jag jobbar endast ett par timmar i veckan.
De första dagarna var en märklig tid. Vi såg just inga människor i byn, inga barn var ute, det var väldigt få bilar i farten, byn kändes tom. Vi tittade mycket på tv och följde regeringens åtgärder och beslut. Jag tycker vi har en bra regering under ledning av förbundskansler Sebastian Kurz. Den har snabbt tagit itu med coronaepidemin och vidtagit hårda metoder direkt från början.
Det var inte bara skolorna, hotellen och skidliftarna som måste stängas utan allt – restauranger, kaféer, klädbutiker, sportbutiker, möbelaffärer och frisörer måste stänga sina dörrar och personalen måste stanna hemma. All föreningsverksamhet tog paus, våra fotbollsträningar och tennistimmar upphörde. Konserter ställdes in, inga bröllop, dop eller andra tillställningar med mer än tio personer får ordnas. Vi blev uppmanade att hålla oss hemma, barnen skulle inte ens få träffa sina farföräldrar.
Österrike är ett turistland och därför har landet drabbats hårt av coronaviruset. Många företag har tvingats stänga och flera tusen har förlorat sina jobb. Jag är väldigt glad att jag har mitt jobb kvar. Hotellet har infört ”kurzarbeit” (förkortad arbetstid) för tre månader, vilket gör det möjligt för arbetsgivaren att få ekonomiskt stöd av staten för att undvika uppsägningar. Vi gör en minimal arbetsinsats, jag jobbar nu endast 10 procent av min normala arbetstid.
Det som oroar mig nu är hur länge det dröjer innan turisterna kommer tillbaka till Österrike, eller när det ens är möjligt att ta emot gäster. Sommarsäsongen kommer att bli tuff för alla inom turismbranschen.
Ingen distansundervisning
I början var det tänkt att skolorna hålls stängda till efter påsklovet, sedan förlängdes hemundervisningen till slutet av april. Nu hoppas vi att skolorna kan öppnas i mitten av maj. Då skulle barnen hinna gå normalt i skola i 6–8 veckor före sommarlovet, som börjar andra veckan i juli.
Under den sista skoldagen fick våra pojkar en hel del skoluppgifter hemskickade i huvudämnena tyska, matematik och engelska som de skulle göra före påsklovet. Under veckorna som gått har de fått mera uppgifter via en onlineportal, också i andra ämnen. De håller kontakt med sina lärare per e-post, men ingen direkt distansundervisning sker, det är vi föräldrar som måste se till att barnen gör sina uppgifter.
Trots alla förbud och begränsningar får vi gå ut på promenader och cykelturer, men endast med egna familjen. Vi har egen trädgård och naturen runt husknuten, så vi kan inte direkt klaga. Flera grannbyar som Flachau, Großarl och Gasteinertal är helt avstängda, byborna får bara lämna sin tomt för att handla.
Vi har nu varit hemma i fyra veckor och anpassat oss förvånansvärt bra. Dygnsrytmen är lite rubbad, men det är skönt att äta frukosten i lugn och ro, att inte behöva skynda på pojkarna till skolbussen. Vårvädret underlättar, jag hittar massor att göra i trädgården. Pojkarna har det svårare då de inte kan umgås med sina kompisar, så de sitter mycket framför sina datorer. Äldre sonens konfirmation, som skulle ske i maj, är framskjuten på obestämd tid.
Numera måste vi använda munskydd då vi handlar. Det känns inte alls konstigt, alla andra gör det också.
Det jag mest oroar mig för är hur det går med vår årliga sommarvistelse i Finland. Den är viktig inte bara för mig utan också för mina pojkar och även för mina föräldrar i Finland. Den är planerad till slutet av juli, så vi hoppas att gränserna öppnas till dess. Att vi måste avboka den planerade badresan till Kroatien i juni är självklart redan nu.
Det är klart att jag funderar på hur viruset påverkar resandet i framtiden, mångas levebröd hänger på det här i Österrike, så också mitt.