Ny doktorsavhandling: ”Naturen skriver in sig själv i människors verk”
Traditionellt tänker vi att det är människor som skriver böcker om naturen. Men om vi ska tro den materiella vändningens tänkare har också naturen – till exempel i form av tarmbakterier – ett finger med i spelet när litteratur blir till.
Hur ska vi leva tillsammans med andra varelser, hur ska vi förstå vad naturen är för något, hur ska vi förstå vår egen sårbarhet? På vilket sätt skriver naturen in sig själv i människors verk? Och vad innebär det i så fall för litteraturvetenskapen?
Detta är frågor som litteraturvetaren Jenny Jarlsdotter Wikström vänder och vrider på i sin doktorsavhandling som godkändes vid Umeå universitet på fredagen.
Avhandlingen heter Materiella vändningar. Läsningar av Parland, Lispector, Berg och Byggmästar och tangerar alltså de ekokritiska och posthumanistiska strömningar som under 2010-talet fått allt starkare fäste inom humaniora och litteraturvetenskap, i takt med att exploatering av naturen börjat uppta en allt större plats i samhället och tänkandet överlag.
Eller som Jarlsdotter Wikström själv formulerar utmaningen i avhandlingen: ”Det betyder att en hel del av den materiella vändningens texter indirekt ställer etiska frågor om hur människan kan leva i klimatuppvärmningens tid.”
– Som med all forskning är det personligt – jag har upplevt att det här är något människan, i singularis, behöver ta tag i. Vi kan inte längre ducka för de här frågeställningarna, säger hon till HBL.
Författarskapen som Jarlsdotter Wikström går i dialog med belyser alla på sitt sätt frågeställningarna, även om de inte ger några absoluta svar och också uttrycker motsägelsefulla positioner visavi naturen. Men, som hon konstaterar i avhandlingen, hör det till sakens natur: ”Att ge röst åt naturen, materien och kroppen på ett helt igenom etiskt hållbart vis är inte möjligt, eftersom alla relationer innehåller makt, våld och dominans.”
Men på vilket sätt kan naturen vara med och skriva böcker? – När människor skriver om naturen har vi ett förhållande till den. Vanligtvis tänker vi att det är människan som sträcker sig in i naturen. Men vi kan också ta en annan väg: om vi vet att tarmbakterier påverkar personligheten väldigt mycket, så kan vi också tänka att naturen sträcker sig in i människan, och på så sätt vidare in i boken.
– De vetenskapliga rön som naturvetenskapen gett oss i dag visar att människan inte är någon hermetiskt sluten enhet, utan att vi läcker och att naturen läcker in i oss, rent fysiskt. Möjligtvis är det så att bakterierna i våra tarmar skriver böckerna vi läser!
De vetenskapliga rön som naturvetenskapen gett oss i dag visar att människan inte är någon hermetiskt sluten enhet, utan att vi läcker och att naturen läcker in i oss, rent fysiskt. Jenny Jarlsdotter Wikström
Parland och Byggmästar
Närläsningarna i Materiella vändningar avser alltså Henry Parlands (f. 1908) enda roman Sönder, skriven omkring 1930, brasilianska Clarice Lispectors (1922–1977) experimentella roman Levande vatten från 1973 och den svenska poeten Aase Bergs (f. 1967) mammatrilogi från mitten av 00-talet.
Det mest omfattande kapitlet handlar om poeten Eva-Stina Byggmästars (f. 1967) naturdikt, och visar hur dikternas detaljfixering och gullifiering av naturen kan ha både närhets- och jämlikhetsskapande och objektifierande drag.
– Det har varit viktigt för mig att plocka in finlandssvensk litteratur jämsides med annan litteratur och lyfta fram att man kan forska i finlandssvensk litteratur på ett sätt som handlar om dess tankegods och inte bara om dess rötter eller identitet. Jag tycker att den finlandssvenska litteraturforskningen kunde bli kaxigare och inte gå med på det provinsiella. Vi tänker saker vi också, säger Jarlsdotter Wikström som avlade sina grundstudier vid Åbo Akademi innan flyttlasset bar till Umeå 2014.
– Det har varit roligt att lyfta fram både Parland och Byggmästar som tänkare här i Sverige. Byggmästar är bekant bland dem som läser poesi här i Sverige men hon är tyvärr inte tagen på allvar som tänkare.