Altruistisk villfarelse

SOCIALISM Debatten kring socialismen håller teoretisk nivå och blottar samtidigt avsaknaden av för socialisterna eftertraktade exempel. Socialismens teori och praktik tycks bero på vem som frågar och vem som svarar. Bästa grogrund för socialismen ur maktsynvinkel finns i synnerhet i lågutvecklade länder med låg utbildningsgrad och påföljande oförmåga att värdera politiska löften. Socialismens idé är en altruistisk villfarelse – tron på en osjälvisk homo sapiens. Men med människan i fokus borde de mänskliga böjelserna beaktas.

Men socialisterna sätter i stället fokus på produktionsapparaten och ett dominant statligt ägande, på det privatas bekostnad, kamouflerat under benämningen ”gemensamt” eller ”folkets” ägande. Slutresultatet är kontraproduktivt: minskad effektivitet, lägre produktivitet, mindre resurser, lägre levnadsstandard och större missnöje. Och parallellt: massivt regelverk, skärpt kontroll, än det ena, än det andra kryphålet som till varje pris skall täppas till, människan i allt annat än i fokus, stort demokratiunderskott, diktatur.

Länderna bakom järnridån deklarerade ännu på 1980-talet att de befann sig i ett skede av socialism på väg till den fullbordade kommunismen. Kommunismens maktställning uppnåddes ursprungligen genom terror och våld och upprätthölls med vapenmakt, så länge det gick. Efter det totala sammanbrottet inmutade gamla kommunister

socialismen som sin ideologiska hemvist, dock inte välkomnade av alla socialister. I många ismer sätter de radikalaste av de radikala agendan.

För mången socialist några oönskade socialistiska exempel: Kuba, Venezuela, Nicaragua, Zimbabwe. Ekonomiska och sociala katastrofer, som de flesta socialister aktivt vill glömma. Förutom Kuba med kommunistiskt förflutet, som i socialistiska kretsar alltid har försvarats och misslyckandena bortförklarats, förnekas förnärmat de övriga ländernas socialism. Förneka allt, en alltid aktuell försvarsmetod.

Men Sverige, socialistiskt? Låter som ett socialistiskt nödrop. Demokratin och marknadsekonomin med ett fritt näringsliv? Socialdemokratiskt långt styre på 1900-talet. Slopad arvsskatt, slopad förmögenhetsskatt, skattelättnader för aktiesparare inom pensionssystemet etcetera. De senaste decennierna lika mycket borgerligt som socialdemokratiskt och nu villkorligt, delvist indirekt samstyre. Kort svar: nej. Sverige är ett marknadsekonomiskt, nordiskt välfärdssamhälle, utan socialistiskt epitet.

I finska sammanhang görs skillnad mellan att vara sosse med ett eller två a:n, mellan socialism och social inriktning – den senare på 1970-talet allvarligt utmanad av partiets unga socialister – men dock klart den riktgivande linjen inom socialdemokratin.