Högre inflation vore välkommet
”Låg inflation och låg tillväxt för så gott som evigt är vad marknaderna tror på.”
Vi befinner oss mitt i en lågkonjunktur av kanske aldrig tidigare skådade mått. En så här plötslig och djup kris har många sidoeffekter som är intressanta, till exempel vad som händer med priserna. Det här kan te sig som en petitess mitt i allt annat som sker, men det är det inte om man tar ett litet längre perspektiv.
Nedstängningen av samhället som ett knep att bromsa in coronavirusets framfart har lett till ett stort fall i totalefterfrågan globalt. När vi sitter hemma och inte handlar annat än i matbutiker skapas ett stort tryck nedåt i priserna på grund av att det helt enkelt finns mera utbud än efterfrågan. Ju längre krisen tar, desto mer kan vi utgå från att efterfrågan kommer att vara dämpad länge. Det finns ett klart deflatoriskt tryck. Samtidigt kan man resonera att bristen på komponenter och varor skapar ett uppåttryck i priserna som en följd av otillräckligt utbud inom vissa branscher. Tryck både uppåt och neråt alltså.
En sak som för tillfället också försvårar analysen av prisutvecklingen är hur man skall följa med priser på till exempel servicetjänster då dessa inte kanske alls bjuds ut eller konsumeras. Hur beaktar man statistiskt prisförändringen på biobiljetter då biograferna är stängda? Ett inte helt lätt problem för Statistikcentralen.
Vi genomlever för tillfället en period av aldrig tidigare skådad penning- och finanspolitisk stimulans. Staterna belånar sig upp över öronen för att rädda jobben och företagen och finansierar detta genom att emittera masskuldebrevslån. I slutändan köper centralbanken upp en mycket stor del av dessa. Denna aktivitet kan i något stadium leda till ett tryck uppåt i priserna, senast då restriktionerna är borta och efterfrågan igen kommit i gång. Speciellt ifall många företag gått i konkurs kan utbudet en längre tid vara otillräckligt.
Just nu går åsikterna väldigt mycket isär om hur det här kommer att utspela sig. Samtidigt som det finns rädsla för hög inflation finns det också oro för sjunkande priser, deflation, vilket de låga energipriserna drivit på under de senaste månaderna. Allt hänger på hur krisen fortsätter att utveckla sig och vilka faktorer som på längre sikt får större tyngd. Under de närmaste månaderna ser det deflatoriska trycket ut att ha övertag.
En litet högre inflation vore välkommen under de kommande tio åren för att äta upp det skuldberg som nu byggs upp, men en skenande inflation vill ingen ha. Stagflation, ett begrepp som myntades under 1970-talet och syftar på både hög inflation och hög arbetslöshet, är ett utfall ingen önskar, men som inte helt kan avfärdas.
Men visst kan det också gå så att inflationen inte bara kommer i gång. Det här har vi fått skåda under det senaste årtiondet då centralbankerna redan gjort historiskt stora köp och hållit räntorna extremt låga utan märkbart inflatoriskt tryck. Låg inflation och låg tillväxt för så gott som evigt är vad marknaderna tror på. Mera av det vi har blivit vana med, med andra ord. Men samtidigt är det viktigt att inse att inget av det vi just nu genomgår på något vis alls är mera av det vi blivit vana med.