När städerskan var anställd av fabriken
Efter coronasvackan kan vi kan få en starkare stat och en återgång till stabilare storbolag.
Min gammelfarbror Clas var ett original. Han är död sedan många år tillbaka, men ur hans kvarlåtenskap spökade en mandolin och ett par kastanjetter länge i släktens olika garderober.
Han målade, sjöng och diktade, än i Lappland, än i Spanien. Han var bohem och en grundmurad visans vän. Han bultade sina biffar på trösklarna i sin ungkarlslya i centrala Helsingfors och tvättade sina lakan med något slags löpande band-metod i handfatet. Han uppmanade middagsgäster att inte stapla tallrikarna efter maten för att man då var tvungen att diska dem undertill, han hade varit tolk för den argentinska truppen vid OS i Helsingfors 1952 och betraktades allmänt av sina vänner som en glad fyr.
Gammelfarbror Clas var diplomingenjör och kemist vid Statsjärnvägarna. Där ska han i huvudsak ha gett utlåtanden vid transportskador på gods och bagage, när någonting hade läckt ur ens kolli på en annans och så. Men med tanke på allt det övriga han hann med var det i släkten ganska underförstått att hans jobb inte var så betungande.
Här stoppar jag filmen.
I Norden är vi på spaning efter den tid som ska följa på coronapandemin. År 2020 kommer utan tvekan att gå till historieböckerna. I fråga om det medicinska kommer det ändå att förmodligen gå ganska snabbt. Om ett år har vi ett vaccin, vi som har det väl i världen får organiserat, jämlikt och heltäckande våra vaccinationer, och så läggs krisen som global sjukdom betraktad bakom oss.
Större konsekvenser blir det i ekonomin. Många delar av vårt ekonomiska system är sköra, och faller lätt ihop, lite som de där mikroskopiska trattarna på sars-cov-2-viruset ramlar ihop som korthus av lite tvål och vatten. De ekonomiska förändringarna kommer i sin tur att forma det nya samhälle vi ska få när världen, efter att ha sörjt dem som dog i pandemin, kavlar upp ärmarna på nytt.
En del av det vi vill förstå om framtiden kan gå att hämta ur vår egen historia. Det är därför jag tänker på släkting Clas. Statsjärnvägarna gav på hans tid som en massiv arbetsgivare levebröd åt över 36 000 anställda. I dag är de 6 000. På den tiden vaskade man inte febrilt fram kärnverksamheter. Man bolagiserade inte envetet, styckade, omstrukturerade, sålde och fusionerade igen. Det var tider när en kemist kunde jobba vid ett transportföretag, utan risk för att bli utpowerpointad av ett gäng konsulter.
Så var det med städerskan jag en gång intervjuade; som i tredje generation hade jobbat hela sitt liv, anställd av ett pappersbruk i inlandet. I dag hade hon varit ersatt av någon extern servicefirma som i sin tur hade hyrt in folk via ett bemanningsföretag.
En gång fanns . den lilla kartongfabriken i Kymmenedalen som försåg arbetarna med skola, sjukstuga, festlokal och el. Och som till sist inte lades ner för något kvartalsekonomiskt Q1eller Q2-beslut utan som stängdes som industri först när de sista anställda var så gamla att de ville gå i pension.
I dag är så mycket av samhället, gamla storbolag, fabrikskoncerner, statlig och kommunal verksamhet, omvandlade till snabba investeringsobjekt. Det är lättrörligt, dynamiskt och kanske innovativt, men uppenbarligen också sårbart. En rejäl samhällskris på tre till sex månader tycks vara en på tok för lång tid för ett modernt företag att ha reserver för.
I den andra vågskålen ligger förstås all kraft som också ligger i snabb och smart företagsamhet. Just nu ser vi en del tjänsteföretag, inte minst restauranger, sniffa in nya affärsmodeller. Det är också förstummande lärorikt att inse hur många företag som, ibland med chefer i luvjackor, har skapat det digitala samhället; de som har gett oss de tekniska verktyg och färdigheter som nu är våra bästa hjälpmedel när vi är i kris.
I det nya samhälle som kommer efter krisen ska de nordiska välfärdssamhällena ändå troligen återfå en viss respekt för staten, den välskötta staten. Den är fortfarande en pålitlig garant sådana år då det mesta går riktigt på tok.
”I dag hade fabriken ersatt städerskan med ett externt serviceföretag som i sin tur hyr in folk via ett bemanningsföretag.” JAN-ERIK ANDELIN Reporter, team Norden.