Läkare: Kan bli dyrt om annan vård väntar
Allt fler sjukhus frågar efter klara bud om vilken icke-akut vård man kan planera in medan det ännu finns kapacitet, säger Läkarförbundet som vill se nationella riktlinjer snabbt – ”annars blir priset högt”.
Läkarförbundets ordförande riktar sig nu till regeringen och ber om riktlinjer för att kunna hantera den vård som är på undantag – elektiv vård och vård av kroniska sjukdomar.
Årligen leder cancersjukdomar, hjärtsjukdomar och psykisk ohälsa till tiotusentals förlorade levnadsår. I en del vårddistrikt skulle det finnas en möjlighet att ta ett steg tillbaka med omstyrd personal och försöka göra så mycket som möjligt – men det behövs rekommendationer och grönt ljus.
Den personal som skolats om för intensivvård i samband med coronaberedskapen kommer i många fall från operationssalar och uppvakningsavdelningar, där verksamheten körts ner.
Nu säger Läkarförbundets ordförande att allt fler sjukhus frågar efter riktlinjer för att kunna ta ett steg tillbaka och använda resurser för att sköta planerad vård och kroniska sjukdomar. Det som inte görs nu kan annars sätta hög och dyr press på kommande år. Det gäller inte minst i sjukvårdsdistrikt där man ännu inte närmat sig rusning på grund av corona.
Läkarförbundets ordförande Tuula Rajaniemi är själv från Mellersta Österbottens vårddistrikt – ”där är det ganska tyst just nu”, säger hon, och bedömer att vårdköer kan bli ett gissel hela nästa år om man inte tar ett steg tillbaka och, i de vårddistrikt där det är möjligt, börjar bena ut vad som kan göras redan nu.
Den tilläggspersonal som flyttats till intensivvården kommer i hög grad från kirurgisk verksamhet och anestesi. Men när personalen fått sin fortbildning är det lättare att ta ett steg tillbaka i väntan på att mer kapacitet behövs för vården av coronaviruset och uppdatera läget efter behov, säger Rajaniemi.
– Det är absolut rätt sätt att gå till väga. Sedan kan man ställa om planen enligt läget vecka för vecka eller dag för dag. Likadant gör man också när det händer något annat, till exempel en blixthalka som gör att det tillfälligt kommer fler akuta fall.
Men det behövs grönt ljus och riktlinjer – någon form av gränsvillkor för vad sjukhusen och vårddistrikten kan fatta operativa beslut om, säger hon.
– Eftersom beredskapen varit starkt i regeringens regi skulle vi gärna se nationella riktlinjer, för att sjukvårdsdistrikten ska veta att de har tillstånd att fatta operativa beslut och hur. Vi behöver diskutera vad som är tryggt att göra och vad man absolut inte bör göra, särskilt då det gäller kroniska sjukdomar.
Väga förlorade levnadsår
I längden kan det handla om att väga förlorade levnadsår mot varandra.
I en kolumn i Lääkärilehti skriver Rajaniemi och docenten och cancerläkaren Petri Bono ut några siffror. I Finland dör årligen 55 000 personer. I de senaste prognoserna från Institutet för hälsa och välfärd kan 5 000–6 000 personer dö av coronaviruset ifall ungefär hälften av befolkningen smittas. Det innebär uppskattningsvis 50 000– 60 000 förlorade levnadsår. ”Samtidigt förlorar Finland årligen 170 000 levnadsår i olika fall av alltför tidig död.” Där står cancersjukdomar för 36 000 förlorade levnadsår, hjärtoch kärlsjukdomar för 25 000 förlorade levnadsår och självmord för nästan lika många.
I vilket skede en förlängd kris kan leda till att de övriga riskerna för förlorande levnadsår växer är det knappast någon som vet, säger Rajaniemi.
– Det är det kanske ingen som kan säga. Det beror på hur svår coronaepidemin blir. Men om det här blir utdraget, och man inte samtidigt försöker sköta annan vård i den mån det går, kan det komma en punkt där de övriga förlorade levnadsåren blir fler, säger hon.
Patienter vågar inte komma
En annan signal från fältet, både inom offentlig och privat vård, är att patienterna själva försvinner och avbokar sina tider.
– Vi är också oroliga för att folk inte vågar komma till sina inbokade kontroller. Också befolkningen behöver därför tydligt vägledas i att det alltid är bäst att ta kontakt, och åtminstone konsultera kring vårdbehovet.
– Jag hoppas verkligen att man trots allt vågar ta kontakt och använder de inbokade tiderna för kontroller och uppföljning. Man kan ju till exempel göra det på distans, säger Rajaniemi.
För att folk ska våga komma understryker hon att det måste finnas tillräckligt med skyddsutrustning. Men hon bedömer inte att brist på skyddsutrustning skulle vara en orsak till att inte trappa upp övrig vård, utan hittills har tiden gått till utbildning av personal.
Också för den vårdpersonal som omskolats kan det vara en bra sak att under tiden kunna sköta sådana professionella ingrepp som hör till ens expertis, för att orka och upprätthålla arbetsförmågan, säger hon.
På lördagen sade också HUS infektionsöverläkare Asko Järvinen i programmet Morgonettan att coronavirusets framfart ur sjukhusens synvinkel rentav är ”för långsam”, med tanke på att personal som redan flyttats om från operationssalar och uppvakningsrum.
– Om det drar ut på tiden blir många andra sjukdomar utan vård, och människor vågar inte heller söka sig till vården. Beslutsfattarna måste överväga vad som är den minsta risken i förhållande till skadorna. Avdelningar har tömts och personal har flyttats från operationssalar och uppvakningsrum. Om annan vård får vänta länge och bara det akuta blir skött, så kommer vårdbehovet att torna upp sig och trycket öka, sade Järvinen.