Visst kan du sjunga

Det är förlegat att binärt dela in människor som sångare och icke sångare.

Myten går djupt. Faktum är att många generationer fråntagits livslång glädje på grund av en myt som på ett binärt sätt delat upp människor i två läger. Myten går så här: ”Du kan sjunga. Du kan inte sjunga.” Ett eller noll. Domen har ofta utdelats i lågstadiet av en lärare med basala musikkunskaper och i värsta fall inför hela klassen.

Myten är därmed bekräftad av en auktoritet, traumat är inpräntat. För resten av livet överlåter den som fått domen ”Du kan inte sjunga” sången åt andra. Vid festligheter uttalas generat orden: ”Sjung ni som kan, jag är totalt omusikalisk.” Detta är en tragedi och dessutom helt fel.

Hur många som i vår omgivning anser sig vara omusikaliska med stämpeln ”Kan inte sjunga” är svårt att veta. De egna empiriska erfarenheterna pekar mot att de som anser sig inte kunna sjunga är i majoritet.

Det som vi däremot vet är hur många som på riktigt lider av det som kallas för amusi, eller en nedsatt förmåga att hantera musik. Amusi inbegriper flera olika saker, men bland annat innebär amusi att man inte kan urskilja om en ton är hög eller låg. Alltså, om du inte kan urskilja skillnader i tonhöjd så kan du inte sjunga rent. Är då amusi, enligt forskningen, fördelad så binärt som vår myt gör gällande? 50/50? Fel. Långt därifrån. Forskningen menar att enbart 1,5–4 procent av befolkningen lider av amusi. Läs den där siffran en gång till.

Men jag kan faktiskt inte sjunga. Jag har försökt många gånger. Alla säger att jag inte kan sjunga. Så om jag alltså inte lider av amusi, varför kan jag inte sjunga rent? Svaret är enkelt. Du har inte övat. Precis som det inte är en medfödd förmåga att spela Mozarts pianokonserter felfritt vid fem års ålder så är det få förunnat att sjunga rent utan träning.

På samma sätt som man lär sig behärska en fotboll genom träning kan man lära sig behärska sin röst genom träning. Men myten om musikalitet och sång har genom sitt binära inslag genomsyrat tänkesättet att det inte spelar någon roll om man övar eller inte. Man endera har det eller inte. Fel igen. Om du övar blir du bättre. Vilket kan bevisas av en av Finlands främsta operastjärnor. Sopranen Karita Mattila, som antagligen haft sången naturligt sedan barnsben, tar fortfarande sånglektioner 59 år ung.

Men det låter ju jättetråkigt, varför ska jag öva? För att det är roligt. Att sjunga är roligt, välgörande, helande. För sjunger gör vi alla, kanske när ingen hör, i bilen när den där gamla hiten från ungdomen skrålar ut genom högtalarna, i duschen, i skogen. Du vet att det är roligt. Så att öva sång är inte tråkigt.

Det skall medges att ens egen sångröst är en väldigt personlig sak. Att få respons på hur man sjunger och kanske höra sin inspelade röst återgiven kan vara svårt. Men den glädje man får av att göra framsteg, och det går snabbt i början, är mödan värt i sig.

Att gå med i en kör är också ett utmärkt steg. Sedan när det låter sig göras igen, bör väl tilläggas i dessa tider. I en kör kan man förbättra sitt instrument tillsammans med andra. Samtidigt får man uppleva den samhörighet och glädje som sjungandet ger. Antalet studier som vittnar om de positiva hälsoeffekterna av att sjunga i kör är otaliga. Så varför inte öva upp din sångröst? Bli ett levande exempel på en som övervinner den seglivade myten och bidra med din tränade stämma till skönheten i världen.

”Precis som det inte är en medfödd förmåga att spela Mozarts pianokonserter felfritt vid fem års ålder så är det få förunnat att sjunga rent utan träning.”

ANDERS SJöBERG

jobbar med IT på Hbl