Groteska övergrepp skakar Sydkorea
Majoriteten av ”Nth Rooms” offer är fattiga unga kvinnor som lurats på nakenbilder med löften om pengar eller anställningar och sedan utpressats på allt mer extremt material. Tyvärr känner vi igen mönstret.
HBL:s huvudnyhet fredagen den 17.4 handlade om hur coronapandemin ökar riskerna för barn och unga att fara illa på nätet. Nyheten förde tankarna till en nattsvart vidrig nyhet som under den senaste tiden skakat ett samhälle som har milsvida olikheter, men också en del likheter, med det finländska.
I början av mars ledde ett reportage i den sydkoreanska tidningen Hangyorek till ett chockartat avslöjande som snabbt plockades upp av andra sydkoreanska medier. Nu har polisen arresterat ett hundratal personer i det så kallade ”Nth room”-fallet, bland dem en del med kopplingar till landets politik-, affärs- och kulturelit. Bland annat leder spåren till landets miljardgenererande popmusikindustri.
Det handlar om en serie hemliga chattrum på den krypterade textmeddelandeappen Telegram, där tusentals anonyma användare laddat upp och idkat byteshandel med inte bara grov pornografi, utan också med bilder på övergrepp mot barn och till och med tortyr. Besökarna har avkrävts övergreppsbilder och nakenfotografier som ”inträdesprov” för att få åtkomst till de privata chattrummen – detta för att skapa hållhakar såväl på användare som på otursamma oskyldiga som lurats med i systemet för att skapa ett ständigt flöde av nytt, mer extremt material.
All pornografi olaglig
Som bakgrund kan nämnas att alla former av pornografi är olagliga i Sydkorea. Det har skapat en florerande svart marknad av krypterade, anonyma webbsidor, chattar och diskussionsforum som blandar material som vi i Finland skulle se som relativt normalt med extremmaterial som är olagligt och tabu också här. Landet har också ett långvarigt problem med så kallade smygfilmningsövergrepp, där sexförbrytare gillrar hemliga kameror till exempel i damklädbutikers omklädningsrum och sedan sprider filmerna på nätet.
Fenomenet är inte helt obekant här i Finland, bland annat MTV-profilen Axl Smith åkte fast för något liknande i ett uppmärksammat fall, men i Sydkorea är detta ett ganska vanligt brott. I dagsläget har Seoulpolisen över tusen anställda som enbart har i uppgift att göra razzior och leta efter smygfilmningskameror i den sydkoreanska huvudstaden.
Ordet slav på armen
Namnet på chattrummet – ”Nth Room” – syftar på att det är den ”n:te” eller ”sista” nivån i systemet, där ”nivåerna” av allt hemligare och allt mer exklusiva och extrema chattrum är som en modern virtuell version av Dantes helvete.
Och som sagt går materialet över alla gränser. Ett exempel som är relativt milt jämfört med saker jag inte alls vill nämna, men som ändå illustrerar graden av misogyn sadism, är att ”Nth Rooms” huvudadministrator Cho Joo-Bin brukade beordra kvinnor att rista in ordet ”slav” på armen med en kniv. Cho Joo-Bin är en av de få åtalade vars identitet domstolen avslöjat efter allmänna påtryckningar.
Hittills har ett hundratal personer arresterats, men den folkliga ilskan är omfattande då det finns flera tusentals användare som bevisligen besökt chattrummen. Till saken hör att Sydkorea är ett extremt hierarkiskt klassamhälle där de rika står långt över de fattiga, något som bland annat skildras i den sydkoreanska regissören Bong Joon-Hos Oscarsbelönade thriller Parasite. Landet är också stenhårt konservativt och patriarkalt.
Majoriteten av ”Nth Rooms” offer är däremot fattiga unga kvinnor som forumets administratörer lurat på nakenbilder med löften om pengar eller anställningar. Sedan har kvinnorna lurats in i en fälla där administratörerna utpressat dem på allt mer extremt material med hot om att visa de redan tagna bilderna för flickornas familjer eller nuvarande arbetsgivare.
Iskall sociopati
Den som läst Matilda Gustafssons reportagebok Klubben känner igen dynamiken där skam, makt och inflytande används för att spinna ett segt och hållbart skyddsnät genom en makt- och kulturelit som sedan kan skydda en enträgen förövare för konsekvenserna av grova kränkningar och övergrepp.
Men den iskalla, metodiska sociopati med vilken Cho Joo-Bin och hans hantlangare byggt upp sitt virtuella tortyrimperium och de brott som de begått mot hundratals, kanske tusentals kvinnor, får Jean-Claude Arnault att framstå som ett patetiskt krogfyllo.
Det är kanske lätt att exotisera och koppla ihop den extrema nivån på brotten i Nth Room-härvan med de drag i det sydkoreanska samhället som för oss känns extra främmande. Men den här sortens fenomen har förgreningar också i det trygga Norden.
Jag nämnde redan Jean-Claude Arnault och Axl Smith, men det kan nämnas att de chatt-appar som spred Nth Room finns att ladda ner också i Finland. Reportrarna som avslöjade härvan har själva sagt att de uppskattar att cirka hälften av chattrummets besökare loggade in från andra länder.
För 120 år sedan, 1900, uppfördes Henrik Ibsens drama Gengångare i Berlin. Många teatrar vägrade spela pjäsen på grund av dess frispråkiga behandling av incest och könssjukdomar. Verket fick urpremiär först året efter att det hade skrivits och då i Chicago.