Använd dina plasthandskar sparsamt

Det är många i Finland som ser ut att visa genuin skadeglädje över att Sveriges strategi ser ut att vara dömd att misslyckas.

– Är ni inte kloka? Skäms ni inte? Så oerhört själviskt av er att åka till stugan.

Vilken härlig tid vi lever i för alla självgoda, grötmyndiga moralpredikanter med en förkärlek för att spionera på sina grannar med kikare. Jag såg att du inte desinficerade händerna efter att ha snutit näsan i din näsduk, som du säkert använt förut, innan du slängde näsduken i en soptunna i stället för att ansvarsfullt bränna upp den och sopsortera askan. Det inledande citatet är mindre ett direkt citat och mera en sammanställning av olika diskussionstrådar på internet, som jag följt med samma intresse som ni genom fönstret observerar er granne parkera bredvid er nytvättade bil. Jag bara väntar på att få rycka ut med min anklagande blick, ofelbara moral och mitt fläckfria samvete. Jag har trots allt spenderat hela dagen med att desinficera alla tangentbord, alla handtag och varje nyckel i mitt städade hem.

Folk sitter hemma i sina mysbyxor och distansjobbar med sin Iphone redo för att rapportera om grannarnas rörelser till närmaste kommentarfält. Utan den blekaste aning om att en stor del av finländarna inte har den möjligheten.

– Grattis Sverige. Ni har flera döda i coronaviruset än Sydkorea, twittrade en finländsk författare för ett par veckor sedan.

Grattis? Ja, det är många i Finland som ser ut att visa genuin skadeglädje över att Sveriges strategi ser ut att vara dömd att misslyckas.

Sverige offrar människoliv för att rädda ekonomin, proklamerar tre miljoner epidemiologer i Finland självbelåtet medan de slänger sina plasthandskar på marken på vägen hem från matbutiken. Det är i och för sig en förenkling som Donald Trump skulle vara nöjd med, men vi lever i en tid då den före detta Yle-journalisten Sanna Ukkola har en egen talkshow om coronaviruset på en konservativt kristen tvkanal i Finland.

Ingen kan förstås räkna ut hur många människoliv vi kan spara genom att isolera oss i våra hem i tre månader, ett halvt år, eller två år. Det finns ingen som kan räkna ut hur många människoliv tio år av ekonomisk recession kommer att kräva, hur många familjer som kommer att splittras, hur utstötthet, missbruk och familjevåld kommer att öka, hur de sociala klyftorna kommer att växa, hur många andra hälsoproblem kommer att öka.

Utom den före detta riksdagsledamoten Mikael Jungner förstås. Om du följer honom på Twitter har du fler svar än oraklet i Delfi någonsin hann med. Tyvärr ofta i efterhand.

Vid det här laget har förmodligen alla läst bekymrade artiklar om hur sars-cov-2 kan sprida sig via ögonkontakt, 5G eller återvunnet toapapper. Men alltför få känner till Dunning-Kruger-effekten, som i praktiken betyder att du inte är virolog fast du googlat om ämnet i flera timmar.

Det är många av oss som lider av kognitiv dissonans. Vi får hela tiden motstridiga budskap.

För att hålla näsan över ytan klamrar sig folk fast vid ohållbara argument. Covid-19 försvinner om vi bara hukar oss i källaren tillräckligt länge. Like a miracle. Starkt av mig att isolera mig i mitt hem i fem veckor. Anders Tegnell är tokig. Det kan inte ta mer än ett par år för forskarna att ta fram ett vaccin mot sars-cov-2. Det är ungefär lika länge som det tar för hästskonäsorna i Wuhan att utveckla en ny mutation av coronaviruset. Så använd era plasthandskar sparsamt.

”Det är många av oss som lider av kognitiv dissonans. Vi får hela tiden motstridiga budskap. För att hålla näsan över ytan klamrar sig folk fast vid ohållbara argument.”

MARCUS LINDQVIST

reporter