Presidenten kunde ha större befogenheter

PRESIDENTEN Människan är en flockvarelse. Våra släktingar chimpansen och dvärgchimpansen (Bonobo) har i urtiden utvecklat ett hierarkiskt ledarskap, där antingen en hanne eller en hona bestämmer enväldigt. Människan har ärvt detta styrelsesätt. Vi vill ha en ledare att se upp till och följa. Systemet fungerar bra då gruppen är liten (stammen). Men stater med miljontals innevånare måste styras av en hierarki med en ”ledare” i toppen. I den antika romerska republiken utgjorde senaten och folktribunatet ett slags folkvälde (demokrati). Men i nödsituationer utnämndes en

”diktator” på viss tid för att leda landet. Kungar, kejsare, furstar har alla uppstått tack vare en längtan efter en ”ledare”. Revolutionernas försök att ”styra gemensamt” har misslyckats och lett till despoti (Napoleon, Hitler, Stalin, Mao med flera). Kyrkans försök att samla alla kristna folk kring påven i Rom misslyckades. I dag ropar vi i EU på en ”stark ledare” efter Merkel. Varför, då i EU alla skulle vara jämlika? Denna enligt Fredrik Sonck (HBL 18.4) ”ganska barnsliga auktoritetstro” är så djupt rotad i det mänskliga psyket, att vi inte kan vara utan den ens i EU.

Under tidigare århundraden vände vi oss till en allsmäktig (omnipotent) Gud i nöden. I kyrkobönen bad vi Gud ”bevara oss från pest och hungersnöd, krig och ör

lig). Guds auktoritet i dessa världsliga frågor har undergått en väldig inflation. Våra biskopar har ingen trovärdighet när det gäller att bekämpa ett ”Guds gissel” som corona.

För oss finska medborgare som varken har kung eller påve återstår bara vår symboliske president. En president som sitter tyst i sitt residens gör ingen glad. Om presidenten har en lång livserfarenhet av att hantera svåra politiska och ekonomiska kriser kan han också se på coronapandemin ur ett bredare perspektiv än det rent medicinska. New Yorks borgmästare Cuomo håller dagligen tal till sina ”undersåtar”. Han ger dem mod och praktiska råd samt berättar om kommande åtgärder. Hans personlighet samlar till gemensam insats med hopp om resultat. Sauli Niinistö märkte att vår unga oerfarna ledningsgrupp inte hade situationen under den kontroll som krävdes för att hindra spridning via flyg och fartyg. Niinistö gav ett gott råd, inte en ukas. Av råd bör man inte ”ta på näsan”. Att han inte låtit Yles journalister på förhand censurera rådet må vara honom förlåtet.

Vi har den konstitution vi själva oss berett. Presidenten kunde ha större befogenheter, inte mindre. Politik är en balansgång mellan ytterligheter. Endast en av partierna oberoende aktör har friheten att vara en ”tolkun ihminen”. Inget att förakta. Vi behöver någon att se upp till i politiken. Må det vara vår president.