”OS-flytten kan ge en känsla av hopplöshet”
Tokyo-OS flyttades till nästa år. Hur påverkar det elitidrottare som hade sommarspelen i Japan som säsongens stora målbild? – Det kan skapa en oro och också en känsla av hopplöshet, säger idrottspsykologen Göran Kenttä.
Den 24 juli 2020. I flera år har datumet varit inringat i elitidrottarnas kalendrar och OS i Tokyo har frekvent förekommit som målbild under tunga och lätta träningsperioder samt i svåra kvaltävlingar. Sedan slog coronaviruset till. Efter att allt fler insjuknat i covid-19 världen över har tävlingar, mästerskap och turneringar försatts i pausläge och ligaspel av olika slag har ställts in i väntan på en mer stabiliserad tillvaro och möjligheten att arrangera matcher utan att riskera smittspridning.
Internationella olympiska kommittén (IOK) väntade länge, men till slut kom det väntade beskedet: Inget OS 2020 – i stället flyttades de olympiska spelen fram ett år.
Även om OS-flytten, med tanke på pandemin, var det givna beslutet, har det skakat om tillvaron för många i världens idrottselit.
”Svår situation”
– Sommaridrotterna har hamnat i en svår situation kring mästerskap som flyttats, ställts in och fortfarande finns det oklarheter kring våra sommarolympier, hur de ska hitta nya kvaltävlingar, vad det innebär att ha kvalat in till OS ett år innan och vad det innebär för ekonomin och sponsorer? Där finns det många osäkerhetsfaktorer, säger idrottspsykologen Göran Kenttä.
– Då OS har försvunnit för många, eller åtminstone skjutits på, blir det osäkerheter kring: Kommer jag att vara i bra form då? Jag var i mitt livs form nu och jag hade ett fantastiskt upplägg, nu är OS ett år längre bort – kommer motivationen att räcka?
Idrottspsykologen Kenttä, som jobbar med flera av Sveriges främsta idrottare, säger att valet att vara elitidrottare ”är en osäker karriär” och att det ”nu blir allt mer oförutsägbart och mer osäkert”.
Han tror även att IOK:s beslut mycket väl kan betyda slutet för vissa, som sedan tidigare målat upp Tokyo som slutpunkten i det inrutade livet som elitidrottare.
– Det kan skapa en oro och också en känsla av hopplöshet, att man inte har koll, att man tappar suget. Det finns nog risk att en del kommer att ha det lite tufft och till och med avsluta sina karriärer i förväg, säger han.
Hur ska man hantera en sådan här stor förändring? – Jag tror, i den här tiden, att det blir ofantligt viktigt hur ledarskapet fungerar i de landslag och de förbund där man har de här utmaningarna. Att någonstans lyfta blicken och ha förmågan att motivera sina enskilda idrottare, hitta nya målsättningar som är stimulerande i en väldigt turbulent och osäker vardag. Här blir tränarnas och ledarnas roll ofantligt viktig.
– Målet behöver handla om ett långsiktigt mål som går bortom den här säsongen men också hitta meningen i den vardagliga träningen. De två sakerna blir superviktiga. Och att också skapa rutiner i dagsläget som funkar och som man känner är meningsfulla.
”Ingen som mår bra”
En annan viktig del är att begränsa informationen kring pandemins utveckling.
– Det finns ingen som mår bra av att sitta och läsa allt som skrivs om corona i dessa tider. Det blir för tufft, säger Göran Kenttä.
Det gäller för alla i samhället, när vardagen ser ut som den gör i dag ... – Exakt, det gäller inte bara för idrottare utan det gäller ju generellt för alla individer i samhället.
– Ja, jag gör det ganska noga. Jag tar en halvtimme varje kväll för att kolla det som har hänt och de eventuellt nya riktlinjerna som har kommit.