EU- länder backar upp nödfond
Det råder definitivt en tvist om detaljerna, men efter ett telefonmöte på torsdagen vill EU-länderna att kommissionen fortsätter arbeta på en ny slags nödfond i samband med sjuårsbudgeten. Debatten kring fonden har redan öppnat upp kreativa förslag, men vad betyder de?
Signalerna efter torsdagens möte var att coronakrisen innebär att man måste se på allting på nytt: både EU:s budgetram och hur den ska användas, och hur man kan koppla en ny tillfällig återhämtningsfond till den.
Skörden efter videotoppmötet var att alla är eniga om behovet – men oeniga om detaljerna. Inte minst hur mycket pengar det är fråga om och hur ansvaret för skulder fördelas – ansvarsfrågan som var mycket svår redan under eurokrisen.
En stor fråga som debatterats mellan olika länder har varit om den nya nödfonden ska vara enbart lån eller även bidrag eller en lämplig mix. Också fondens storlek är öppen. Det har varit tal om 1 000 miljarder euro eller mer, men medlemsländernas åsikter väntas gå isär.
Spanien har dessutom lagt fram ett förslag om eviga lån, lån som i praktiken inte skulle förfalla, och tillsammans med Frankrike, Portugal, Italien och Grekland betonar man direkta bidrag.
I striden om EU:s budget har det uppkommit en så kallad ”procentgrupp” – Sverige, Danmark, Nederländerna och Österrike – som vill se budgetramen så stram som möjligt.
I krisläget har situationen förändrats, men nu förhåller sig länderna njuggt till att ge ut bidrag.
Sveriges statsminister Stefan Löfven sade efter mötet till nyhetsbyrån TT att de fyra kräver att det inte ska vara bidrag.
– Tillsammans med våra likasinnade länder har jag framfört de krav vi ställer på fonden. Den ska vara begränsad i tid och omfång. Det ska vara lån och inte bidrag. Den ska leva upp till högt ställda krav om effektivitet och naturligtvis också återbetalning, sade Löfven.
En möjlighet kommissionen vädrat är en mix där en del är bidrag, men kommer från budgeten, medan det nya verktyget skulle ge lån. I så fall skulle budgeten svälla och de njugga länderna förhålla sig till det i stället.
Frankrikes president Emmanuel Macron oroar sig för att lån bara utökar skuldbördan på länder som redan är kraftigt skuldsatta. Coronaviruset har drabbat Italien särskilt hårt.
Italiens premiärminister Giuseppe Conte signalerade i ett utlåtande efter mötet att tankarna åtminstone rör på sig.
– Vi har haft en diskussion som hade varit otänkbar ännu för några veckor sedan, sade han enligt Politico.
Italien, som tidigare drivit på gemensamma skuldbrev, verkar nu backa upp tanken på, om inte eviga lån, så åtminstone lån med mycket lång återbetalningstid.
Vad är alternativen?
Finland gick in i mötet med mer öppen linje än ”procentgruppen”, och vill först se helheten.
Statsminister Sanna Marin sade efter mötet att linjen slås fast när man ser vad kommissionen exakt föreslår.
Finland har veterligen förhållit sig öppet till en modell där taket för EU:s egna medel i budgetramen höjs, och mellanskillnaden används som lånegarantier.
EU:s egna medel består av bland annat avgifter, tullar och inkomster baserade på ländernas moms och bni. I nuläget får de uppgå till högst 1,27 procent av ländernas totala bruttonationalinkomst – men en möjlighet är att höja taket till två procent och använda mellanskillnaden som garanti för lån. Det innebär ännu inte att länderna betalar mer – men exakt vilken borgen var och en ska stå för är något Finland kräver exakta uppgifter om.
Orsaken till att kopplingen till budgetramen intresserar är att det då skulle finnas en koppling till de existerande politiska program som Finland backar upp, som grön tillväxt, cirkulär ekonomi och innovation. Men det är också möjligt att man diskuterar nya program, till exempel för vårdsektorn, på grund av coronakrisen.
Finland har inte slutligt tagit ställning till om det ska vara enbart lån eller också bidrag – de stora frågorna är fondens storlek och hur länderna tar ansvar för sina egna lån. Tanken är också att fonden ska vara en tillfällig möjlighet för ett par år framåt.
”Ny typ av tänkande”
Men det har lagts fram olika idéer den senaste tiden. Spanien har föreslagit att man mot budgeten skulle generera lån som i praktiken skulle vara eviga.
Juhana Aunesluoma, som leder centret för Europastudier vid Helsingfors universitet, säger att den riktning diskussionen tagit är ”en glimt av hopp”, och att särskilt Spaniens förslag är intressant.
– Om allting är lån så utökar det ländernas skuldbörda ytterligare. I den här modellen flyttar man fokus från varifrån pengarna ska komma till hur pengarna ska fördelas, säger Aunesluoma.
Även för de eviga lånen skulle det gälla att vart och ett land bär ansvar bara för sin egen andel, och kan välja att betala tillbaka det, i stället för att ta det och betala räntor.
– Det har varit en överraskning att det kommit fram en ny typ av tänkande.
Arbetslivsprofessor Vesa Vihriälä hör till dem som tidigare föreslagit en ECB-driven operation där lån skulle skrivas på obestämd framtid – i praktiken gåvopengar. Vihriälä frågade sig i en kolumn om den ekonomiska skillnaden ändå är liten mellan det förslaget och en kontinuerlig cykel av lån till låga räntor.
Vihriälä beskriver det spanska förslaget som ”besläktat, men inte identiskt”.
– När jag lade fram mitt förslag var det mer för att få fram ett trovärdigt sätt att skapa mer inflation, säger Vihriälä.
Mer pengar i omlopp betyder att valutans värde sjunker – inflation – vilket i sin tur skulle krympa skuldbelagda länders gamla lån, och erbjuda en lättnad ifall det blir så att länderna ska ta på sig nya lån i eget namn.
– Just nu är nämligen hotet det motsatta, att en del kan hamna in i en spiral av deflation, säger Vihriälä.
Med deflation skulle skulder bli dyrare att betala, också för hushållen, och många skulle skjuta upp inköp i stället för att snabba på dem.
Hotet om en ny skuldkris och eventuellt bankkris kan man heller inte avfärda.
Också om man kräver att hela nödfonden ska bestå av lån som vart och ett medlemsland tar i sitt eget namn, kvarstår att EU:s gemensamma regler för statsskulder – som redan lagts på hyllan – i så fall blir på hyllan för en längre tid.
Vihriälä säger att man i vilket fall som helst måste åtgärda alla länders skenande underskott just nu. Frågan är bara på vems risk och med vilket ansvar. Finland och flera andra länder har länge motsatt sig gemensamma skuldbrev, euroobligationer, som skulle utöka det delade ansvaret för skulderna.
Vihriälä anser att det är befogat att säga nej till lösningar som kan luckra upp ländernas eget ansvar för sina skulder. Men som motvikt kunde som sagt ECB för en lång tid förbinda sig till en friare penningpolitik, säger han.
Han anser också att det mest tydliga vore att en del av nödåtgärderna består av direkta bidrag som inte är lån.
Förhandlingen om hela paketet – budgetramen och nödfonden – är brådskande eftersom de nuvarande budgetprogrammen tar slut vid årets slut.