Pandemin är inte jämlik

Coronapandemin drabbar oss ojämlikt. Vi behöver se de socioekonomiska orsaker som finns bakom smittspridningen.

”Medveten illvilja och rasism ökar risken för att slaget mot de redan drabbade blir ännu hårdare.”

ANNA SVARTSTRöM

reporter

Taxichaufförer som berättar om kunder som undviker dem, för att de har somaliskt ursprung eller för att folk tror att de har det. Sjukvårdspersonal eller butiksanställda som känner sig utsatta. Rasism.

Sådant har det rapporterats om efter att Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori nyligen gick ut med siffror som visade på en ökning av coronasmitta bland somalier – och vad som verkar vara en överrepresentation jämfört med befolkningen generellt.

HBL har skrivit om borgmästarens utspel, och också om larmet från Sverige tidigare i vår om att över hälften av dem som dittills hade dött i covid-19 i Stockholmsområdet var svensksomalier. Vi har också intervjuat Suldaan Said Ahmed , stadsfullmäktigeledamot för Vänsterförbundet i Helsingfors, som tidigt varnade för en liknande utveckling hos oss.

Därför är det angeläget för oss att följa upp temat.

Reaktionerna på borgmästarens utspel har varit många.

I veckan publicerade till exempel den finsksomaliska läkarföreningen en skrivelse där undertecknarna, läkare samt hälso- och sjukvårdspersonal, är oroade över coronaläget inom den somaliska minoriteten. Men man är också rädd för att Vapaavuoris sätt att ta upp saken ökar fördomarna.

I värsta fall kan det leda till en rädsla för att alls söka sig till sjukvården, menar föreningen.

Tidigare undersökningar har visat att många med somalisk bakgrund redan nu upplever sig diskriminerade i Finland. Finland finns på en ickesmickrande topplacering i europeisk jämförelse.

Även i Sverige blev det en del diskussion när Folkhälsomyndigheten nyligen visade att flera födelseländer är överrepresenterade i statistiken över dem som har konstaterats smittade av coronaviruset. Störst är överrepresentationen bland personer födda i Somalia, Irak, Syrien – och Finland.

Och där närmar vi oss kärnan i det hela. Det är det här som den finsksomaliska läkarföreningen för fram, likaså Suldaan Said Ahmed tidigare i HBL och även nu när jag ringer upp honom igen: de socioekonomiska orsakerna som ligger bakom smittspridningen.

I en enkät som drygt 1 000 arbetsföra personer med somaliska som modersmål svarade på förra veckan meddelar 40 procent att de arbetar inom social- eller sjukvården. Många återfinns också i transportbranschen. 60 procent av dem som svarade på förfrågan har enligt läkarföreningen, som lät göra den, inga möjligheter att jobba på distans.

Det här är personer som står i första ledet och får ta smällen när viruset drar över befolkningen. Dessutom bor 65 procent i hushåll med fler än fyra personer – och därmed finns risk för smittspridning till fler.

Mönstret går igen i Sverige, i USA, i Storbritannien.

Att sverigefinländare har drabbats oproportionerligt av coronaviruset beror sannolikt på att många är äldre arbetare med en högre sjuklighet, skriver överinspektör Katri Linna vid Diskrimineringsombudsmannen i ett blogginlägg. Bakgrundsfaktorerna igen alltså.

Även om kampen mot coronaviruset är gemensam, är vi olika utsatta. Pandemin visar på segregation och ojämlikhet i våra samhällen. Den är inte lika stor hos oss som på många andra håll, men den finns. Den ska vi som journalister påminna om.

Said Ahmed säger att han är övertygad om att oron som ligger bakom smittlarmen är genuin och betonar vikten av öppen, och tillräcklig, kommunikation. Hit hör även medierapporteringen.

– Men då en grupp lyfts upp utan kontext blir vi syndabockar, säger han.

Linna uttrycker det så här: Omsorgen om dem som är utsatta får inte omvandlas till misstänksamhet och skuldbeläggande.

Medveten illvilja och rasism ökar risken för att slaget mot de redan drabbade blir ännu hårdare.

Där har alla ett ansvar, avsändare men i hög grad även mottagare.