Hemligt förslag: USA skulle tåga in i Lappland
Finland försökte lösgöra sig från fortsättningskriget redan på sommaren 1943. Under hemliga förhandlingar i Lissabon vände sig Finland till USA i hopp om att amerikanska trupper skulle tåga in i norra Finland. Amerikanska toppmilitärer övervägde idén, men sade nej.
En färsk studie vid Uleåborgs universitet presenterar nya uppgifter om det diplomatiska spelet under fortsättningskriget. Henry Oinas-Kukkonen, docent i historia, skildrar i sin artikel The Problem of the Finnish Separate Peace, US Initiatives, and the Second Front in 1943 hur Finland försökte lösgöra sig från fortsättningskriget med amerikansk hjälp på sommaren 1943, alltså över ett år innan kriget tog slut.
– Högkvarteret och den högsta statsledningen insåg tidigt att Tyskland kommer att förlora kriget, och vände sig till USA med ett förslag. I det här skedet hade Finland och USA ännu inte brutit de diplomatiska förbindelserna, säger Oinas-Kukkonen.
Med stöd i amerikanska källor skriver Oinas-Kukkonen om hemliga förhandlingar som fördes i Portugals huvudstad Lissabon på sommaren 1943. På uppdrag av president Risto Ryti och statsminister Edwin
Linkomies presenterade Finlands chargé d’affaires i Lissabon, Taavi Pohjanpalo, ett överraskande förslag för den amerikanska diplomaten George F. Kennan och den amerikanska underrättelsetjänstens representant Robert A. Solberg.
Högt spel
Planen Pohjanpalo lade fram var att amerikanska trupper skulle marschera in i Finland genom Norge för att säkra Lappland. Finland fruktade redan i det här skedet att Sovjetunionen skulle ockupera norra Finland.
– USA hade insett att Finland räknade med att Tyskland förlorar. Ur finländsk synvinkel stod hoppet till att Tyskland ändå skulle trötta ut Sovjetunionen så mycket att Finland kunde rädda sin självständighet, säger Oinas-Kukkonen.
Amerikanska toppmilitärer övervägde idén, men efter en bedömning av den amerikanska arméstabschefen, brigadgeneral George C. Marshall, avböjde försvarsrådet Joint Chiefs of Staff, som leddes av amiral William Leahy, det finländska förslaget.
USA ansåg enligt Oinas-Kukkonen att det var bättre om de tyska trupperna som befann sig i norra Finland hölls där, med tanke på den planerade allierade landstigningen i Normandie. Vidare bedömde USA:s militära ledning att en landstigning i Norge och en marsch in i Finland var en opraktisk och farlig operation.
– Tanken om en allierad landstigning vid Ishavskusten var inte i sig oerhörd. Britterna hade försökt redan 1940. Men USA tänkte dels att de retirerande tyska trupperna skulle hinna förstärka försvaret vid Atlanten alldeles för mycket, dels att Sovjetunionen, som var fast beslutet att ta Petsamoområdet, inte skulle godkänna amerikansk närvaro. Tvärtom skulle det ha kunnat öka den sovjetiska viljan att ockupera Finland, säger Oinas-Kukkonen.
Desperat läge
Den finländska sonderingen visar enligt Oinas-Kukkonen att statsledningen ville nå en separatfred 1943, men saknade verktygen i skruvstädet mellan Sovjetunionen och Nazityskland.
– Fallet visar hur litet rörelseutrymme statsledningen hade. I det här skedet kom man inte åt att förhandla med Sovjetunionen, och Tyskland ville absolut inte att Finland skulle sluta en separatfred, säger Oinas-Kukkonen.
Vad skulle ha hänt om USA nappat på den finländska idén? – Följderna är svårberäkneliga, men hela Skandinaviens situation skulle starkt ha påverkats. Tyskland, som i det här skedet var långt ifrån slaget, skulle säkert ha agerat. Sveriges neutralitet skulle ha satts på prov. Det finns inte heller några garantier för hur Sovjetunionen skulle ha reagerat på amerikansk närvaro i Lappland.
Den tyska statsledningen var inte ovetande om de finländsk-amerikanska sonderingarna.
– När utrikesminister Henrik Ramsay besökte Berlin 1943 fick han en utskällning av sin tyska kollega Joachim von Ribbentrop, som krävde att Finland avslutade diskussionerna med USA, säger Oinas-Kukkonen.
Krispakt
Då USA avvisat förslaget synade Finland det tyska kortet i ett år till, med högsta möjliga insats. Risto Ryti ingick ett personligt avtal med Tyskland, det så kallade Ryti-Ribbentropavtalet, enligt vilket varken Ryti eller någon regering han utnämnt skulle sluta separatfred med Sovjetunionen. Då bröt USA de diplomatiska förbindelserna med Finland.
Med tysk hjälp lyckades Finland med nöd och näppe hejda det sovjetiska storanfallet på Karelska näset under kaossommaren 1944. Risto Ryti avgick och ersattes genom en speciallag av marskalk Gustaf Mannerheim, som inte var bunden av det avtal Ryti ingått. Mellanfreden i Moskva mellan Finland och Sovjetunionen undertecknades den 19 september 1944.
Henry Oinas-Kukkonens artikel har publicerats i tidskriften Faravid 48/2019. De nya uppgifterna härstammar i synnerhet från amerikanskt källmaterial från försvarsrådet Joint Chiefs of Staff.