En seger och ett tal som tillfälligt enade en nation i krig
George Weah blev president i Liberia, Vitalij Klitjko borgmästare i Kiev och Romario är senator i Brasilien. Historien kryllar av exempel på idrottsstjärnor som gett sig in i politiken efter den aktiva karriären. Ivorianen Didier Drogba har officiellt inte gjort det ännu men om han någon dag bestämmer sig för det ligger vägen vidöppen för den forne Chelseaanfallaren.
Året var 2005 och Elfenbenskusten skakades sedan några år tillbaka av ett inbördeskrig. I oktober samma år skulle Elfenbenskusten möta Sudan i det afrikanska VM-kvalet. Det stjärnspäckade ivorianska laget försökte för första gången ta sig till VM.
I vägen stod alltid starka Kamerun som mötte Egypten borta. Utgångsläget var att Kamerun skulle avancera till VM i Tyskland med en seger i Kairo. Alla andra resultat skulle ge Elfenbenskusten chansen att passera konkurrenten i kvalgruppen.
Elfenbenskusten hade ett grymt lag på benen också då med bland andra Didier Drogba, Didier Zokora, Kolo Touré, Yaya Touré, Aruna Dindane, Bonaventure Kalou i truppen.
Elfenbenskusten var i många år ett lag som ständigt underpresterade. Och också detta VM-kval verkade gå åt skogen då laget föll två gånger mot just Kamerun, en av de verkliga tungviktarna i afrikansk fotboll. Men Kamerun hade också sviktat och inför den sista omgången var läget delikat.
Elfenbenskusten gjorde processen kort med Sudan på bortaplan och bärgade en tämligen enkel seger efter två mål av Aruna Dindane.
I Kairo utkämpade Egypten och Kamerun en riktig holmgång. Det stod 1–1 då matchen gick in på stopptid.
Dramatik i Kairo
Matchen i Sudan var klar någon minut tidigare än den i Kairo och firandet av VM-biljetten skulle precis börja i det ivorianska lägret då de bistra nyheterna från Kairo sipprade in: Kamerun hade fått en tämligen billig straff fyra minuter in på stopptid.
Pierre Womes hästspark från elva meter träffade stolpen och studsade ut Kamerun ur VM.
I Sudan och på många håll i Elfenbenskusten innebar det fest.
Men död och elände var överallt närvarande i Elfenbenskusten vid den tidpunkten. Sedan några år tillbaka rasade ett blodigt inbördeskrig i landet. President Laurent Gbagbos styrkor kontrollerade de södra delarna, rebellerna under Guillaume Soro de norra delarna.
De värsta striderna rasade mellan 2002 och 2004 men landet var i oktober 2005 alltjämt både eldfängt och splittrat. Spänningarna mellan de två grupperingarna ökade och civilbefolkningen fruktade mera våldsamheter.
Didier Drogba hade under sommaren skrivit på för Chelsea. Londonklubben betalade cirka 30 miljoner euro till Marseille för anfallaren. Ett av klubbens bästa köp genom tiderna.
En av Chelseas största
Drogba kunde spela som targetanfallare uppe på topp tack vare sin fysik. Men han var också en grym avslutare. Han ville vinna till varje pris och spelade rätt ofta på gränsen till det tillåtna. En del kritiserade honom för att filma men facit ljuger inte. Det blev sammanlagt 381 matcher och 164 mål för The Blues. Fyra ligatitlar, lika många FA-cuptitlar, och en Champions Leaguebuckla blev det i västra London.
Men 2005 var Drogba ännu på väg uppåt. Drömflytten till Chelsea var början på en nästan tio år lång dominans på högsta möjliga nivå,
Nationalhjälte är han hemma i Elfenbenskusten. Och det var Drogba som blev ikonen i det landslag som hösten 2005 gjorde slut på en evighetslång förbannelse. VM-biljetten i sig gjorde Drogba mer eller mindre odödlig i landet.
Men det var hans tal till en splittrad nation som verkligen befäste hans ställning.
Efter att VM-biljetten säkrats bröt glädjescener ut på alla håll i landet. Fotbollen och idrotten som enande kraft ska inte underskattas.
Drogba förstärkte effekten ytterligare med sitt tal.
Anfallaren hade tagit som vana att leda en bön inför varje landskamp men efter glädjescenerna i Sudan kände han och laget att de krävde ett större forum för sitt budskap.
En tv-kameraman fick gå in i ivorianernas omklädningsrum där segerfesten var i full gång. Spelarna spexade framför kameran men det var en viss Chelseaanfallare med mikrofonen i handen som var den givna mittpunkten.
Hans tal till en splittrad nation tog knappt under en minut men hade större genomslagskraft än allt de lokala politikerna sagt under de senaste åren.
– Lägg ner vapnen och håll fria val. Damer och herrar av Elfenbenskusten. I dag bevisade spelare och fans från söder, väst, öst och norr att vi kan leva och spela sida vid sida. Vi lovade att festligheterna skulle ena nationen. I dag går vi ner på våra knän och ber att just det ska hända.
Hela laget under ledning av Drogba gick ner på knä.
– Ett så rikt afrikanskt land kan inte låta det hela urarta i ett fullskaligt krig. Lägg ner vapnen och ordna val, löd Drogbas tal.
Sändes om och om igen i tv
Trots en innerlig segerfest vaknade ett splittrat ivorianskt folk upp till ännu en splittrad dag följande morgon. Drogbas känslosamma tal till nationen fick inte omgående avsedd effekt.
Men någonting var på gång och då Drogbas tal rullades i tv-kanalerna flera gånger varje dag började budskapet sjunka in. Så småningom närmade sig de stridande parterna varandra och till slut lyckades man enas om vapenvila.
VM i Tyskland tog slut i och med gruppspelet men följande år visade Drogba än en gång sitt stora hjärta.
Drogba var ute på tour i de rebellledda områdena efter att han valts till Afrikas bästa spelare.
Den kvalmatch mot Madagaskar som skulle spelas i huvudstaden Abidjan i september 2007 meddelade Drogba att skulle flyttas till rebellfästet Bouake. Något som varit totalt otänkbart ett par år tidigare.
Insatta källor menar att Drogba fått lov av den sittande presidenten att meddela om den flyttade kvalmatchen.
Matchen vann Elfenbenskusten med 5-0 och Drogba gjorde naturligtvis mål.
Efter match bjöd Drogba på ett ärevarv och hyllningarna ville aldrig ta slut. På läktarna firade gamla fiender tillsammans.
– Det var eufori för hela landet. Alla kändes enade. Vi satte så stort hopp till Drogba och hans lag. Tourébröderna från norr, Drogba från söder. Det var äkta ivoriansk mosaik, beskrev en lokal journalist scenerna.
Dessvärre höll det inte i sig utan nya oroligheter blossade upp några år senare och ytterligare tusentals människor tvingades sätta livet till.
Drogba pensionerade sig från landslaget 2018 med given hjältestatus livet ut i hemlandet. I Chelsea också för den delen.
Det fanns naturligtvis också andra orsaker till att läget i Elfenbenskusten lugnade ner sig hösten 2005. Men Drogbas och det ivorianska landslagets roll ska inte underskattas. Och Drogba är ännu ett klassexempel på att idrottare via ett vettigt budskap kan bidra med mycket gott.
Källor: BBC, Offside, L’Equipe, Financial Times, Businessinsider.