På behörigt avstånd

”Jag tänker på henne varje gång jag läser de hjärtskärande historierna om mammor och pappor som har dött i sviterna av covid-19 utan möjlighet för de närmaste att ta farväl på grund av smittorisken.”

Jag vet inte vad hon heter men vi delar samma uteservering när vi dricker kaffe på förmiddagen. Inte varje dag men då och då. För några veckor sedan stod hon där med en stor dunrock, munskydd och en illröd ylleluva med en stor boll. Nu har vi börjat hälsa på varandra med en nickning medan vi blåser på kaffet. Luvan försvann när det blev varmare, munskyddet är kvar. Hon får alltid kaffet serverat på ett av borden där hon har lämnat sitt bankkort Själv står hon en bit i från, på behörigt avstånd, med de ådriga händerna på rullatorns handtag och väntar på kaffet och kortet. Ibland ser jag henne sakta gående uppför Flemingsgatan med en matkasse i korgen på rullatorn, andra gånger traskar hon fram medan en yngre kvinna bär butikskassarna, båda har munskydd.

Jag tänker på henne varje gång jag läser de hjärtskärande historierna om mammor och pappor som har dött i sviterna av covid-19 utan möjlighet för de närmaste att ta farväl på grund av smittorisken. Det börjar bli fler och fler av dem nu eftersom de flesta avlidna har funnits på äldreboenden. Den svenska statsepidemiologen Anders Tegnell kallar det ett enormt misslyckande att Sverige inte har lyckats skydda sina äldre och sköra från smittan. Varje gång myndigheterna har sin presskonferens upprepas samma ramsa: Är du 70 år eller äldre? Begränsa dina nära kontakter. För att hålla dig frisk. För att inte smitta andra. För att avlasta sjukvården. Men efter varje gång det här har upprepats säger man också att det inte betyder att de äldre ska isolera sig totalt utan gå ut och njuta av vårsolen, träffa anda, på behörigt avstånd.

Agnes Wold, som är professor i klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, är en expert som medierna i Sverige har använt mycket för att förklara komplicerade saker som immunologi skriver i ett mejl:

”Framför allt har jag ägnat enormt mycket energi åt att förklara för 70+ att de faktiskt inte ska träffa sina barn och barnbarn inomhus, för det är livsfarligt för 70+”.

Samtidigt är det många äldre som isolerar sig totalt av rädsla för att bli smittade eller gör det frivilligt. En av dem är läkaren och politikern Barbro Westerholm, snart 87 år, riksdagsledamot för Liberalerna. Hon har upplevt polioutbrottet, pandemin asiaten i slutet på 50-talet, det sista smittkoppsutbrottet på 60-talet och aids på 1980-talet. Nu är hon frivilligt isolerad på Landsort, en ö söder om Stockholm. I en intervju för Dagens nyheter i går, gjord på distans, bara fotografen gick i land på ön, talar hon om riskerna för en lång isolering för äldre.

”Jag oroar mig väldigt mycket för vad som ska hända med oss som är 70-plus, om vi ska sitta isolerade i många månader. Vad får vi se för sjukdomar? Kommer människor att vilja avsluta sina liv för att livet inte blir värt att leva längre? Vi har ingen aning om vad som händer.”

Därför blev jag glad när jag igen träffade den lilla damen med rullatorn. Hon stod där med sin stora kaffemugg, jag med min dubbelespresso och vi nickade igenkännande åt varandra. På behörigt avstånd.

RICHARD NORDGREN

Nordenkorrespondent